Gästkrönika: En närkings gnäll och klagosång

Smålänningens rättsövergrepp var startskottet på en fin period för oss ÖSK:are. Stålbadet, återkomsten, uppbyggnaden och topp tre-placeringen. Fem år med gott om dramatik och med en positiv utveckling. Laget byggdes på återvändande örebroare med rutin, unga talanger och spännande spets utifrån.

Efter en skakig start under Sixten så har laget haft en fantastisk utveckling - tills i år. Efter Sixtens inträde i klubben och en något skakig början började ÖSK:arna hävda att laget var bra nog att slå alla allsvenska lag. Att man på varje position kunde hävda sig bland de bästa i allsvenskan. Det kom ifrån Nordin, Anttonen, Alvbåge, Bedoya, Wowoah. Laget var ute efter att bevisa för SvFF, alla tyckare och hela fotbollssverige att man var att räkna med. När Sixten fått jobba ihop laget efter sin egen idé och konsekvent spelat ihop laget, blev utfallet oerhört gott. 

 

2010 slutade Helsingborg på andra plats och ÖSK på tredje. Flera spelare ryckte i tyglarna, ivriga att komma iväg från klubbarna. ÖSK tappade Porokara medan Helsingborg tappade Lantz och Ekstrand. Spelare båda klubbarna ville behålla men inte kunde.

Under 2011 har båda klubbarna upplevt spelarförsäljningar, kritik inom laget och hur spelarna själva gnällt i media. Dessutom har båda klubbarna även levt med rena tombolan i backlinjen. Men rent sportsligt har klubbarna utveckling varit varandras totala motsatser.

Så frågan är: Vad hände med ÖSK 2011? Varför kunde klubben inte leverera på samma vis som Helsingborg?

 

Värvningarna inför 2011 var inspirerande. Med facit i hand kan man dock konstatera att ÖSK underskattade skadeproblematiken hos Haddad och Atashkadeh, samt att Rama och Paulinho var i allt för dålig form. Dessutom förväntade vi oss att vad Sixten nött in under tre år skulle falla sig naturligt för de nya spelarna.
Men Sixtens spelidé har fått spelare att se vilsna ut.

Under sommaren var det bara värvningen av Riski som slog väl ut. Brunet var ett skämt. Och även om Eidur har framtiden för sig, var han inte en allsvensk spelare när han kom till Sverige.

 

Inför 2011 var det heller inte vara omvärldens syn på laget som ändrats, uttalanden från Nordin och Alvbåge skvallrade om annat. Krav på satsningar och värvningar har hörts från flera spelare inför och under säsongen. Att kritisera någon för en dålig insats eller skälla på en annan för en miss på plan är helt legitimt i mina ögon. Men att offentligt gå ut och säga att kollegorna är för dåliga och måste bytas ut, måste ha dödat den sammanhållning som fanns.

Tänk att träna ihop varje dag. Tänk att sitta i samma omklädningsrum. Tänkt att åka på långa bussresor med någon som i media säger att du inte duger.

Det är inte acceptabelt på en arbetsplats och jag ser inte att det ska vara okej i ÖSK. Beteendet skvallrar om en brist på lagkänsla, och på en bristande respekt för varandra. Många av insatserna har präglats av oförmågan att spela som ett lag och uttalandena om att startspelarna inte räcker till speglar den bilden. ÖSK har elva spelare på planen och inte ett lag. Bristen på inspiration under matcher har också synts de två eller tre träningar jag bevittnat, där spelare som Nordin och Nordback varit ytterst oinspirerade. 

 

Skälen är givetvis fler än de jag tar upp här. Men frågan kvarstår: Varför blev det så här?

Kontraktssituationen i klubben har bäddat för situationen ÖSK försatt sig i. När problematiken uppstod borde ledningen ha tagit tag i den - om det är tränarnas eller sportchefens uppgift låter jag vara osagt. Att halva lagets framtid är osäker på grund av nuvarande kontraktssituation är en läxa som stått ÖSK mycket dyrt.

Och jag undrar dessutom: Var det Sixten som stod för attityden och viljan att visa fotbollssverige? Var det kanske Axén som bidrog med det? Eller växte det fram ur den grupp spelare som laget bestod av?

Omöjligt för en utomstående att svara på, men 2011 får mig att undra ännu mer: Vart tog Stolthet, Hjärta och Passion vägen? Lika snabbt frågar jag mig: Behövs Stolthet, Hjärta och Passion? Helsingborg må ha varit en maskin på plan men där har inre stridigheter duggat tätt. Även om Helsingborgs ekonomiska kostym är större än ÖSK:s, så är klubben långt ifrån på samma nivå som hundramiljonerklubbarna MFF, AIK, Elfsborg och Häcken. 

 

Vad är det då som skiljer ÖSK och Helsingborg? Förutom 20 miljoner i omsättning, 26 poäng och ett SM-guld? Varför kan Helsingborg leverera under så pass tuffa förhållanden när ÖSK inte kan det?

Conny Karlssons uttalande förklarar saken: "Press och understöd, raka och täta 4-4-2-led, ge ledartyperna ansvar för att skapa en stark enhet där alla får ta plats mot att de sköter sitt jobb. Framgångsformeln fungerar fortfarande finfint visar det sig. Jag känner igen mycket av det vi hade i Göteborg i denna spelargrupp. Karaktärerna, sammanhållningen, och hur svårt det kan vara att acceptera en förlorad fotbollsmatch."

En tydlig idé. Karaktärer, sammanhållning och vinnarskallar. 

 

Jag tror på och gillar Sixtens fotbollsfilosofi, men den verkar mer svårförklarad än Connys. Med så många nya spelare och så olika nationaliteter kommer det ta lite tid att få ihop lagbygget. Vilket 2011 har visat ÖSK.

Tyvärr har 2011 också visat att det saknas en del karaktär och sammanhållning. Alarmerande är även att ÖSK inför 2012 har arton spelare i truppen, varav hälften endast gjort enstaka matcher. Och efter 2012 går dessutom sju spelarkontrakt ut, däribland hela backlinjen (förutom Eidur).  Med det här läget ska ÖSK värva spelare och spela ihop ett lag efter Sixtens spelidé. ÖSK ska också hitta karaktärer som kan bära laget i de tunga perioderna. Och killarna ska hitta den där sammanhållningen jag tycker saknats.

 

Inför 2012 har vi en betydligt tuffare sits att värva från än vi haft senaste åren. Men det gäller så mycket mer än att bara fylla truppen med namn.

Sixten måste få ut sin idé snabbare.

Laget måste hitta sin "Vi-känsla" och tron på idén.

U21-satsningen måste göras rätt för att spelare utanför starttruppen ska få utvecklas.

De existerande kontrakten måste ses över.

 

Vi har cupen kvar men det finns ingenting i min värld som talar för att ÖSK ska ha något att säga till om där. Sen har ÖSK ett digert arbete att göra.