Inför Malmö FF - Örebro SK
Måndag kväll klockan 19.00 i Malmö: MFF - ÖSK. Allsvenskan är igång igen och vid seger rycker hemmalaget ifrån närkingarna.
Som Thomas Nordahl säger i en intervju i Nerikes Allehanda inför morgondagens match: ”Det är alltid knepigt när man ska börja om”.
12 omgångar spelade, 18 kvar. Mycket kvar, många poäng. I morgon avslutas omgång 13, Malmö FF tar emot Örebro. Mesta mästarna mot laget som man aldrig vet var man har. Fågel eller fisk? Och det var i det sammanhanget Thomas Nordahl så sant påpekade ovanstående sentens, efter att ha fått konstaterandet att MFF borta är tuffast tänkbara motstånd slängt i sitt knä.
Han menade att Malmö FF visst är tufft, men att laget precis som hans ÖSK inte riktigt vet var det står formmässigt efter uppehållet. För så är det ju. Träningsmatcher mot Århus och Odense är en sak, tävlingsmatcher mot ett starkt Örebro en annan.
Under uppehållet har morgondagens bortalag spelat tre träningsmatcher: Förlust 3-1 mot Sundsvall, vinst 11-2 i Eksjöhus Cup mot division 6-laget Åmmebergs IF samt 1-1 för en vecka sen mot Elfsborg. Vad det säger? Inte en aning. Det är i morgon det är allvar, det är i morgon det står poäng på spel.
Örebro brukar av hävd vara ett lag MFF på det där jävla papperet ska vinna mot, och sen slutar det ändå med trasiga nagelband och suckar och stönanden. Av glädje ibland, av misströstan andra gånger.
Jag roade mig med att se tillbaka på de bägge lagens allsvenska möten på Stadion under 10-talet. Vi börjar från början. Vi sparar inte det bästa till sist alltså.
2010 mötte vi Örebro i hemmapremiären, i slutet av mars. MFF firade 100 det här året, det var ett massivt tifo och det slutade till slut 3-0 till hemmalaget. Himmelrikets kommentar efteråt:
”Örebros tränare Sixten Boström har tydligen beslutat sig för att ta död på Malmö-spöket en gång för alla. Och med en taktik som närmast liknar självmord kör de för dagen helsvarta närkingarna igång. Den gode Sixten måste dock ha underskattat årets upplaga av ”di blåe”, alternativt överskattat det egna lagets styrka. För det blir som vanligt när motståndarna försöker sig på att spela boll mot MFF – de har inte en chans.” (Mikael Frohm)
Året därpå möttes lagen i maj. MFF kom till matchen med två förluster och ett 0-0-resultat mot Syrianska. Den dåliga trenden bröts och det blev 2-1 till MFF. På Himmelriket efteråt:
”Matchens första 30 minuter var troligen det bästa MFF gjort i år. Man spelade ut ÖSK efter noter och radade upp chanser. Problemet var bara att vi inte prickade mål en enda gång under den perioden. Skotten satt antingen strax utanför målramen eller uteblev - Det är rätt sällan det blir mål då.
I andra halvlek blev det lite bättre men vi måste bli bättre i boxen och testa målvakten mer. Vi kan inte förlita oss på att Guille sätta skott från 25 meter varje match.” (Ulf Nilsson)
2012: Näst sista matchen för året, Örebro ett dåligt spelande bottenlag och vid vinst för Malmö var det guldläge. Resultat? 1-1. Ett av årtiondets stora bottennapp. Himmelriket:
”Det började med en missad straff. Tyvärr visade det sig blir signifikativt för denna dystra afton. Relativt få riktigt heta målchanser, en uppsjö nästanlägen, lite krampaktigt forcerat spel. Och så en motståndare som grävt ner sig i skyttegravar runt eget straffområde, inget riktigt flyt med domsluten och en duktig motståndarmålvakt i Tomer Chencinski (som av outgrundlig anledning undvek rött vid straffen) - som dock tyvärr fläckade ner sin insats med ett fruktansvärt maskande och provokationer mot ståplats när slutsignalen ljöd. Då jublade för övrigt Örebrospelarna som om man vunnit en VM-final över att man nu åker ner i Superettan med en poängs mindre marginal än väntat.” (Henrik Zackrisson)
2013 befann sig ÖSK i Superettan men var till 2014 tillbaka. Sommarmatch, Örebro tog ledningen med både 1-0 och 2-0 innan MFF vaknade. Markus Rosenberg nickade in 3-2 i 89 minuten. Himmelriket:
”Super-Mackan visar vem som är allsvenskans bästa spelare och gör två mål, och Isaak Kiese Thelin framstår mer och mer som en riktigt vass värvning. Nytt mål och var inblandad i mycket i offensiven efter att han kom in. I Örebro var Kamara ett ständigt hot framåt, även när han spelade ensam på topp och var svår för Helander och Johansson att få grepp om. Ett extra plus även till Daniel Gustavsson som främst i första halvlek kom runt Concha flera gånger och var snabb och teknisk.” (Marcus Malmberg)
Förra året gjorde hemmalaget på nytt ett sent mål, den här gången i minut 95, då Agon Mehmeti fick in 2-2 precis innan domaren blåste av. Himmelriket:
”Spelet är sämre än på länge. Det finns ingen spelidé. Och spelarna saknar viljan och hungern. Visst, allt är inte Åges fel. Men jag tror ett tränarbyte hade gjort susen. Jag är inte mycket för att sparka tränaren, men efter säsongen tror jag det är dags för MFF och Åge att gå skilda vägar.” (Wilhelm Nilsson)
Örebro har alltså inte sedan 2010 varit ett lag som man kör över och hämtar hem tre enkla poäng mot. I år är laget med i toppen efter en stabil vårsäsong och ligger inför omgång 13 på en tredjeplats, 4 poäng bakom MFF. Alexander Axén tycks äntligen ha hittat formeln för en lyckad start; tidigare år har Örebro imponerat storligen och vunnit mycket på hösten, vilket inte har räckt särskilt långt efter en bedrövlig inledning på säsongen.
Under uppehållet har klubben värvat Alfred Ajdarevic (Astrits lillebror) och Ferhad Ayaz. Försvunnit har målvakten Jacob Rinne. Dessutom pratas det allt högre om att duktige mittfältaren Daniel Gustafsson kommer att lämna för Elfsborg, och Alhassan Kamara var väl mer eller mindre klar för Häcken men är alltjämt kvar i Närke. Framför allt Jacob Rinne är en jobspost för ÖSK; hans ersättare finns dock redan i truppen och heter Oscar Jansson.
Vad kan vi förvänta oss för startelva i MFF? Inga större överraskningar misstänker jag. Allan Kuhn vet vilka han helst vill spela med och har så här långt varit rätt konsekvent i sitt tänk och sina laguttagningar. Borta från dagens träning var Oscar Lewicki, Tobias Sana, Andreas Vindheim, Kari Arnason och Behrang Safari. Så morgondagens MFF-elva lär blir följande:
Wiland
Tinnerholm – Rasmus Bengtsson – Franz/Carvalho – Pa
Wolff Eikrem – Adu – Anders Christiansen – Berget
Rosenberg – Kjartansson
Inga konstigheter. Till stora delar samma lag som avslutade vårsäsongen framgångsrikt med fyra raka vinster och målskillnaden 12-3.
Det är framför allt i fyrbackslinjen som det kan finnas frågetecken. Eller rättare, i mittförsvaret. Kari Arnason har varit given, men har semester några dagar till efter sitt EM-spel med Island. Franz Brorsson spelade lyckosamt tillsammans med Kari i maj, men har haft problem med känningar. Rasmus Bengtsson var väl den inför säsongen mest givna mittbacken, men här pratar vi verkligen både känningar och skador.
Carvalho i sin tur har bortsett från superdupernickmålet mot Djurgården i den femte omgången mest synts till på bänken. Under uppehållet har han emellertid spelat 2x90 minuter, främst beroende på frånvaro av de andra. Enligt rapporterna har han blandat juniormisstag med närmast briljans, och är fortfarande att betrakta som ett oskrivet kort.
Vågar Allan låta honom starta? Vi får se i morgon. Jag tror emellertid att han finns bredvid Rasmus Bengtsson. Om denne inte råkar ut för något fram till matchstart…
I morgon vill jag se:
* fortsatt briljans från Magnus Wolff Eikrem
* fortsatt stabilt försvarsspel oavsett vilka som startar
* ännu ett hattrick av Vidar Örn Kjartansson
* men framför allt, och viktigast av allt, seger och tre poäng. Då rycker vi ifrån Örebro och, beroende på övriga resultat idag, kanske även en hel del andra lag.
Jag hoppas inte Thomas Nordahl får rätt i att ”det är alltid knepigt när man ska börja om”. Inte när det gäller hemmalaget. Inte när det gäller Malmö FF. Mot seger. Med start klockan 19.00 imorgon måndag, på Stadion.
