Genoa - Napoli2 - 3
Vetlanda helt utspelade i Lidköping
Vetlanda BK förlorade för andra säsongen i rad med tvåsiffrigt borta mot Villa Lidköping. Även 12-4 var två mål bättre än förra året så var insatsen en av de sämsta VBK gjort på många säsonger.
VILLA LIDKÖPING BK – VETLANDA BK 12-4 (7-2)
0-1 (5) Andreas Lysell, 1-1 (7) Jesper Bryngelson, 2-1 (9) Jesper Bryngelson, 3-1 (18) Tim Persson, 4-1 (20) Jesper Bryngelson, 4-2 (26) Joakim Andersson, 5-2 (30) Jesper Bryngelson, 6-2 (34) David Karlsson, 7-2 (45) Jesper Bryngelson, 8-2 (47) David Karlsson, 9-2 (54) Jesper Bryngelsson, 10-2 (61) David Karlsson, 10-3 (67) Andreas Lysell, 11-3 (70) Linus Rönnqvist, 11-4 (71) Andreas Lysell, 12-4 (81) David Karlsson
Hörnor: 6-6
Utv.min: Villa 1x10 VBK 2x10
Domare: Jonas Kandell
Publik: 2435
Jag skulle kunna ordbajsa mig i genom en matchrapport i den längd jag brukar skriva, men jag vet inte, det finns inte så mycket att skriva om den här matchen egentligen, utifrån ett VBK-perspektiv. Klasskillnaden var talande från början till slut och matchen var egentligen avgjord efter åtta minuter och 28 sekunder, så jag vet inte riktigt vad en analys ska tjäna till. VBK är helt enkelt ett inte tillräckligt bra bandylag för att stå emot ett Villa med så pass bra spelare som kan briljera på ett sådant sätt i offensiven som Jesper Bryngelson med vänner gjorde i matchen.
Bryngelson dominerade
Jesper Bryngelson var planens stora gigant, trots sin ringa längd. Fem mål bara i första halvlek blev totalt sex i matchen och jag tror Bryngelson på något sätt hade ett finger med i vartenda mål, förutom David Karlssons 12-4-mål, då Bryngelson satt utvisad. Mot en så pass bra Bryngelson hade ett formsvagt och självförtroendelöst VBK ingen medicin. Skulle det ha blivit en skräll i den här matchen hade nog krävts att Bryngelson spelade utan licens eller något liknande. På planen hade VBK inget att sätta emot.
Daniel Andersson var den enda Villa-spelaren som fick en plats i VM-truppen. Jag vet inte hur många Villa-matcher Franco Bergman har sett den här säsongen, men det borde räcka med en för att se det samspel som Bryngelson, Karlsson och Andersson besitter. Kryddat med förre lagkamraten Johan Esplund hade det inneburit ett anfallsspel som Sverige mycket väl hade kunnat vinna VM-guld med. Den offensiven är Sveriges bästa, men uppenbarligen inte tillräckligt bra för ett landslag. Jaja, det är Bergmans problem, inte Villas. Och allra minst Vetlandas.
Lysell bäst i VBK
Den stora VBK-ljuspunkten i matchen får Andreas Lysell anses vara. Lysell gjorde nämligen tre av målen och var klart bäste VBK-spelare för dagen. Det första målet var riktigt snyggt där Lysell satte en volley i nättaket, efter starkt förarbete från Daren Richardson. Senare i matchen satte Lysell också en hörna i mål och det är så klart alltid positivt med hörnmål för Vetlanda.
Matchen slutade alltså 12-4 till Villa och VBK fick sig en ordentlig lektion i hur bandy ska spelas. Det är svårt att inse att ens lag är på väg att åka ur en serie och det är svårt att acceptera att man är så pass dåliga som man egentligen är. Man är naiv och tror allt bara löser sig. Den här matchen var nog den första där jag verkligen insåg att VBK är ett bottenlag, ett lag som är rysligt nära en nedflyttning. Visserligen förlorade VBK med tvåsiffrigt borta mot Villa även förra säsongen, men jag kan inte minnas senaste gången jag såg VBK vara så utspelade och så chanslösa i en match. Det var jobbigt att se.
Det är nu upp till bevis för VBK att visa att man är bättre än så här, när man möter Vänersborg hemma på fredag. Det är självklart en match där man har så mycket mer chans än mot Villa, men det krävs att man lyfter sig många nivåer på två dagar för att besegra ett formstarkt Vänersborg. Det krävs att man lyfter sig för att klara sig kvar i Elitserien.
Positivt var dock beskedet att Sirius vann mot Tillberga på övertid, vilket gör att läget i bottenstriden är oförändrat, VBK är fortfarande nästjumbo. Att Tillberga förlorade var, vid sidan av Lysells insats, VBK:s största glädjeämne i afton.
Till sist, Sparbanken Lidköping Arena är Sveriges bästa bandyhall och det känns på något sätt som att Villa är i en klass för sig när det gäller matcharrangemang. Men varför så otroligt hög musik vid mål? När Villa gör mål hörs ingen publik som jublar – denna klassiska ljudkuliss som ska finnas med i en idrottsmatch. För i samma ögonblick som bollen sitter i mål spelas en skrålande och alldeles för högt pumpande musiksnutt utan känsla och personlighet. Hade jag varit Villa-spelare hade jag tyckt det var oerhört tråkigt att aldrig få höra sin publik jubla.
