Degerfors - Halmstads BK0 - 2
Degerfors - HBK 0-2. Seger, för sjutton gubbar!
Ordinarie innermitfältet förpassade till avbytarbänken. En ny sjuttonåring från start - Jonathan Svedberg. En andra sjuttonåring som planens dominant. En tredje fick 25 starka minuter på plan. Revanschen för den snöpliga hemmaförlusten mot Degerfors var rejäl på Stora Valla. Och kanske ännu bättre än tre sjuttonåringar och en seger. Spelidén var tydlig!
Laguppställning: Lukic//Westerberg, Liverstam, Mathiesen, Kojic//Henningsson, Svedberg, Rojas, Haksabanovic//Olsson, Ruud Tveter
Byten:
64 Fredrik Olsson ut, Gabriel Gudmundsson ut
78 Antonio Rojas ut, Ivo Pekalski in
Lycklig den tränare som kan dra en sjuttonåring ur rockärmen i startuppställningen. Välkommen Jonathan Svedberg från start som sjuttonåring nummer två på plan. Även Rojas på plan från början garanterade kanske lite mindre spelmässig elegans än Pekalski-Asaad, men desto mer smärtande hälsenor och en viss paranoia hos motståndarna. En bit in i andra drog Janne Jönsson sedan fram en tredje sjuttonåring ur hatten när Gabriel Gudmundsson kom in. Fint!
HBK hade en av de där inledningarna när jag lutar mig tillbaka och slipper känna ens en gnutta nervositet. Chipsen smakar mycket godare när pulsen är låg. Bollen rullades runt Degerforsspelare som såg passiva ut och HBK stressade aggressivt och lockade fram misstag och vann tillbaka bollen när de väl förlorade den. Det var mycket Sead, som sken av självförtroende och trixade, fixade, passade och sköt.
Men efter tio minuter tappade HBK både passningsspel och aggressiv press och lät Degerfors komma upp. Efter 19 minuter utnyttjade Degerfors ett passivt försvarsspel framför egen backlinje och fick till ett dundrande stolpskott nära krysset i en spelvändning som kom från HBK:s högerkant. Lukic var där och hade kanske tagit den.
Giganten Sead Haksabanovic var inte inblandad i målet i 25:e minuten. Kojic slog ett inlägg som togs ner snyggt med en vändning av Ruud Tveter som lade in den till en snubblande Olsson och hittade en helt fri Henningsson. 0-1 mycket välförtjänt. Sen var det en hel del bra spel och halvchanser resten av halvleken där Degerfors målvakt lite dråpligt höll på att tappa in badtvålen i mål på ett långskott av Liverstam.
Första halvlekens store spelare var Sead Haksabanovic. Jag har efterlyst en formtopp från honom och nu är den här. Ja. Han var bäst även i andra halvlek. Sicket självförtroende han spelar med.
HBK började andra halvlek bra, men tappade återigen en stor yta vid straffområdesgränsen. Det upprepades även senare i halvleken på ett inlägg från Degerfors. Inspel eller inlägg från kanterna in i den ytan blir ofta farliga. Annars var det bara HBK.
Offensiv gigant även i andra halvleken var Sead Haksabanovic med inlägg, dribblingar, skottfinter, passningar och även skott. Jag återkommer till det sistnämnda. Henningsson borde fått ett helt fritt skottläge i 51:a minuten men fick inte fördel med sig när Haksanabovic blivit fälld och Henning snappade upp bollen. Ruud Tveter sköt frisparken mycket bra men mitt i mål.
Den tredje sjuttonåringen Gabriel Gudmundssom kom in i 64:e minuten. Han var nära att få till skott på en Haksabanovic-lyftning, och han fick i 76:e minuten ett kanonläge. På ren speed sprang fram ett skottläge i en kontring. När hans back gick nära Haksabanovic i mitten för att täcka ut honom sprang Gudmundsson fort som sjutton på ytterkanten och fick till ett bra skott som målvakten tippade till hörna. Helt rätt att skjuta där!
HBK fortsatte dominera spelet utan att släppa nästan något bakåt. I 93:e minuten, efter några trista minuter av att försöka få tiden att gå, fick Haksabanovic bollen från över 30 meter ut och stänkte in ett långskott i krysset med lätt ytterskruv. Episkt snyggt mål av en spelare som var alldeles lysande. Jag hörde till och med Janne Jönsson ropa "Bra jobbat Sead" i försvarsspelet vid ett tillfälle.
Det blev inte ännu en uddamålsseger, men det blev något som jag tyckte väldigt mycket om. Jag såg , ett lag som spelade så som de bestämt sig för att spela. Jag såg en spelidé! Det var ett topplag som vågade ställa över två ordinarie mittfältare nu när matchschemat är tufft och som ändå klarade av att spela sitt eget spel. Ytterbackarna låg lite lägre ner än på hemmaplan och kom inte på överlappning lika ofta, men anfallet fungerade ändå. Olsson och Ruud Tveter gjorde inte sina bästa matcher men anfallet fungerade ändå. Och att ordinarie innermittfältare var utbytta märktes i princip inte alls.
Det, kamrater, kallar jag för spelidé. Det känns skönt att tänka så inför avslutningen. Även om andraplats är lika viktigt i superettan så luktar det guld.
