Auktoritärt ledarskap skapar ingen vinnarkultur
När man ska skriva om säsongen 2011 så här sent så är det lätt att man slår in öppna dörrar och blir en papegoja som upprepar det som andra redan har påtalat. Jag har därför försökt att hitta en lite annorlunda vinkel i denna krönika.
I höstas hörde jag ett rykte om att ett antal spelare i ÖSK inte hade förtroende för Sixten Boström och Lars Mosander. Innan jul fick jag höra samma sak från en betydligt säkrare källa.
Kritiken mot tränarparet handlar till stor del om deras ledarskap och oförmåga att svetsa samman olika typer av spelare och individer till ett framgångsrikt lag. Dialogen mellan spelare och tränare har i många fall dessutom varit helt obefintlig.
Jag återkommer till ledarskapsfrågan lite senare i krönikan, men innan dess så tänkte jag beröra några andra områden där ÖSK måste skärpa till sig och agera mer professionellt.
En utpräglad strutsmentalitet
Trots att kritiken är massiv från olika håll, både mot Lennart Sjögren och Sixten Boström, så visar de upp en märklig strutsmentalitet och väljer konstant att inte bemöta kritiken på ett sakligt och professionellt sätt.
Ett bra exempel är den senaste intervjun med Håkan Juhlin där han framför skarp kritik mot bland annat Sixten Boström. När Sixten får chansen att bemöta kritiken så stoppar han huvudet i sanden och meddelar att han inte tänker ge sig in i någon ”pajkastning”.
Ett oerhört märkligt uttalande med tanke på att Juhlins argument känns både genomtänkta och sakliga.
Tips till Lennart Sjögren
Det har redan skrivits hundratals spaltmeter om ÖSK:s misslyckade nyförvärv så jag tänker nöja mig med att ge Lennart Sjögren & Co två snabba tips inför den kommande säsongen.
1. Om man ska ersätta en landslagsman så kan man inte värva en isländsk flugviktare efter endast en månads scouting. Spelaren måste vara fysiskt redo för spel i Allsvenskan.
2. Om man är i behov av en central anfallare så kan man inte panikvärva en ”videojugge” från Panama efter endast två provträningar och sedan inte ge honom chansen.
Den obefintliga budgivningen
Alejandro Bedoya har varit en av Allsvenskans bästa och nyttigaste mittfältare de senaste två åren och våren 2011 gjorde han dessutom succé i det amerikanska landslaget.
Att Glasgow Rangers helt utan konkurrens och budgivning kunde knyta till sig en sådan klasspelare för endast 4-5 miljoner är för mig en gåta.
Hur kommer det sig att inte fler klubbar var intresserade av Ale Bedoya?
Det auktoritära ledarskapet
Huvudpunkten i den här krönikan handlar om ledarskap, eller snarare bristen på ledarskap.
I höstas fick jag höra att flera spelare i ÖSK:s trupp inte hade något förtroende för tränarna Sixten Boström och Lars Mosander. Ett par månader senare bekräftades ryktet av en betydligt säkrare källa.
Sixten och Lasses ledarskap har till stor del varit auktoritärt och det har skapat en förtroendekris mellan tränare och spelare. Bänkade spelare fick ingen som helst feedback och dialogen var i många fall i princip obefintlig.
Innan jag går vidare så skulle jag vilja citera Örebro Hockeys assisterande tränare Jens Gustafsson.
”Man måste lära sig att ta olika individer på olika sätt. Vi har spelare som är 37 år och småbarnsföräldrar. Vi har killar som knappt har slutat gymnasiet och är i knappa 20-årsåldern. Man kan inte prata med dessa olika spelartyper på samma sätt.
Vissa människor tål negativ kritik och blir bättre av att man är hård mot dem medans andra är totala motsatsen. Om man är för hård mot dem så sjunker de ännu mer. Vissa kanske du måste klappa lite på ryggen för att få dem att prestera.
Som ledare måste man vara som en kameleont för att motivera människor. Du måste kunna förändra dig i din kommunikation med olika spelare.”
Jens Gustafsson har en gedigen ledarskapsutbildning från det militära i grunden och har dessutom en otrolig känsla för hur man som ledare ska agera för att få spelarna att prestera på isen.
Gustafssons flexibla, empatiska och pedagogiska ledarskap är en av anledningarna till att Conny Strömberg & Co är så svåra att besegra den här vintern.
En bekant till mig som är involverad i Örebro Hockey berättade för några veckor sedan att Jens Gustafsson förmodligen är klubbens viktigaste nyförvärv.
Viktigare än Jared Aulin.
Viktigare än Nicklas Dahlberg.
Jag tror att Sixten Boström och Lars Mosander har mycket att lära av Jens Gustafsson när det gäller ”team building” och att skapa en vinnarkultur med hjälp av individanpassat ledarskap.
Förtroendetrappan
På många PR- och ledarskapsutbildningar så brukar man prata om ”förtroendetrappan” som handlar om att en långsiktig relation bygger på förtroende och tillit. Om detta saknas så kan man som ledare inte skapa en fungerande kommunikation med sina anställda.
Om man sätter in dessa teorier i ett fotbollssammanhang så tror jag att Sixten Boström och Lars Mosander har misslyckats med att vinna spelarnas förtroende.
En fråga kvarstår.
Hur kunde ÖSK knipa lilla silvret om nu Sixten Boström saknar de rätta ledaregenskaperna?
För det första så är Sixten Boström en skicklig tränare och hans spelsystem är oerhört effektivt när alla spelartyper finns tillgängliga. När skadorna uteblev under 2010 så kunde han ställa upp med i princip samma startelva i 30 omgångar. Det gav resultat.
Ledarskapet ställs på prov i motgång
I medgång är dialog och kommunikation inte lika viktigt. När laget vinner matcher så är stämningen på topp och sammanhållningen i gruppen stärks utan att tränaren behöver ingripa.
När resultaten uteblir och spelare tappar självförtroendet så krävs det däremot ett tydligt och flexibelt ledarskap. Vissa spelare behöver känna tränarens stöd. Andra spelare behöver en utskällning för att tända till och börja prestera.
En annan viktig uppgift i motgång är att se till att alla drar åt samma håll. Det är lätt hänt att det uppstår missnöje och att det skapas grupperingar och sprickor i truppen.
ÖSK behöver en Jens Gustafsson
Sixten Boström har själv erkänt att stämningen i laget inte var bra förra säsongen och jag tror inte att han har det som krävs för att svetsa samman olika typer av spelare och individer till ett framgångsrikt lag.
Om ÖSK ska fortsätta att värva spelare från exempelvis Balkan så måste man ha en tränare som kan ta olika individer på olika sätt och dessutom skapa ett lag av dessa individer.
Om Sixten ska fullfölja sitt kontrakt med ÖSK så behöver han en assisterande tränare med liknande egenskaper som Jens Gustafsson.
Auktoritärt ledarskap skapar ingen vinnarkultur.
***
mathias.ekdahl@hockeyanalys.se
