Kamal Mustafa: Showen rullar vidare

Igår meddelade IFK Göteborg att man inte kommer förlänga kontraktet med den offensivt belagda vänstermittfältaren Kamal Mustafa. Idag berättar den 20-åriga landslagsmeriterade talangen om de fantastiska åren i Blåvitt, hur mycket Eijlert Björkman betyder för IFK och lite om vad som kommer ske i framtiden.

Kamal Mustafa kom för ungefär två och ett halvt år sedan, blott 17 år ung, fram som en stortalang i IFK Göteborg. I och med de enorma skadebekymren som hämmade Blåvitt så var man tvungna att fylla på från de undre leden. Spelare som Dyre, Bärken och Kamal tog chansen och visade upp ett oerhört moget spel. Dock har inte allting gått enligt planen, och nu lämnar alltså Kamal Mustafa IFK Göteborg för att prova lyckan någon annanstans. I denna intervju kommer Kamal berätta om de blåvita åren och sia lite om framtiden.

IFK Göteborg bekräftade idag att du kommer fortsätta karriären någon annanstans. Hur är känslan, har du vetat det länge, eller kom det som en smärre chock?
- Nä, det är nog bra för både mig och IFK att vi går skilda vägar. Jag har inte fått spela mycket och i år bara suttit på bänken hela tiden. Jag har också velat det här, eftersom jag inte fått spela så mycket och jag känner att jag inte utvecklas någonting i U21-serien. Jag har pratat med Håkan (Mild) och det här var det bästa för både mig och IFK Göteborg, så nej, det har vi redan pratat om. Det kom inte som någon chock.

Hur ser du på din tid i Blåvitt? I och med alla skadebekymmer 2009 fick du chansen i A-laget. Många, däribland jag själv, såg en stor potential i dig, men sedan fick du en korsbandsskada och har efter det aldrig riktigt kommit tillbaka. Hur beskriver du tiden efter det att du fick göra debut i IFK Göteborgs A-lag för två år sedan?
- Min tid har varit fantastisk i Blåvitt. Jag gick genom hela leden; jag kom som 12-åring och fick debutera i allsvenskan som 17-åring. Så det har verkligen varit en fantastisk tid. Sedan fick jag en korsbandsskada, som gjorde att jag var borta i ett och ett halvt år. Efter skadan har jag kommit tillbaka starkare än någonsin, blivit mognare i mitt spel och blivit starkare mentalt. Men jag har som sagt inte fått visa upp mig riktigt av tränaren. Men jag är inte orolig, för jag vet vad jag kan och vilka kvalitéer jag besitter.

Tror du att det hade varit annorlunda för din egen del om IFK haft andra tränare det senaste året? Du har trots allt varit frisk och kry nu under ett tag, men har helt sonika prioriterats bort till förmån för andra. Känns det som du borde fått fler chanser att visa upp dig i år?
- Det är tränaren som bestämmer och det respekterar jag. Jag kan inte göra någonting mer än att kriga på och visa på träningarna vad jag går för. Sedan var inte direkt jag och Jonas Olsson några bra ”kompisar” med varandra, utan han ville köra sin idé med sina spelare och min fotbollsstil passade inte in i hans synsätt att spela fotboll. Men som sagt, jag klagar inte, utan det är tränaren som bestämmer och han är bossen. Han är säkert en jättebra tränare, men hans spelstil gynnar inte spelare som mig.

Fotbollsåret 2011 har inte givit glädje åt många göteborgare. Säsongen inleddes fruktansvärt illa och det kändes mer eller mindre som att hösten endast spelades av i väntan på nästa år. Personligen ogillade jag starkt att man valde att satsa på exempelvis Stiller (inget ont om honom, då han gör sina mål och är en underbar person), men det kändes inte som man hade så mycket att förlora på att släppa fram unga spelare och låta dem växa in i laget. Vad säger du om det resonemanget?
- Ja det är sant, du har helt rätt där. Vi var redan klara så dom sista matcherna hade vi inget att spela för, så varför inte ge oss chansen? Jag tycker synd om exempelvis Söder. Han sitter också i min sits, men förhoppningsvis blir det en förändring nu till nästa säsong.

IFK Göteborgs talangskola är erkänd i hela Sverige. Hur skulle du vilja beskriva kvalitén på den? Vad är bra, och vad kan förbättras?
- Dem har en bra talangskola tycker jag, men en man som man borde tacka lite extra är Eijlert Björkman. Många glömmer bort honom, men det är han som sliter under A-laget och skickar upp talanger hela tiden. Kan sitta här och skriva en bok med talanger som har har fixat upp till A-laget. Det IFK kan förbättra tycker jag är att ha bättre tålamod med talanger. Även om han gör två skitmatcher, så skall man fortsätta att tro på honom och ge honom fler chanser. Det var Jonas Olsson dålig på – han visar inte riktigt förtroendet till talanger.

Karriären fortsätter i en annan klubb. Har du några på g, eller kommer du ägna de närmaste veckorna åt att försöka finna en ny?
- Haha, ja det har jag. Men jag kan inte säga någonting än eftersom ingenting är klart. Men innan december så skall jag försöka bestämma mig för en av klubbarna som vill ha mig. Jag vill hitta en klubb där jag får förtroendet så jag kan hitta tillbaka till glädjen och få tillbaka mitt självförtroende. Showen rullar vidare.

Vi på Alltid Blåvitt tackar dig för din period i klubben och önskar dig all lycka i framtiden. Jag själv måste erkänna att jag är en smula bedrövad över att du aldrig riktigt fick chansen, men det är sådan fotbollen är. Jag är säker på att du kommer lyckas i framtiden, men vi Blåvitt-supportrar kommer gråta en skvätt över att det inte blir i Göteborg. Har du några slutord du vill dela med dig av till Blåvitts supportar?
- IFK-fansen är helt otroliga. Ni står bakom laget i med- och motgång och ni skall fortsätta med det ni gör. Ni är riktiga supportrar. Jag vill tacka alla supportrar, men framför allt de som trott på och stöttat mig. Ett jättetack till alla, eller som vi säger i Angered: Ni är çok-skönaa !