Utan chans på Zinkensdamm
VBK var utan chans och förlorade med 7-4 borta mot Hammarby efter att ha putsat siffrorna i slutminuterna.
VBK kom till spel utan Joakim Andersson och Erik Ivarsson, båda skadade. Det gjorde att Filip Bringe och Martin Landström var med i truppen och de fick båda ganska bra med speltid. Särskilt Landström var företagsam de minuter han var på isen.
Det föll lite snö strax innan avslag vilket gjorde att ismaskinisterna valde att inte spola isen utan bara skrapa den. Följden blev en sträv is som gjorde att hela första halvlek spelades i lågt tempo och innehöll en fler lyror än vanligt.
Bjudningar och fyramålsunderläge
Det hade inte ens gått två minuter när någon av de fem-sex VBK-spelarna som var i eget straffområde spelade fram Jesper Jonsson, som i sin tur spelade fram Ulf Einarsson som föste bollen förbi Skorven invid den bortre stolpen. En form av VBK-samarbete som gav 1-0 till Hammarby. Bara några minuter senare tilläts Robin Sundin att enkelt glida igenom VBK:s försvar och göra 2-0. Knappast en start som bådade gott och matchen kändes avgjord.
VBK försökte att hålla i bollen, men hade som så många gånger förr denna säsong förtvivlat svårt att komma förbi en hög press. Den sträva isen gjorde inte enklare att få fart på passningsspelet. Hammarby å sin sida behövde inte ha mycket till eget uppbyggnadsspel, utan kunde fokusera på störa VBK högt och därmed starta sina anfall högt upp i banan.
Vid några tillfällen kom VBK med kontroll över bollen på Hammarbys planhalva. Vid ett av dessa tillfällen skapades en trippelchans där Suzdalev och Lennartsson hade de två sista chanserna, men den för dagen (och många andra dagar, för den delen) duktige Patrik Hedberg räddade.
Hammarby fick sin första hörna efter 26 minuter och den var totalt misslyckad. Eller den kanske mest avancerade varianten någonsin. Bollen gick förbi alla skyttar, tog i bortre sargen där en Hammarbyspelare slog en lyra över till Robin Sundin, som nyss slagit in hörnan. Han kunde ostört spela in bollen till Kalle Spjuth som enkelt gjorde 3-0. Hur två spelare kan stå helt fria i ett straffområde som nyligen befolkats av en hel hörnmur övergår mitt förstånd.
Det tafatta försvarsspelet visade sig åter när Per Einarsson följde i sin halvkollega Sundins fotspår och enkelt gled igenom VBK:s försvar. Om det beror på mittfält eller backlinje vet jag inte. Men jag vet att det vid dessa två tillfällen såg väldigt enkelt ut att mitt i banan ta sig igenom hela VBK:s försvar.
4-0 i halvtid till Hammarby. Filip Bringe hade med ett bra skott på frislag tvingat Hedberg till en utmärkt räddning. Men annars var det inte mycket till chanser eller anfallsspel för VBK, som hade mycket boll men inte lyckades göra något med den.
Noteras från första halvlek kan också att efter en närkamp med Adam Gilljam låg Pontus Blomberg ner, när han reste sig fanns en blodfläck på isen och en mindre ström av blod från Blombergs mun. Domaren fann inget skäl att vidta åtgärd.
Lysell putsade siffror i avslagen andrahalvlek
Inför andra halvlek var isen spolad och Philip Svensk tog plats i VBK:s mål. Där stod han i ungefär 2,5 minuter innan Adam Gilljam på hörna pricksköt in 5-0. Christian Mickelsson reducerade några minuter senare, även det i nättaket efter hörna.
Andra halvlek var av naturliga skäl en ganska avslagen historia. Hammarby hade inget skäl att köra på för fullt. VBK försökte spela sig fram och gjorde det stundtals ganska fyndigt, men led naturligtvis av att Joakim Andersson inte kunde hota i djupet. VBK blir enklare att försvara sig emot då.
Tomi Hauska gjorde sitt första mål för säsongen när han en bit utifrån sköt ett lågt skott som letade sig i mål.
Martin Landström fick som sagt en del speltid och försökte göra det bästa av sina bollkontakter. Bland annat jobbade han fint fram en hörna och hade ett dragskott som Hedberg räddade. När han åkte och bytte precis innan klockan slog 90 kändes det onödigt, för han var just då behållningen med den avgjorda och avslagna matchen. Men han bytte med Andreas Lysell, som först satte en hörna och sedan vackert förvaltade en fin lyra från Jesper Hvornum (det var alltså inte Christian Mickelsson som gjorde VBK:s sista mål, det vågar jag lova). Bra byte, således. Lysells två sena mål innebar att slutresultatet skrevs till acceptabla 7-4, vilket speglar matchbilden ganska väl.
Hammarby gjorde vad de behövde för att vinna, vilket idag inte var särskilt mycket. VBK försökte spela, men hade svårt att ta sig förbi den höga pressen och saknade en djupledsåkande Joakim Andersson. Därtill en radda insläppta mål som ser för billiga ut. Då slår man inte Hammarby.
Förlusten (liksom Brobergs seger mot Villa) innebär att även den teoretiska chansen till slutspel är borta. Kungälv tog en poäng vilket gör att VBK nu bara har två poäng ner till en kvalplats. Men VBK har 11 respektive 16 mål tillgodo på Kalix och Kungälv. Att båda dessa lag ska ta tre poäng fler än VBK under de avslutande matcherna tror jag inte på, givet spelschemat.
VBK: Broberg (H), Sirius (B)
Kalix: Bollnäs (B), SAIK (B), Villa (H)
Kungälv: Västerås (B), Edsbyn (H)
Även om lag som kämpar kring streck tenderar ta en del oväntade poäng i slutet av serier tror jag VBK:s säog är slut tisdagen den 10 februari. Innan dess väntar säsongsavslutning för seniorlaget i Sapa Arena, mot Broberg på lördag kl 16.
Dagar som denna, då slutspelet inte ens finns som hopp, känns epitetet talangfabrik som en klen tröst. Men man kan ändå notera att VBK under andra halvlek använde sig av sex spelare som är 20 år eller yngre.
