Kalle krönikerar – Så gick Denilson vilse
Andreas Nilsson vann tipstävlingen på vår Facebooksida, när han tippade 1-0 till Arsenal mot Stoke och Squillaci som sista målskytt. Mycket bra jobbat, Andreas. Priset var att han skulle få önska ett valfritt tema, naturligtvis med Arsenal som utgångspunkt, av vilket jag sedan skulle skriva en text…
Andreas upplägg lät: ”Jag vill ha en: lång, objektiv och seriös text (krönika) om våran vän Denilson. Inga påhopp eller onödiga hyllningar. Jag vill bara ha svart på vitt, varför han får bära våran fina tröja...ran fina tröja.. ”
Och här kommer den då. Den är naturligtvis inte helt objektiv men jag har ändå försökt att gå tillbaka i tiden och med nya ögon se hans Arsenalkarriär ur ett hyfsat allmänt perspektiv. Lagom långt blev det också. Seriöst hoppas jag verkligen. Några direkta påhopp har jag inte ägnat mig åt och inte några överdrivna hyllningsvisor heller.
Det finns naturligtvis mycket mer att säga och vi skulle kunna gå längre ner i detalj, men här får ni i alla fall en bredare bild av Denilson och hans Arsenalkarriär. Varför han är där han är och varför jag tycker att vi kan ge honom några chanser till:
Efter att vår hjälte, vars gloria dock hamnat något på sniskan efter sin återkomst till Premier League och Man City, Patrick Vieira såldes till Juventus efter säsongen 04/05 började vi en febril letan efter en ny defensiv mittfältare. Gilberto Silva skulle få axla rollen men växte aldrig riktigt in och blev nog helt enkelt för gammal för att Arsène skulle satsa vidare. Ett generationsskifte var på gång.
Bakom brassen fanns Mathieu Flamini samt de unga Alexandre Song och Denilson att använda i rollen. Denilson var en riktig Wengervärvning när han kom till Arsenal 2006, utan någon större erfarenhet av a-lagsfotboll.
Flamini fick ta över Gilbertos roll till stor del säsongen 07/08 men valde sedan att försvinna till Milan, samtidigt som Gilberto såldes till Grekland. Säsongen 08/09 var det alltså Denilson och Song som skulle klara av den defensiva rollen på mittfältet. Detta efter 2, för Denilson, respektive 3, för Song, säsonger för klubben och bara 39 matcher allt som allt för de båda i Premier League.
I de allra flesta matcherna spelade de också tillsammans, med Fabregas i den offensiva rollen, och gjorde det mycket bra. Det var till och med så att jag såg oss hittat Vieiras ersättare. I två spelare tillsammans. Med tanke på att de var just fyllda 20 år och Arsenal var mitt inne i en generationsväxling såg det inget annat än positivt ut. Man gick till semifinal i FA-cupen och Champions League och slutade fyra i Premier League. Klart godkänt med tanke på omständigheterna.
Ingen klagade heller speciellt mycket på Denilson nu. Det var hans tredje säsong i klubben som sagt och man tyckte verkligen att han var på väg att spela sig in i laget och ta en plats. 37 matcher i ligan, och 12 i Champions League vittnar också om detta. Han gjorde sitt defensiva jobb och han gjorde det väldigt bra. Tre mål och sju assist blev det också framåt.
Problemet för Denilson när vi summerade säsongen var väl egentligen att Song var lite, lite bättre samt mer vital och med en större kreativitet. Inte mycket mer men marginellt så att det syntes just då. Plus det att Song och Denilson var alltför lika i sitt spelsätt för att dynamiken på mittfältet skulle vara optimal. Jag säger inte emot. Wenger ville nu ha in Abou Diaby, som allt som oftast också fick spela när han inte var skadad. Själv tyckte, och tycker jag inte fortfarande, att någonting egentligen blir bättre med Diaby på planen.
Säsongen 09/10 blev således början på en period där Denilson inte ännu hittat rätt eller tillbaka. Han fick spela 28 matcher totalt då och gjorde faktiskt 6 mål, betydligt fler än Song och ungefär lika många som Diaby. Problemet blev, tror jag, att Denilson under säsongen försökte hitta sig själv en ny roll. Och hamnade vilse.
Han var väl medveten om att Song nu var Wenger förstaval som defensiv mittfältare och att Fabregas var självskriven i den offensive. Denilson vill naturligtvis spela så mycket matcher som möjligt och försöker hitta sig själv i den tredje rollen, ett kreativt nav som ska slå djupledsbollar, kunna hålla boll och driva den framåt. Något han inte hanterade, och fortfarande inte gör. Vi blir således mer och mer irriterade på honom. Han slår bort bollar, han blir allt för offensiv och tar inte hemjobbet och han vet inte riktigt var på planen han ska befinna sig.
Är det något en defensiv mittfältare behöver så är det matcher. Han behöver spela regelbundet och han behöver hitta en trygghet. Mycket i rollen handlar om att samla upp, sidledsfördela bollen och ligga rätt i positionen. Något vi säsongen 08/09 såg att Denilson hade i sig och gjorde bra. När han fick spela regelbundet.
Jag tror därför att det vore en helt annan Denilson vi skulle se idag om det var han som snabbare än Song axlade rollen. Det kanske låter självklart och det är väl det också egentligen. Bristen på att få spela regelbundet som defensiv mittfältare har gjort Denilson sämre, fått honom att tappa tron på sig själv och gå vilse i mittfältsdjungeln. Tyvärr, enligt mig, har han försökt hitta sig själv i andra roller där han är alltför långsam och inte tillräcklig spelskicklig för att fungera bra, istället för att jobba vidare med den defensiva rollen och försöka utmana Song om en plats.
Kanske har även Wenger en skuld här? Kanske borde han inte kasta in brassen på andra positioner när en kvart återstår en onsdag kväll och Stoke jagar kvittering? Eller när han väl spelar honom från start göra det när även Song är på plan och då tvinga in honom i en roll han inte hanterar.
Med ett tappat självförtroende är det sedan naturligtvis ännu svårare att göra sig själv rättvisa. Och att bli en bra truppspelare. Vad Denilson verkligen skulle behöva är en längre skada på Song. Något jag verkligen aldrig hoppas kommer inträffa.
Så, är Denilson något att satsa på i fortsättningen då? Ja, det tycker jag. Han har under sina fem säsonger i klubben, och framförallt då säsongen 08/09, visat att han har potential. Bra potential som en defensiv mittfältare. Han kan dessutom skjuta från distans och gör inte alltför sällan mål när han får chansen, något vi inte är bortskämda med. Dessutom är han bara nyss fyllda 23 år och har redan spelat 93 matcher i Premier League och 29 i Champions. Erfarenheten finns och framtiden gör det definitivt.
Jag har till för inte så länge sedan önskat mig en defensiv mittfältare till av Wenger, men med Song där, Denilson som back-up och Wilshere som kan också kan ta rollen har jag börjat svänga. Det är en framtid. Pengar bör istället läggas på en mittback, en äldre målvakt som kan ge Szczesny konkurrens och en klassisk ytter.
Därför tycker jag att vi bör behålla Denilson och ge honom ett par chanser till. Jag tror inte att han blivit sämre i rollen utan jag tror att det är ett havererat självförtroende som spökar och bristen på att få spela regelbundet i den roll han fungerar bäst.
Så när den där skadan väl kommer på Song då hoppas i alla fall jag att Denilson har jobbat på sitt självförtroende och går in och tar det defensiva ansvaret på mittfältet som jag vet att han kan. Och som jag definitivt vet att han vill. För det är, trots den där intervjun, en lojal kille vi har att göra med, som gör sitt jobb i det tysta och vill vinna titlar för Arsenal.
----------------------------
Gilla vår Facebooksida ni också, så finns säkert möjligheten till fler textönskningar vad det lider.. Jag återkommer med en Dagens under morgondagen och innan dess ska förhoppningsvis kollega Skog ploga in en matchrapport från igår.
