Matchrapport: AIK 1 - 3 Örebro SK
För andra gången på säsongen så mötte AIK ett motstånd från Allsvenskan och denna gång ett av förra årets topplag. Det gick att kännas igen då dom visade upp samma mediokra register som övriga topplag förra året. Tyvärr så lyckades inte AIK att ta vara på sina chanser i förstahalvleken, och i andra halvlek så sänktes intensiteten i spelet avsevärt.
Första halvlek
AIK inledde bra och intensivt, men med dålig skärpa i det man gjorde. Kanske var spelarna lite stela av sig, men det tog inte många minuter innan laget kom igång. Det märktes inte ens i första halvlek att vi mötte Allsvenskt motstånd, det var ungefär som när vi mötte Syrianska. Det såg lite för lätt ut. Och redan efter nio minuter så smällde det till, 1-0 till AIK efter ett bra förspel av Mohamed Bangura. Han släppte bollen ut på högerkanten till DG (vem annars?) som tog ett par meter i djupled och la in ett inlägg. Detta möttes av Teteh Bangura som valde att avsluta med en bicycleta. Hur snyggt som helst.
Om AIK var det bättre laget halvleken igenom så var Örebro mer kliniska i sina få avslut på mål. I den artonde minuten, efter att AIK fortsatt det fina spel man visat upp under försäsongen, så kom en kalldusch genom en ÖSK hörna. Hårt slagen mot första stolpen möttes bollen av en skalle rätt upp i närmsta krysset. Det är svårt att avgöra om man skall skylla på lojt försvarspel eller acceptera att varianten är relativt svår att få till.
Örebro spelade dock aldrig upp sig i första halvlek utan hade fortsatt väldigt svårt att få till några chanser. AIK fortsatte att ser farliga ut och hade till och med ett mål som vinkades av som offside i den 27' minuten. Teteh kombinerade med Sandro som hittade Bangura. Då domarinsatsen för dagen var genomusel, bland det sämsta man sett, så kan man inte svära på att det var korrekt avvinkat, men jag är inte heller 100% säker på att det inte var offside.
Det AIK visade upp i första halvlek var att om laget fungerar då fungerar oftast hela laget. Svagaste spelaren i första halvlek var Kenny Pavey, och det är ju knappast något vi är vana vid. Samba-Nisse var för övrigt planens gigant, bra brytningar och läsning av spelet stod Nisse för. Det var till stor del Nisse och Helgi som hindrade ÖSK från att få till något vidare spel.
Men så är ju livet orättvist också. I den 37' minuten så kommer en enkel bakpass från back till Turina som råkar missa och 1-2 är ett faktum. Ivan tog det bra, och dom flesta av oss på läktaren kunde skratta åt det. Ett mål hit eller dit kändes inte så allvarligt när AIK spelade som vi gjorde.
Andra halvlek
Andra halvlek är den där AIK förlorar matchen. Det syntes direkt att laget förlorat i intensitet och mot ett motstånd som Örebro så är det för små marginaler för detta. Upplevelsen var inte att Örebro var bättre i andra halvlek, även om man förstås anpassat spelet efter att ha varit relativt utspelade första halvlek, men det här är en match som AIK förlorade, inte en som ÖSK vann.
Efter tio minuter så smäller det till och AIK släpper in 1-3. Spelarna verkar nästan stanna upp två gånger, först när man tycker Sandro ska ha frispark (det ska han) och sedan när man tycker att den framrusande ÖSK-spelaren är offside (det är han). Dåliga domare till trots, och det faktum att man hade rätt i sak hindrar ju inte att det står 1-3 på tavlan och här är ett lysande exempel på det som saknades i AIK i sista halvleken. Ni om varit på Skytteholm har kanske sett två tjurrusningar av Viktor Lundberg under året. Från sin egen högerkant har han sprungit ner och brutit anfall på vänsterkanten. Den typen av rusning är något extra man gör. Och detta saknades helt i andra halvlek. Man gick lång tid inte in tillräckligt hårt i duellerna (och nu menar jag inte glidtackla, utan att bara inte vara tvåa på bollen) och detta kostar AIK alldeles för mycket.
Rörligheten i AIK är som bortblåst och från att ha kunnat kombinera sig fram centralt eller ut på kanterna så förvandlas AIK's offensiva tankar i praktiken till långbollar a la landslaget. Det är en orättvis förenkling på vissa sätt men det stod klart att AIK inte skulle vända denna match relativt tidigt. För att förvärra situationen så linkade Backman av i den 69' minuten med en skada. Jag vet inte om det är allvarligt men vi vet alla hur viktig Backman är för AIK:s defensiv i år.
Trots byten, där RÅP och Viktor kommer in, samt att Martin Lorentzon kommer in istället för den skadade Backman, så förändras inte särskilt mycket i spelet och den känns helt avgjord redan i 75:e minuten. Och då brukar jag ändå stå på Norra i 90:e minuten och tänka att, "Om vi sätter 2-3 så kan det gå vägen."
Slutanalys
Under försäsongen så har vi sett två tendenser. För det första: AIK kan göra mål på många varierande sätt och har ett intensivt spel. För det andra: AIK har gjort sämre insatser som nästan varat hela halvlekar, främst mot ÖSK och Syrianska. Gör man 2-3 mål i första halvlek så går det ju bra att försvara sig till 3 poäng i andra halvlek, speciellt då vi fortfarande har ett av Allsvenskans starkaste försvar. AIK's största hinder för att placering i toppskiktet är alltså att få jämnare prestationsnivå, och att kunna bryta negativa mönster.
Sandros insats var inte dålig, men han blev sämre i andra halvlek när resten av laget blev sämre. För att vara en brasiliansk spelare så tycker jag inte han kladdar för mycket på bollen, men släppte den fel i några avgörande lägen. Ett plus var hans inställning i defensiven där han inte slöade utan tog ansvar. Frågan är bara vad han, som import, kostar kontra en spelare från Sverige. Det jag sett av Sandro gör inte att jag känner att han inte kan ersättas av Saleh, Admir eller ens RÅP och Tjerna. (Även om vi förstås inte vill ha dom på kanten.)
Oron är att Sandro kostar mer än han smakar, snarare än att han inte är en bra ytter som kommer äta boll så som Flavio gjorde 2010.
Den viktigaste reflektionen från matchen är följande: AIK spelar med ett ungt och nykomponerat lag, vi har tappat fler spelare dom tre senate åren än några andra lag i Allsvenskan, motståndet ÖSK har kommit längre i sin försäsong än vi och har ett lag som vi det här laget känner varandra ganska väl. Lägg till att matchen nog blivit bättre om man hade spelat utan domare och försökt komma överens om domslut istället, som på skolgården, så känns inte denna förlust alldeles för tung. Speciellt inte med lördagens avslutning i åtanke.
Grattis till oss alla för slutspel i Elitserien, nu blir det inte bara guld i fotbollen utan också i hockeyn.
Länktips: Målen från AIK - ÖSK.
