Kan jag få en halvtimme tack?
Tjugo bra minuter bra spel. Alltid tjugo minuter. Allt jag önskar mig är tio minuter till.
Jag missade större delen av Irland-HBK eftersom jag jobbade. Skönt då att kunna läsa Redaktörens referat av matchen och få veta det självklara. Att HBK som vanligt gjorde 20 bra minuter och till slut forcerade in ett mål efter inlägg av Zlatan Haksabanovic. Underbar krönika och ett bra tidtagarur.
Har ni tänkt på en sak? Det är alltid 20 minuter. Jag gräver i minnet och tittar i gamla rapporter och anteckningar från HBK:s matcher. 5+15 minuter, 10+10 minuter, 20 på raken. Nån enstaka gång är det 25 bra minuter, men nästan alltid 20. Det är som uddamålssegrar. Det bara är så.
Det går att bevisa detta matematiskt. Det går att dela upp fotboll i fyra delar, offensivt och defensivt och planen uppdelad i viktigaste tredjedelen och mindre viktiga två tredjedelar. Det sällan uppnådda idealet är att samtliga dessa fyra delar ska fungerar samtidigt. Men om tre av fyra fungerar har laget en stark period i matchen. Tänk Tyskland 80 av 90 minuter en normal landskamp. Funkar noll till två delar har vi svenska landslaget en normal inledningsmatch i EM. HBK levererar alltid 20 minuter där tre av fyra delar fungerar.
Nu till den matematiska analysen. Jag betygsätter på skalan 0-90.
1) Försvarsspelet på nedre tredjedelen av planen. Här fungerar HBK:s spel nästan hela tiden. Ett insläppt spelmål på 23 halvlekar imponerar stort. Det släpps chanser, men motståndarna styrs mot ofarliga lägen med låg sannolikhet att lyckas: Höga, långa inlägg eller skott utifrån. Eller så täcker backarna skott. Eller Stojan. Det har varit spridda enskilda misstag än att spelet blivit förvirrat eller illa fungerande under långa perioder. Detta är inte här problemen ligger. Jag ger 85 av 90 i betyg.
2) Försvarsspelet högre upp i plan. Nja. Jag säger nja. HBK spelar inte som valfritt lag coachat av Lasse Lagerbäck. Presspelet har ibland misslyckats, kanske allra mest högre upp i planen. Aggressiviteten i närkamperna för att vinna tillbaka bollen har också varit sådär ibland. Jag tänkte på det när jag såg Tysklands förändring i andra halvleken i EM. Efter att ha släppt öppna kontringar mot Ukraina i första halvlek stängde de in ukrainarna och vann tillbaka bollen snabbt i andra. HBK:s bästa perioder har byggt på att det här spelet fungerat. Stänger vi motståndarna där händer det inget i nedre tredjedelen. Okej, säger jag. Okej. Jag ger 60 av 90 i betyg.
3) Passningsspelet på nedre två tredjedelarna. Jag läste en bra beskrivning av taktiken att spela kortpassningsspel. Att vinna en yta i taget. Det har inte gått bra. Mycket felpass alldeles för långt ner i banan, men också stunder med enkelt spel ut till ytor på kanterna, där HBK inte strävat efter bollinnehav utan spelat med rakare linjer i spelet. Det är inte nödvändigt att ta en yta i taget. Det går att ha mer bråttom. Ojämnt från match till match. Jag ger 45 av 90 i betyg.
4) Anfallsspelet på nedre tredjedelen. Den svåra, där vunnen yta ska förvandlas till målchanser. Många är de matcher där vi kommit till kanten av straffområdet, men där inlägg svävat högt, passningar landat på försvarare som inte behövt anstränga sig eller där passningar runnit rakt igenom. Jag ger det 10 av 90 i betyg.
Då är jag tillbaka där jag började. Jag räknar, summerar och landar på exakt 20 minuter i medel där tre av fyra delar fungerat för HBK. Det vill säga i ett sladdrigt matematiskt bevis för rena självklarheter. Jag har bara en önskan. Kan jag få en halvtimme? Jag skulle njuta av dessa tio minuter (för mig själv).
