Det var inte Vetlandas dag i Lidköping
Vetlanda BK förlorade den första kvartsfinalen mot Villa Lidköping med klara 7-2, en match som förstördes redan under de första 20 minuterna.
På vägen till Lidköping lyssnade jag på The Stone Roses fantastiska låt ”This is the one”. För det var ju så det var för Vetlanda BK. Det här var ju den, det var ju det här vi hade väntat på. Inte bara att vara tillbaka i slutspel utan även känslan av att det faktiskt kan bli något annat än respass i tre raka matcher. Det må hända var naivt, men det är ju det som supporterskapet handlar om. Att bygga självförtroende, att bygga förhoppningar, att bygga förväntningar. Allt för att få se dem raseras inom loppet av några minuter. Och det kan man ju onekligen säga hände i Lidköping denna lördag.
Om Vetlanda BK ska vinna borta mot Villa Lidköping måste ALLTING stämma. Daniel Johansson måste sätta sitt läge efter 30 sekunder, Villa-spelare får inte stå helt omarkerade i VBK:s straffområde, Villa får inte göra mål på sina två första hörnor, Tuomas Mokko får inte missa en mottagning som ger David Karlsson friläge, varenda 50/50-situation får inte sluta med att Villa får med sig bollen och det får inte stå 4-0 till Villa efter 17 minuter. Domaren får inte missa att bollen var över mållinjen (även om det kom i ett läge när det målet inte hade spelat någon roll ändå). En sådan dag går det inte att besegra ett Villa fyllt med självförtroende inför hemmapublik, med fyra spelare som under minst ett decennium har hört till Sveriges bästa offensiva spelare. Då går det fort och då går allting hemmalagets väg.
En sådan dag vinner Villa Lidköping enkelt mot Vetlanda BK, precis som alla logiska förhandstips sade, och det var ju precis så det blev. VBK kom aldrig in i matchen och var aldrig nära att hota Villa på något sätt, i någon lagdel, i något moment. 7-2 slutade matchen och det hade nog blivit större siffror om inte Villa dragit ned på tempot i andra halvlek.
Minnen av en ännu sämre dag
I halvtid satte jag mig ned på ståplatsläktaren där i hörnet dit bortasupportrar brukar bli placerade i Sparbanken Lidköping Arena. När jag satte mig ned fick jag flashbacks till den 18 januari 2012, när jag på precis samma sätt satte mig ned medan Vetlanda BK blev totalt utspelade av Villa Lidköping och förlorade med 12-4. Den gången var Vetlanda inte på väg ut ur ett slutspel utan ur hela Elitserien. Lyckligtvis slutade säsongen 2011/12 med nytt kontrakt, men den gången trodde jag inte att vi som håller på VBK bara fyra år senare skulle få stå på samma läktare och vara med i de finaste sammanhangen igen. Att vi överhuvudtaget kunde stå där innan match med självförtroende och sjunga ”Gulsvarta BK” i ett slutspel igen, det är en stor framgång om man ser på föreningens utveckling de senaste säsongerna.
När saker och ting är bra tycker jag det är viktigt att tänka på när det inte var lika bra. Och även om det inte var en framgång att ligga under med 5-1 i halvtid mot Villa, så var det en del av någonting större som är så mycket bättre än verkligheten såg ut den där gången för fyra år sedan. En del av någonting större som oavsett hur kvartsfinalserien slutar har givit Vetlanda BK en verklig framtidstro som jag inte tycker har funnits i föreningen på många år. Med den känslan är det också viktigt att komma ihåg hur saker har varit, men hur vi nu äntligen tycks vara på väg mot något. Och då kan till och med förluster som den vi upplevde i lördags vara nyttiga för att lära sig hur man ska vinna sådana matcher i framtiden.
Nu gäller det att plocka fram tre bra dagar
Men än är vi inte besegrade, än är vi inte utslagna. Villa har bara vunnit en match och redan på tisdag får Vetlanda BK en ny chans. Det finns egentligen ingenting att plocka med sig från lördagens match, men är det något jag har lärt mig av att titta på bandy i alla dessa år så är det att det väldigt sällan går att sia om nästa match utifrån den senast spelade matchen. Det såg vi inte minst senast VBK besegrade Villa borta, dagarna efter förlusten mot Kungälv. Därför tycker jag inte det spelar någon roll om man förlorar första kvartsfinalen som VBK gjorde eller som Vänersborg gjorde, efter en betydligt bättre insats, men i slutändan likväl en klar förlust.
Förutsättningarna på tisdag är likväl de samma, Vetlanda BK måste ha en riktigt bra dag för att vinna hemma mot Villa Lidköping. En dag när ALLTING stämmer. En dag när Joakim Andersson sätter sina lägen, när inga spelare lämnas omarkerade, när hörnrusen är felfria, när lyrorna plockas ned och när domsluten som går att diskutera efteråt har gått i VBK:s favör. En sådan bra dag kommer Vetlanda BK besegra Villa men det krävs också att VBK plockar fram tre bra dagar den kommande veckan för att slå ut Villa Lidköping. Vi har råd med max ytterligare en sådan dag som i lördags.
Så glöm allt hur det såg ut i lördagens match, det spelar ingen roll på tisdag. Det är nya förutsättningar, en ny dag och nya möjligheter. Kom till Sapa Arena, slå publikrekord och var på plats när vi alla tillsammans har en sådan där bra och minnesvärd kväll som det kommer pratas om i många år framöver.
This is the one, I’ve waited for.
