Peter Samuelsson i stor intervju med Svartvitt
Peter Samuelsson berättar om sin karriär som högerback i Norge, varför han är en så bra huvudspelare, känslan att möta Degerfors, sina tankar om Tony Gustavsson, hur man sprider glädje och sjukdomen som kunde ha satt stopp för allsvenskt spel. Johannes Avenbrand har intervjuat ÖSK:s nya anfallare. - Det kan vara kämpigt ibland. Huvudsaken är att jag är frisk nu och fick reda på det i hyfsad tid, även om jag får äta tabletterna livet ut, säger ÖSK:s nyförvärv på anfallssidan till Svartvitt.
Jag hoppades på det tidigt. Jag ville det tidigt. När det sedan meddelades att Degerfors skyttekung var klar för Örebro SK var det en lyckad dag. I Peter Samuelsson har laget fått en striker som behärskar huvudspelet exemplariskt och är en utpräglad boxspelare. Eller som han själv förklarar till Svartvitt:
- Ute på plan är jag inte speciellt vass. Jag har inget bra skott på lång distans. Jag trivs bäst inom sexton meter.
16 meter är ett straffområde i planens längdriktning och det är här han har gjort sitt leverne under sin fotbollskarriär.
- Det har gått bra de senaste åren och jag har fått nickat och skjutit in några mål, säger han ödmjukt och tillägger:
- Jag har lyckats vara på rätt ställe och det är klart att det känns bra att ha gjort så mycket mål och kunna bidragit till laget. Men jag har ju också haft många duktiga spelare runt omkring mig i Degerfors. I Örebro är det ju en högre kvalité med ännu fler duktiga spelare.
Du tycker inte att du är lite väl ödmjuk nu. Du har gjort väldigt mycket mål.
- Det har gått över förväntan om man säger så. I Division 1 så hade jag väl krav på mig att jag skulle göra mycket mål, men när vi sen gick upp till Superettan så visste man inte hur det skulle gå, men det gick ju bra första året. Sedan kände jag mig sliten och under våren i fjol gick det lite knackigt, men hösten var fantastiskt bra. Kroppen kändes bra, jag fick fina passningar och fick sätta dit några fina mål. Även om jag är högerfotad, så blev det många mål på ett tillslag med vänstern, fråga mig inte varför.
Då skippar vi den frågan och jag funderar i stället på vad som gör Peter till en så duktig huvudspelare trots att han inte är världens längsta anfallare (181 centimeter, enligt statistiken).
- Jag är ganska kort, men det handlar väl mest om tajming i huvudspelet och jag tränade mycket på huvudspel med far och mor hemma i trädgården. Jag har alltid tränat på att nicka bollar och gillade det redan från en tidig ålder. Jag skulle kanske ha tränat mer på spelet med fötterna (skratt). Sedan kanske man är lite dum i huvudet också, att jag är totalt orädd och slänger fram huvudet i en situation som man vet att det kommer göra ont i. Fast det är väl också en styrka i sig.
I 15-årsåldern, när anfallaren gick i ettan på gymnasiet, så kom Peter ofta hem och gick och la sig direkt efter skolan. Vaknade, drog iväg på fotbollsträning och sedan hem och sova igen. Samma sak, dag ut och dag in. Han kände själv att han inte orkade med Samhällskunskapsprogrammet som han hade valt och den konstanta tröttheten gjorde att han i stället bytte till Barn- och fritidsprogrammet. Fast det var ändå något som inte stod riktigt rätt till med unge herr Samuelsson och han kanske inte hade stått som allsvensk fotbollsspelare i dag om han inte hade gått iväg och testat sig och fått diagnosen hos doktorn. För då upptäcktes nämligen en sjukdom på sköldkörteln.
- Jag hade stannat i växten, medan mina klasskamrater växte så stod jag själv still i tre-fyra år, utvecklades inte kroppsligt och var bara 152 centimeter lång. Jag var jättekort och fick äta hormontabletter på grund av sjukdomen och efter det började jag växa. Sköldkörteln bygger ju på att producera hormoner till hela övriga kroppen egentligen och när den var trasig på mig så fick jag börja äta tabletter som heter Levaxin.
Vad innebär sjukdomen för dig?
- Det är en ganska allvarlig sjukdom och jag kommer äta hormontabletterna hela livet och om jag inte tar dem nu så kan kroppen reagera på det och jag blir väldigt sliten och trött om jag ligger fel i balansen. Jag går och tar blodprov var tredje månad och kollar så att mina värden ligger bra till. Till exempel, för ett par månader sedan så låg jag lite för lågt och då får man öka på dosen lite. Det kan vara kämpigt ibland och ligger man fel till så kan man vara lite halvsliten och trött. Nu är jag mest bara glad över att man fick reda på det i hyfsad tid. Jag utvecklades sent och det var nog därför som jag blev bättre som fotbollsspelare när jag blev äldre. Jag sågs aldrig som den där riktiga talangen bland juniorerna, utan jag var mest bara liten.
Det kan också vara en av orsakerna till att någon pojk- eller juniorförbundskapten aldrig gav Peter ett telefonsamtal, trots att han spottade in flertalet mål som ungdom.
- Om man hade fortsatt växa så vet man inte hur det hade slutat. Huvudsaken är att jag är frisk nu och, som jag sa, fick reda på det i hyfsad tid, även om jag får äta tabletterna livet ut. Fast det är inget jag tänker på i dag.
Vi byter samtalsämne och pratar i stället om Peters tid som utlandsproffs i vårt västra grannland. Året var 2004 och Degerfors hade precis tagit klivet upp i Superettan när man bytte tränare till Tony Gustavsson. Ett tränarval som satte sina spår på Peters fotbollsutveckling.
- Han trodde väl egentligen noll på mig så jag fick chansen att bli utlånad till Brumunddal, ett division 2-gäng, och där blev det tio mål på tio matcher. Jag kom tillbaka till Degerfors efter det och hade hoppats på att få en chans, men man kan väl säga att Tony inte riktigt trodde på mig återigen och satsade mer på andra alternativ.
Då tog Peter adjö från moderklubben och landade i norska Nybergsund, ett lag som också huserade i Division 2.
- Jag tror det blev 23 mål på 24 matcher där och sedan flyttade jag till Kongsvinger (som då spelade i norska motsvarigheten till Superettan, red. anm.) och gjorde 14 mål under första säsongen. Andra säsongen hade vi så många skador så då fick jag spela högerback, säger 30-åringen med ett skratt.
Är det en position som du behärskar?
- Jag klarade av den, men jag ser mig själv som anfallare. Om jag hade spelat back hade jag nog själv sett mig mer som en mittback eftersom mitt spel bygger mycket, som jag nämnde tidigare, på huvudspelet. Jag ska väl vara ärlig och säga att jag hade lite svårt i defensiven som högerback, men offensiven klarade jag av rätt så bra.
Vad tycker du om Tony Gustavsson i dag?
- Han är säkert omtyckt i Degerfors och en bra tränare, men tyvärr så trodde han inte på mig och det är ju hans fel, inte mitt. Just den spelartypen som jag är, och den spelartyp som jag var då, trodde han inte på och han ville satsa på Jimmy Rajala som han hade värvat inför det året (2005). I efterhand blev det också min lycka. Jag fick min vändning i Norge och fick göra många mål och spela mycket matcher där. Jag var en mycket bättre fotbollsspelare när jag kom hem.
Väl hemma i Degerfors är det redan känt hur det har gått. De två senaste säsongerna har han gjort 32 mål på 60 matcher i Superettan och det talar sitt tydliga språk. När han nu är professionell fotbollsspelare i länets största lag och lagt sitt halvtidsjobb åt sidan från biluthyrningen i Degerfors så hoppas han på att göra livet obehagligt även för de allsvenska målvakterna.
- Jag ser fram emot det här året med Örebro enormt mycket och chansen att få spela i Allsvenskan. Jag känner att jag både har otroligt mycket mer att ge som fotbollsspelare och också att jag kan fortsätta - och fortsätter - att utvecklas. Jag hoppas kunna bidra så mycket som möjligt och få spela så mycket som möjligt. Och om jag inte får spela så hoppas jag kunna bidra runt omkring och i omklädningsrummet, peppa grabbarna och hjälpa laget till framgång. När man väl får spela så kommer jag ge allt, oavsett om det är från start eller som inhoppare. Det är alltid laget före jaget och så kommer det också alltid att vara.
Hur ser du på konkurrensen med Andreas Haddad?
- Andreas är en jätteduktig forward. Jag har inte sett honom i träning ännu, men vad jag har hört och även sett på TV tidigare så är han jättebra. Även William kämpar på bra och är en stor talang så det kommer vara tuff konkurrens om platserna.
Vad har du för känslor inför matchen på lördag?
- Från början hade jag väl tanken att jag inte ville spela en sådan match. Även om Tony Gustavsson inte trodde på mig 2005 så har Degerfors alltid varit mitt hem. Det är här jag har spelat fotboll sedan jag var 6 år gammal, undantaget de fyra åren i Norge. Jag, min sambo och vår lilla jycke har köpt hus i Degerfors och det är laget i mitt hjärta. Det kanske inte är så konstigt heller eftersom jag är född, uppvuxen och alltid har bott här. Men det är klart att det kommer bli en halvskum känsla. Det ska också bli spännande att få inviga deras konstgräsplan och att jag gör det just som motståndare är lite lustigt. Om tränarna vill att jag ska spela, förstås.
- När jag väl går ut på banan så är jag ÖSK-spelare och kommer ge 100 för ÖSK och satsa allt för dem, oavsett vilket lag vi möter. Det är så jag fungerar. Jag ger alltid allt, oavsett om det är märkligt, skumt eller konstigt. ÖSK är mitt jobb nu.
Peter om:
Skifte av spelsystem:
- För min del, med mina spetsegenskaper i boxspelet, så är det väl i stort sett samma system med en forward. Det enda som skiljer sig är balansen i defensiven. Vi körde med två defensiva och en offensiv som jobbade väldigt nära mig. För min egen del är jag fortsatt ensam forward så jag försöker hålla mig så mycket som möjligt i boxen.
Världens största mössa som han har på träningen:
- (Skratt). Det är ju en halsduk jag har, men jag gillar att ha den på huvudet för jag tycket inte mössorna som vi har sitter något skönt på huvudet. När vi går in i tvåmålsspel så tar jag ner den över halsen för då tycker jag inte om att ha mössa på mig över huvud taget för då kan jag inte nicka. Man får inget tryck i avsluten då.
Moderklubben Degerfors:
- När vi inte möter Degerfors så kommer jag absolut att hålla på dem i alla matcher de spelar och vara en stor supporter för dem.
Att vara en skojare:
- Jag försöker alltid sprida glädje och vara positiv och glad till träningen. Det är roligt att träffa nytt folk och för mig är det viktigt att man mår bra. Jag tycker om att synas och det är positivt för laget tror jag att man är där, mår bra, skrattar och har kul med grabbarna. Sen får man fokusera på de rätta bitarna på träningen och hålla det på en bra nivå. När vi har träning så får man hålla fokus i en och en halv timme och sedan skoja före och efter träningen. Jag brukar inte vara den som går runt och tjurar och gnäller.
Christoffer Wiktorsson:
- Jag försöka tagga han lite, jag har ju mycket skoj på Wiktorsson. Han är ju väldigt lik ”Bonde söker fru-Kenneth” från 2009 så vi satte upp en bild på honom och så står det "Bonde söker fru" på hans plats i omklädningsrummet. Jag får hjälp av Emil som känner han väldigt väl, men det är bara kul och jag bygger på att skapa glädje. Det är aldrig något illa menat. Jag försöker bara få en bra stämning.
Nästa bus:
- Inga tankar på det än, men det kommer nog något under morgondagen.
Ett trick mot Tommy Wirtanen?
- Nej, har inte gjort något på Tommy än, men jag behöver nog ta honom snart. Han måste komma ner lite på jorden.
