Blekt genrep för Vetlanda mot Kungälv
4-4 efter sen IFK-kvittering.
Klyschan säger som bekant att ett dåligt genrep betyder en bra premiär. På så vis kanske man ska se positivt inför matchen mot Villa nästa fredag, för i kvällens träningsmatch mot IFK Kungälv i Sapa Arena fanns det inte mycket att glädjas åt.
En positiv sak var att Joakim Andersson var tillbaka efter sin skada, och bidrog med två mål. Först ett skott utifrån, och det andra efter ett fint inspel från Filip Bringe långt ut på vänsterkanten.
Anfallsspelet såg bättre ut än vad det gjorde senast jag såg VBK, i Svenska Cupen. Fler spelare inblandade, bättre djupledsspel (inte minst tack vare Jocke) och mer tålamod. Men det var fortfarande för svårt att skapa chanser mot ett Kungälv som framför allt i första halvlek backade hem och stängde till. Det mals och mals, försöks och försöks, men anfallen stoppas ofta upp för att passningarna inte sitter där de ska. Och när man väl kommer till avslut så är de antingen alltför tama, eller så täcks de undan.
Försvarsspelet, främst från backlinjen (där Viktor Törner och Philip Lennartsson hade bytt plats), är på tok för passivt. I stället för att stå upp och krympa ytor så backar man hem och bjuder på gott om plats för Kungälv att ta sig igenom. Mot ett bättre motstånd så hade Vetlanda blivit straffade mycket hårdare än vad man nu blev.
Slutresultatet 4-4 får sägas vara rättvist. Vetlanda hade mer av spelet i första halvlek, och Kungälv var vassare i andra. Däremot borde VBK ha vunnit. Man hade faktiskt tvåmålsledningar vid två tillfällen och med hyfsat koll på läget, men vid avgörande tillfällen åkte man mest och tittade på vad Kungälv gjorde. Bortalagets kvittering i slutsekunderna kom till på det sättet, man kunde tro att VBK redan var halvvägs inne i omklädningsrummet.
Men de nya matchtröjorna var i alla fall riktigt snygga, alltid något.
Vetlandas målskyttar: Joakim Andersson och Andreas Lysell, 2 mål vardera.
