Franzén: Hur mycket kostar en liter mjölk, AIK?
Det var upplagt för en historisk eftermiddag på Frie.. förlåt ”Nationalarenan”. AIK-själen skulle inviga arenan och allt visa dem att det gick att skapa tryck där inne, det gick ibland. Oftast inte. Samtidigt som spelet havererade på planen visade miljonbygget sin största brist.
Vi är tusentals som står utanför Råsundas ruiner. På betongen utanför Östra har någon skrivit ”Vi glömmer aldrig stölden av vårt hem”. Det är första gången sedan den 22 november jag är så länge och så nära Råsunda och jag glömmer den aldrig, stölden. Marschen skulle ta med det gamla in till det nya, det nya skulle fyllas. Fyllas med över 40 000 AIKare. Fyllas med AIK-själen. Runt om inuti arenan visade TV-skärmar gamla fotografier, allt för att värna om historien. AIK-själen stod utanför dörren och bankade, men fick bara in en fot.
43 463 såg AIK - Syrianska på plats. Det är rätt sjukt när man tänker på det. Vilken stämning det borde varit! Vilken stämning det blev? Ljummet. Nationalarenan vägrade släppa in AIK-själen helt, den AIK-själ som visade sig tydligast när det var 10 000 på Råsunda under AIK-Lech Poznan men lät som 50 000. Den AIK-själ som fullkomligt tog över Borås för en vecka sedan.
Nationalarenan slukar stämningen sägs det, Erik Niva misstänker att den är felbyggd. Nationalarenan slukar stämningen och hostar upp AIK-själen, den faller den inte i aptit. Jag är oroad. Jag är oroad över att jag klagar på att trumman hörs för mycket men att de på ståplats inte hör den själva. Jag är oroad över att jag ser folk skrika men att det inte når fram, som att hela Nationalarenan är ljuddämpad. Jag är oroad över AIK:s framtid.
Jag vill ju vara positiv, jag vill verkligen det. Tifot och stämningen stundtals är jag också positiv till. Men när jag går ut ur inomhusarenan vill jag spy. Jag vantrivs, det här är inte mitt hem, i alla fall inte än. Vi har en fot inne men den moderna fotbollen försöker återupprepat slå igen dörren på den. Den 17 april är det dags igen. Lyckas vi få in ytterligare en del av AIK-själen eller tappar foten känseln och behöver amputeras? Kanske är det inte svårare än att en mindre, mer passionerad publik är lösningen. Var det så enkelt att det var en ovan situation som gick snett?
Tillsammans måste vi lösa detta, för det måste gå. Utan sin publik dör AIK, utan AIK dör sin publik. Supportrar, ledare och spelare gör tillsammans AIK. Den symbios tusentals människor lever i med en fotbollsklubb är starkare än det mesta, det måste finnas ett sätt att sparka in dörren. Det måste utredas och samarbetas - allt för att inte låta Råsundas minne dö.
Hemmapremiären blev en väckarklocka på många plan. Celso Borges saknas på innermittfältet för att fördela bollar och ytorna mellan lagdelarna är alldeles för stora. En matchplan verkar saknas och det blir mest desperata försök till anfall. Det är exakt samma problem som förra våren. Det här är laget som ska kunna vinna SM-Guld åt AIK. Resurserna finns där, men samma misstag återupprepar sig ständigt.
Jag är en oroad man på väg mot en oklar framtid. Inställningen får inte vara densamma hos spelartruppen, man måste veta vad som ska göras bättre och vara övertygade om att få ut sin fulla potential.
”Hur mycket kostar en liter mjölk?” var förr en populär fråga för att se huruvida politikerna hade fötterna på jorden. Det är en rimlig fråga att ställa AIK och Nationalarenan. Sanningen är att vi alla står inför ett problem större än någon kunde anat, kanske är det för tidigt för att bedöma - kanske är det redan försent. Vi måste inse allvaret med problemen som syntes, men inte hördes, på läktaren. För AIK-själen vill in, den måste bara hitta en väg. Spelarna vill vinna matcher, man måste bara få en väg, en matchplan.
Bubblan är sprucken, problem måste lösas på och utanför plan. Hur mycket kostar en liter mjölk, AIK?