Krönika: Talet om 'nya fans' för tanken till Globen-misslyckandet
Globen är en välkänd symbol för Stockholm. Och en symbol för hur fel det kan bli.

Krönika: Talet om 'nya fans' för tanken till Globen-misslyckandet

Jag är samtida med Globen. Det finns svartvita bilder på min familj när vi är och tittar på bygget med farmor på 80-talet. Det innebär också att jag var fem år när den invigdes. Jag var för ung för att själv uppleva vad Globen gjorde med hockeyn i Stockholm. Men AIK:are vet och minns. Minnet har förts vidare till nästa generation. Nya Råsunda ska inte bli ett nytt Globen.

Det behövs kanske lite orientering från min sida, vilket i det här fallet kan innebära otaliga platser att börja. men jag väljer att peka er i riktningen mot en krönika av Johan Esk på DN under rubriken, "Ramsorna problem när ny publik ska fylla arenorna."

Enkelt uttryckt kommer Esk in helt fel i frågan med rätt bred marginal. Orsaken är som den brukar vara när journalister uttalar sig om en subkultur de själva inte behärskar: Johan Esk är inte fotbollssupporter.

Trots att han gått på matcher i 41 år är han inte en del av, eller förstår, kulturen fullt ut. På det ska jag ge några exempel.

Som fotbollssupporter reagerade jag instinktivt med att rygga tillbaka på hans text när den inleddes med att bl.a konstatera, "Samtidigt är hösten 2012 en stor väntan på flytten till nya arenan, till framtiden." Oavsett hur mycket du ser fram emot nya arenan så skulle ingen som förstår supporterkulturen uttrycka sig på det viset.

Det är inte värdigt klubbens historia eller nutid. Det är framförallt bortkopplat från verkligheten att vårt lag spelar matcher och krigar om viktiga poäng. Nästa år är nästa år.

---

Johan Esk, som enligt egen utsago gått på mycket idrott, verkar inte heller minnas vilken effekt på hockeyn som den nya arenan Globen fick, och dess nyrekrytering av publik. Vill du idag se hockey i Elitserien får du gå på gamla klassiska Hovet.

Detsamma gäller om du vill se det på lite lägre nivå i Hockeyallsvenskan. Verkligheten är att AIK:s supportrar vill vara på Hovet, det är där dom känner sig hemma. Till den grad att man motvilligt spelar slutspelsmatcher i Globen.

Det pånyttfödda AIK Hockey har inte en helt okomplicerad relation till sina fans, men man vet att respektera kärnan av folk som dyker upp i vått och torrt och som utgör föreningen.

Annat var det förr. Någon inhyrd konsult fick för sig att det stökiga Black Army var ett problem, och fick man bara bort dom så skulle en annan klientel, med med pengar, komma till Globen.

AIK startade i stort sett ett krig mot de egna supportrarna och försökte byta ut dessa. Konsekvenserna för AIK Hockey vet vi alla idag. Man spelade t.o.m i tredje divisionen i landet, och fick i premiären snöra på i MB-hallen ute i Sätra. Bajen Fans Hockey är där nu.

---

Om vi ska tala ett språk som den neutrale förstår: Supportern är den mest lojala "kunden" i Sverige. Men den tar inte vilken skit som helst. Det finns inget exempel där produkten som säljs är såpass knutet till värderingarna hos den som betalar, så varför tror ni att ni kan byta ut köparen och ändå ha en produkt att sälja?

I hockeyn fick man börja om på noll. Tro inte att det är annorlunda med fotbollen.

Det stör mig att varje gång det börjar pratas om en grupp människor där ute som vill vara med, men som inte vågar, så framförs åsikten av opportunistiska makthavare, förvirrade journalister eller någon slirig jävel som vill öka intäkter genom "nya" idéer. Har ni något som helst belägg för att tusentals AIK:are inte vill gå på match?

Fotbollen är en kultur, och som med all kultur så får man ta seden dit man kommer. Det speciella med fotbollen är att om du är AIK:are så välkomnas du med öppna armar. Främlingar gillar dig instinktivt bara för att du är en av dom. Att det också innebär att man instinktivt ogillar rivalerna är inte underligt. Det är själva kärnan i vad fotbollen handlar om.

Fotbollen har alltid varit lite smutsig och rå, det är ändå en arbetarsport. Den har alltid varit knuten till en balans mellan kärleken för den egna klubben och hatet för den andra. Tror någon verkligen på bilden av män i hatt, rock och portfölj som glatt hejjade på sitt lag med härliga gemytliga ramsor?

När AIK slog IFK Göteborg med 3-0 1931 skrev pressen om en skandal. AIK fansen hade sjungit ramsan: "Heja Kålle – Heja Ada – Nu kan ni gå hem och bada!"

Hemsk nivå, tycker ni inte det? På den tiden var det åtminstone det.

---

Läktarna på Stockholms-derbyn är inte en plats för barnuppfostran eller familjeutflykter. Det är en plats där trettiotusen själar samlas för kärleken för det egna laget blandat med hatet mot rivalerna.

Det är ofta slutet på en lång vecka av nervositet och uppladdning där man kastats mellan hopp och förtvivlan. Detta kokas i en kittel av extas och vånda som håller internationell klass och anses vara svensk fotbolls kronjuvel. Och ni gillar inte nivån på ramsorna?

Jag är ledsen herrar och damer, men ni hör helt enkelt inte hemma hos oss. Ni kan lösa biljett på Grimsta. Fotbollsfamiljen välkomnar alla, och det gör även AIK-familjen. Men vi ämnar inte ändra på oss för att ni ska passa in så bra som möjligt. Tag seden dit du kommer.

Kettil Henriksson2012-09-23 14:28:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan