Daher: "Derbyt ligger rätt i tiden"
Det är med några veckors distans till ”Miraklet i Moskva” och vinsten mot Helsingborg som man kan konstatera att AIK är i toppen av svensk klubbfotboll för att stanna. Med en bred trupp och god konkurrenssituation på såväl mittfält som anfallsposition ser framtiden ljus ut. I höst väntar en toppstrid i Allsvenskan och gruppspel i Europa league mot bland annat klassiska Napoli.
Att AIK vände och vann mot Helsingborg i senaste omgången är ingen slump. Vid flera tillfällen tidigare under säsongen (Kalmar borta, GAIS hemma/borta, Mjällby borta) har laget visat upp stark moral och lyckats knipa poäng i slutskedet av matcherna. Som supporter är det just dessa matcher man minns. Jag glömmer aldrig när ”CH” Jagne tryckte in 3-2-målet borta mot BP under guldsäsongen 2009 eller när Mr 100% satte en straff i sista sekunden av förlängningen hemma mot Häcken i cup-semifinalen samma år. För att inte tala om upphämtningen i derbyt mot Djurgården 2003.
I halvtid mot Helsingborg kände jag besvikelse, inte bara över AIK, utan över hur illa ställt det är med svenska fotbollslag som inte klarar av att prestera på toppnivå i Allsvenskan och i Europaspel samtidigt. Jag vet inte om mina bittra svordomar nådde omklädningsrummet, men något hände efter paus. I andra halvlek kommer AIK ut och forcerar sig till tre poäng. Henok Goitom byts in när det är 20 minuter kvar och han tillsammans med hela Råsunda lyfter fram laget till en enormt viktig seger.
Efter ett landslagsuppehåll och lite semester väntar det sista derbyt på Råsunda någonsin. Ett derby som betyder så oerhört mycket för framförallt AIK. Man har inte råd att förlora, varken sportsligt eller emotionellt. Att AIK inte har slagit Djurgården sedan Flavio sänkte dem i höstderbyt 2009 är något som svider hos oss AIK:are och det är något djurgårdarna gärna påpekar. Det finns inte på vår världskarta att vi lämnar Råsunda tomhänta med svansen mellan benen på söndag eftermiddag. Vi ska minnas det sista derbyt på Råsunda som något vackert. Punkt.
Att AIK möter Djurgården när de är i sin absoluta toppform är inget som talar emot AIK utan tvärtom. För första gången på länge är DIF minst lika stora favoriter i matchen som AIK, vilket borde sätta press på blåränderna. Och jag är övertygad om att Djurgården hanterar den pressen sämre än AIK.
Inför söndagens derby har AIK det som saknats i de senaste mötena; kreativitet. Säsongen 2011 låg första derbyt i premiären och alla vet vad en AIK-premiär innebär – 0-0. I höstderbyt i fjol hade AIK sålt både Mohamed och Teteh Bangura, vilket förstås var en bidragande orsak till att det derbyt gick åt pipan. I årets vårderby krävdes det ett självmål från DIF för att AIK skulle få med sig en poäng.
Söndagens derby däremot ligger rätt i tiden, AIK har värvat bra i sommarfönstret och är på ett vinnande spår. AIK kommer till matchen med många skickliga kreatörer som kan bidra med det lilla extra som behövs för att vinna detta sista derby på Råsunda. I DIF finns det väl egentligen bara en spelare som kan hota AIK:s backlinje; Erton Fejzullahu. Djurgårdsförsvaret kommer däremot få brottas med en Karikari i toppform, en hungrig Mohamed Bangura och en Henok Goitom som skulle offra mycket för att tvåla dit Djurgården.
Jag kan inte på något sätt se varför AIK inte skulle ta chansen att göra detta till en dag för historieböckerna. Jag kan däremot se hur Henok stänker in ett segermål på övertid framför ett kokande Norra Stå och vi återigen kan konstatera att AIK har något stort på gång.
