Petter resonerar: "Cabrera har rätt men samtidigt fel – enough is enough"
Om, för att inte säga när, Valdet lämnar i sommar kommer jag med all säkerhet känna att det var rätt av klubben att släppa honom. Situationen känns i dagsläget mer eller mindre ohållbar, och mig veterligen finns det ingenting som tyder på att den är på väg att förbättras. Många påstår att om man satt sig i båten får man också ro den i land, men jag har verkligen svårt att se hur Valdet Rama grabbar en åra och tar tag i det här. Tyvärr.
Det kom inte direkt som en överraskning. Dagen efter måndagens debacle mot Kalmar FF surfade jag in på en av kvällstidningarnas nätupplagor och såg en bild på Valdet Rama under rubriken "Enough is enough". I artikeln raljerar Ramas agent, Oliver Cabrera, om att det minsann är mer eller mindre skandalöst att Valdet Rama under säsongsinledningen stundtals varit petad. Till sist slår den kontroversiella Cabrera fast att Rama kommer att lämna Örebro i sommar. Som sagt, det kom inte som någon överraskning.
Jag vet inte om det är fel på mig, men jag tog nyheten med en axelryckning. Ända sedan dag ett har jag haft ett horn i sidan till den bollkära Kosovoalbanen med meriter från Bundesliga. För det första är det spelstilen som jag har svårt att ta till mig. Principen att göra en snygg dribbling före en smart passning går inte hem hos en kille som på maner à ÖSK 1989 hellre spelar 0-0 än 3-3. Då är det andra problemet jag ser betydligt allvarligare. På något vis har jag svårt för spelare som kommer till ÖSK, och alla andra lag i Allsvenskan, med den uttryckta inställningen "jag skriver på för två år, visar upp mig och drar vidare till en större liga igen". Det har hela tiden varit Valdet Ramas uttryckta ambition med sitt svartvita äventyr. Det känns på något sätt som ett sorts hån mot oss supportrar. Jag kräver inte att alla som spelar för ÖSK ska kyssa klubbmärket efter ett mål eller ens berätta hur "fin och mysig" staden är i den obligatoriska första intervjun med Nerikes Allehanda. Det räcker att spelarna vill spela för klubben och dessutom visar det med sina aktioner på planen. Det är sådana spelare som räddar klubbar upp ur kriser som den ÖSK just nu går igenom. Det är sådana spelare som faktiskt biter ihop och krigar lite extra när det verkligen behövs.
Jag lever med uppfattningen att spelare som ser på sig själva och sin karriär på det här viset inte är något att luta sig mot med det stormar. De vet ju ändå att deras agenter kan sy ihop en hyfsad deal i en liknande klubb när det börjar blåsa kring öronen.
Vi vet alla att det under våren blåst upp till en rejäl storm i vår älskade sportklubb. I skrivande stund (läs torsdag kväll) hålls ett öppet möte på Behrn Arena mellan sportchefen Lennart Sjögren, tränare Sixten Boström och supportrarna med avsikten att rensa luften efter den senaste tidens turbulens. Ju mer stormen har tilltagit har jag sett Valdet Ramas spelglädje, ork och motivation försvinna. Den spelare som under fjolårssäsongen alltid utmanade och kom till farliga avslut har förvandlats till något annat. Till en spelare som fuskar i hemjobben och presspelet, till en spelare som är på tok för egoistisk i sina åtaganden på planen och ser allmänt ointresserad ut. Det verkar helt enkelt inte som att Valdet Rama vill spela för ÖSK längre, något som Oliver Cabrera nu har bekräftat.
Jag är naturligtvis medveten om Allsvenskans position i fotbollseuropas hackordning. Det är en liga där klubbarna livnär sig på att sälja sina bästa spelare för överkomliga summor till klubbar i de halvstora ligorna som holländska Eredivisie. Jag förstår också att det är naivt att tro att spelare som tar steget ned från Bundesligas frysbox till Allsvenskan ska känna någon sorts klubbkänsla för sin nya klubb. Här skiljer sig värvningar av typen Rama från värvningar av typen Tobias Grahn. Tobias är uppvuxen i Sverige och har varit en del av den allsvenska cirkusen under ett par år. Han förstår ÖSK, vår brist på vinnarkultur och vad en seger skulle betyda för oss supportrar på en helt annat sätt än vad spelare som Valdet Rama gör. Jag tycker det är viktigt att skilja dessa typer av värvningar och även personligheter på planen åt. Båda kom till Örebro med en stjärnstatus hängande över sig. Dock ser en av spelarna att spela i ÖSK som en nytändning i karriären och valde bort ett kontrakt med New York Red Bulls till förmån för ÖSK:s, samtidigt som den andra ser sitt svartvita äventyr som en språngbräda ut på på de större scenerna. Vem tror ni knyter näven extra hårt i motgång?
Det är också i det här läget rubriken "Enough is enough" börjar betyda något annat för mig. Jag känner att det räcker nu. Det räcker med Valdet Ramas eviga dribblande, hans brist på hårt arbete i defensiven, hans nonchalanta och arga gester när han blir utbytt och hans sura uppsyn på bänken. Det krävs ingen psykolog för att förstå att det sprider dålig stämning i truppen. Som sagt vet han om att agent Cabrera kan fixa en ny klubb i kanske Danmark eller Norge till sommaren, och varför skall han då kriga vidare i ett bottenlag där det har skurit sig med den hårt ifrågasatte tränaren? Om, för att inte säga när, Valdet lämnar i sommar kommer jag med all säkerhet känna att det var rätt av klubben att släppa honom. Situationen känns i dagsläget mer eller mindre ohållbar, och mig veterligen finns det ingenting som tyder på att den är på väg att förbättras.
Många påstår att om man satt sig i båten får man också ro den i land, men jag har verkligen svårt att se hur Valdet Rama grabbar en åra och tar tag i det här. Tyvärr.
Det hade faktiskt behövts.
