Avskedsföreställning på Ryavallen

Elfsborg-Hammarby 25:e oktober 2004, en historisk match redan innan avspark

1941, det vill säga för 63 år sedan, byggdes den arena färdigt som vi om några timmar befinner oss på. Ikväll spelas den allra sista Elfsborgsmatchen på gamla Ryavallen och jag vet inte om jag kommer känna vemod när det snart är dags att lämna det gamla och nästa år förflyttas några meter söderut till den nya Borås Arena, som sakta men säkert höjer sig upp bakom den slitna sittplatsläktaren med dess gamla träbänkar.

1941. Nästan exakt 30 år efter det årtalet gjorde jag min egen debut som betalande åskådare, 10 år gammal, när min far tog med mig första gången till Ryavallen. Efter den matchen har jag mer eller mindre frekvent besökt Ryavallen och tittat på Elfsborg som alltid har varit laget i mitt hjärta. Besöksfrekvensen var hög under ett antal år på 70- och fram till mitten av 80-talet då jag i ur och skur mestadels stod på ståplatsläktaren, på den tiden utan tak och upprepade gånger blev vi som stod där rejält blöta och frusna. Efter ett tiotal år som så kallad marginalåskådare tog lusten åter fart efter återkomsten till allsvenskan 1997 och jag har sedan dess tangerat antalet hemmamatcher, som 15-20 år tidigare. Minst.

Från 1941 till dagens datum är lång tid. Ett guld har Elfsborg tagit under alla dessa år och det är åtminstone 7-8 stycken för få tycker jag. Nu är det dock slut med drömmarna om att få uppleva ett guld med Elfsborg på Ryavallen men hög tid att börja drömma om ett framtida sådant, och det snart. Nästa år får de flesta av oss som kommer till kvällens avskedsföreställning förhoppningsvis uppleva ett guld på den nya arenan istället. För i mina öron låter det som en oändlig tid om historien upprepar sig, det vill säga ett enstaka guld på de närmaste 63 åren. Då är sannolikt Borås Arena uttjänt och vi skriver 2067. Hisnande tanke!

Men den dagen vi inte har några drömmar kvar, då kan man bara leva på minnen och undantag och minnena från Ryavallen kan delas upp i ljusa och mörka. Många positiva minnen har jag från några glada år i slutet av 70-talet, inte minst det stora silvret 1977 och lilla silvret 1979. Semifinalplatsen 1982 (då man spelade någon konstig variant av allsvenskan med slutspel) är också en trevlig hågkomst från tiden på Ryavallen. Förresten åkte vi då ut med minsta möjliga marginal mot kvällens motståndare Hammarby IF. Mörka är de minnesbilder då vårt lag harvade i den näst högsta serien och då kändes allsvenskan i högsta grad långt bort.

Men snart kliver vi med stora steg vi över till nästa arena och ingen vet något om framtiden men det är dags att välja väg nu i denna nya tid, sätta upp nya mål och lämna det gamla. Elfsborg av idag är värt en placering bland topp fyra. Elfsborg har kapacitet till det, inte bara för att vi kommer att få Sveriges bästa, nyaste och finaste arena. Jag vill också att Elfsborg ska bli Sveriges bästa lag, eftersom det inte blev på Ryavallen under min tid där hoppas jag innerligt att det kommer bli så på nästa arena.

När allt sedan vaknar till liv och våren kommer, när även vi vaknar upp till ett nytt äventyr som kallas allsvenskan, kan vi i alla fall vara säkra på en sak. Oavsett vad vädergudarna har för sig, då i början av april, kommer vi aldrig någonsin mer behöva vara oroliga för hur planen ser ut. I den nya tid kommer det att ligga en grön matta av konstgräs som inte kommer äventyra spelet och ett spelande lag som Elfsborg kommer ha god nytta av det.

Dagens match. Tja, en kraftmätning mellan två mittenlag. Elfsborg har revansch att kräva av Hammarby efter den snöpliga förlusten mot Stockholmarna i våras. Då var Elfsborg ett lag under isen efter en olycklig inledning, nu är man betydligt mer i harmoni och eftersom det är den sista matchen på Ryavallen för all framtid hoppas och tror jag att alla vill avsluta med en seger.

Till syvende och sist tror jag nog att det inte är speciellt många som lämnar Ryavallen med tungt sinne ikväll. Förhoppningsvis med glädje istället efter tre poäng och det är bara att höja blicken och titta upp på Borås Arena och alla förstår att det väntar något riktigt gott bakom det gamla sittplatshörnet. Ny arena nya möjligheter, inte minst sportsliga.

Jan-Ove Sjöberg2004-10-25 13:00:00

Fler artiklar om Elfsborg