FC Sheriff Tiraspol - Qarabag
Inför: Helsingborgs IF - AIK
Den tilltänkta guldfinalen blir en ointressant match som, på sin höjd, avgör om AIK kommer 2:a eller 3:a. Många har uttryckt att Helsingborg aldrig hade tappat poäng om de inte vore klart, men det är lika spekulativt som att säga att AIK hade tagit 3 poäng vid omspel mot Syrianska. Sanningen är att vi aldrig får veta, vilket i slutet är tråkigt för fotbollen.
Förutsättningarna är enkla. AIK kan vid seger eller oavgjort ta det stora silvret (varför i helvete det nu heter så). Vid förlust så avgörs frågan i målskillnad, förutsatt att Elfsborg vinner sin match. Men det ska dom klara av. Vid en AIK seger så vinner Helsingborg Allsvenskan med 2 poäng.
Det kan vara så att våra läsare fått för sig att ingressen menar att om det inte vore för SvFF så skulle AIK vinna Allsvenskan. Så enkelt är det inte. Om det inte vore för Andreas Alm så skulle AIK förmodligen inte komma top 3 i årets Allsvenska. Samtidigt så är det Andreas Alm som åkt till Kopparvallen och skämt ut oss i cupen.
Derbymatcherna är ett annat lågvattenmärke. Man får helt enkelt ta verkligheten för vad den är. Det jag vill ha sagt är att det är tråkigt för fotbollen att matcherna ibland inte får avgöras på planen. Nu ska det tydligen ändras till nästa säsong, men då kommer vi nog ha något annat att klaga på som förstör. Det har vi alltid.
Med all rätt, bör tilläggas.
Helsingborg vinner årets Allsvenska genom att skapa stabilitet. I början av året så pratade jag med många om hur det fanns likheter i det mellan dom och Gefle. Medan AIK och GAIS var mer lika. Man förväntade sig att något geni skulle lösa alla knutarna. AIK visade att man kunde klara sig utan genierna, Gefle visade mycket tidigare att stabiliteten var mer av ett korthus än folk trott. Elfsborg visade att dom är Elfsborg (gudlet 2006 är fortfarande inte riktigt Haglund).
Mest av allt visad Helsingborg att Helsingborg kan vara stabilt. Det är klart att lag tappar när spelare säljs. Men det kunde man också ha räknat med, att ett lagbygge som byggde på stabilitet kan hantera spelarförluster bättre än lag som stundalts verkade ha som offensiv taktik att, "Ge bollen till Mohamed/Wanderson".
Förutsättningarna för matchen är enkla. AIK kommer dit utan både RÅP och Tjerna, så förmodligen spelar Maripuu och Helgi. AIK vill gärna garantera andraplatsen, samt borde känna ett visst sug av att vara enda laget som besegrat Helsingborg båda matcherna. Helsingborg i sin tur har ingenting att förlora förutom hedern.
Vad gäller avstängningar så är det endast Baffo från Helsingborg borta, men laget har hela fyra man på skadelistan: Mattias Lindström, Erik Wahlstedt, Mohamed Ramadan, Johan Eiswohld. Mest saknad är förmodligen Mattias Lindström som jag personligen anser är en av deras allra viktigaste spelare.
Vad gäller matchen så lär den vara annorlunda än på Råsunda, men jag kan se framför mig hur Helsingborg inleder frenetsikt inför fansen första fem eller tio minuterna för att sedan avta i sin offensiva lusta. Lyckas man inte motivera sig ordentligt så borde AIK vinna på ren vilja. Personligen tror jag inte att Helsingborg kommer ge upp så lätt. Länge var AIK enda laget som besegrat mästarna, och det borde man vilja ha revansch för.