Krönika: Karikari - från sömn till dröm
Strax innan säsongstarten av Superettan bestämde sig AIK-spelaren från Ghana, Kwame Karikari, tillsammans med AIK-ledningen och hans agent att bli utlånad till Degerfors IF. Beslutet innefattade nedgradering i seriesystemet, men möjligtvis uppgradering i utveckling. För 20-åringen behövde speltid, något AIK hade svårt att erbjuda.
Så, med endast ett år av acklimatisering i landet Sverige, flyttade Karikari till Degerfors. Han spelade mot lag som Falkenbergs FF, Landskrona BOIS och KB Karlskoga utan att imponera. Det Karikari inte visste den 24 april på Nobelstadion mot div.2-laget KB Karlskoga, var att han drygt fem månader senare skulle stå på Stadio San Paolo, med en kapacitet på 60 000 och motståndare av yttersta världsklass.
Den 1 augusti var Karikari tillbaka i Stockholm efter att ha avverkat en vårsäsong i Degerfors. Hans spel i superettan var ingen succé, men något hände med honom i de värmländska skogarna. För Karis återkomst i AIK var lika suverän som överraskande. Hans obegripliga form resulterade i en plats i startelvan och ett imponerade målskytt.
I skrivandets stund tampas Karikari med miljonlirare som Hamsik, Vargas och Dossena. Att han för ynka två månader sedan spelade mot J södras Christer Persson, Jonathan Drott och Finnur Justinussen är en historia i sig. Budskapet i den historien är att drömmar går i uppfyllelse.
Men vad betydde då Degerfors för Karikari? Var det speltiden? Träningen? Eller förtroendet som skapade AIK:s stjärna? Jag tror hemligheten ligger i hans egen inställning och mogenhet. Att Degerfors som samhälle och klubb tog ner 20-åringen på jorden och visade honom vad sann fotbollskultur består av. Degerfors präglade Karikari och lärde honom ödmjukhet. Tillbaka i Stockholm hade han vad som krävdes. Nu är det upp till honom själv hur länge drömmen varar.