Krönika: Ett spel lika grått som vädret
"Ännu en gång var det en blek insats av Elfsborg som inte var mer än en tveksam ursäkt för samspelat lag."
Efter två otroligt tunga förluster efter matcher där Elfsborg underpresterat var det igår dags för det årliga bortamötet mot Örebro.
Det är alltid lika spänt när det blir dags för just denna match. Inte minst för att det ofta har en tendens att inträffa i lägen då vi mer eller mindre desperat behöver en seger. Det kan naturligtvis vara så att det är lite extra speciellt för mig då en av mina bröder stödjer Närkes svartvita stolthet (den andre av dom sportintresserade stödjer IFK Göteborg) men det går ändå inte att förneka att vi många gånger varit i ett behov av 3 poäng när vi rest till Örebro bara för att förnekas denna sötma.
Förhoppningen i år var att Elfsborg skulle ha tagit med sig förlusterna och nu velat ta revansch för smärtan dessa misslyckade tillfällen givit. Jag måste tyvärr säga att om det nu var så att Elfsborg velat ta revansch så var det inget som märktes.
Ännu en gång var det en blek insats av Elfsborg som inte var mer än en tveksam ursäkt för samspelat lag. Örebros 1-0 redan i 9: e minuten var ett tydligt resultat av en defensiv utan kommunikation där tre försvarande Elfsborgare hamnade helt fel och lämnade ett öppet läge som hemmalaget inte hade några större problem att utnyttja. Underkänt är enda betyget för just denna sekvens. Och det skulle dröja innan det blev bättre.
På mittfältet blev vi i det närmaste helt utspelade av Örebro och jag fann mig än en gång frågande varför vi, ett av ligans starkaste lag på mittfältet, inte klarar av att genomföra det spel som mer eller mindre är vårt signum. Det var och är för mig fortfarande helt obegripligt. Visst, Örebro-spelarna var på tårna och läste många av passningarna och lade sig i vägen med all tyngd dom kunde uppbringa men vi lät dom också göra det. Det fanns ingen fantasi och få gånger har jag sett så mycket bolltittande av Elfsborg under en match. Bolltittande över hela planen, och spelare som inte följer upp och hjälper när en boll tappas så att andrabollen gick direkt till hemmalaget som anföll med allt dom hade.
Nu vill jag inte påstå att det inte fanns individuella insatser från gulsvart som var av positiv art. Jesper Manns till exempel var oerhört viktig i den fattiga offensiv som Elfsborg ändå lyckades få till i första halvlek. Jon Jönsson satsade allt han hade för att stoppa Igboananike och Lundevall försökte med sin fina teknik att nå fram till avslut. Det fanns flera men alla drabbades av samma bristsjukdom som hemsöker mitt älskade Elfsborg: avsaknaden av samordnat lagspel.
Det som gör detta ännu värre är att vi alla vet att Elfsborg, detta Elfsborg som spelade match igår, kan spela som ett lag. Vi har sett det, så varför fungerar det inte? Svara på det Haglund.
Örebro däremot var betydligt effektivare i sitt passningsspel och dansade runt oss när vi gav dom rum att göra det, och i första halvlek fanns det gott om rum. Defensiven fick dock ett litet lyft när Horn kom in på planen. Jag vill på inget sätt lägga skulden för bristerna i försvaret på Jönsson, främst eftersom hans insats var den starkaste fram till han skadade sig, men det kan heller inte förnekas att det blev annorlunda med Horn. Jag vill påstå att anledningen till detta var att Horns tyngd och räckvidd gjorde honom till ett bättre vapen mot spelare som Omoh och Sema. Horn är helt enkelt en vägg man inte springer igenom. Återigen vill jag inte lägga någon skuld på Jönsson men jag lyfter ett frågade pekfinger mot att Horn inte sattes i startelvan mot ett sådant motstånd som Örebro.
I likhet med vädret i Närke var första halvlek dystert grå med mycket få ljusglimtar. En klart undermålig insats av Elfsborg som kröntes med att Nilsson tog bollen med handen och orsakade straff. Örebro kunde gå till vila med 2 måls ledning och det var inte oförtjänt.
För glädjen och det gulsvarta självförtroendets skull är det ett starkt plus att andra halvlek var bättre.
Att Lundevall revs ner och vi fick en straff skadade absolut inte och Jebalis reducering satt som en jordgubbe på midsommarafton.
Örebros försvar var fortsatt tätt och ständigt rörligt men Elfsborg hittade varandra igen och kunde slingra sig igenom med större framgång. Det måste tyvärr påpekas att det fortfarande var en bra bit under den nivå jag förväntade mig av Elfsborg men det var bättre. Frågan var om det skulle räcka hela vägen fram.
Förutom att vi lyckades ta oss fram skall det också sägas att Örebros anfall sattes på hårdare prov i andra halvlek även om det fortfarande var så att vi gav Besara alldeles för lång tid och alldeles för mycket utrymme att styra spelet. En hårdare markering på honom hade förvisso fortfarande tillåtit Igboananike att rusa fram genom våra linjer men det hade markant minskat antalet passningar som nådde fram till honom och framförallt kvaliteten på dessa passningar.
Trots detta var det ändå Elfsborg som mer och mer tog över kommandot och när Jebali satte 2-2 i 81: a hade vi inlett ett forcering som innebar att resten av matchen i stort sett var mot ett mål. Pressen mot Öbrebro var mer eller mindre total men vi hade inte marginalerna med oss. Svaret på min tidigare undran var alltså nej, det räckte inte hela vägen fram.
Som helhet var det en knapp godkänd insats av Elfsborg. Hade matchen fortsatt som i första hade betyget varit lägre. Men upphämtningen i andra halvlek och framförallt forceringen höjde betyget från bottennivå. Det är bara så bittert att det skall dröja så länge innan man ens kan känna igen spelet hos Elfsborg. Det är inte acceptabelt och det är något Haglund måste hantera omedelbart.
PS
En fundering såhär på slutet:
Eftersom Alexander Axéns kontrakt är på väg att gå ut är frågan om inte Elfsborg skulle sätta in en stöt för att värva honom som Haglunds ersättare. Det finns en del intressanta tränare att titta på men för mig delar Axén toppen av min önskelista. Det kan av elaka tungor hävdas att Örebro ju inte tagit några titlar under Axén men titta på den resa klubben gjort under hans ledning och på det spel han förordar och tänk sedan vad han skulle kunna göra i Elfsborg.
Bara en fundering.