Real Madrid - Villarreal2 - 1
Superbytet ledde fram till segermålet – äntligen medvind för Gefle
Det verkade vara en sådan match där Gefle skulle få vara nöjda med 0-0. Johan Oremo hade visserligen ett skott i ribban men Häcken dominerade kraftigt sista tjugo och satte två i stolpen. Då byter Roger Sandberg in anfallslöftet Emil Bellander i den 88:e minuten. Bellander gör allt rätt och spelar följdriktigt fram Simon Lundevall som sätter 1-0 på ett distansskott.
Att segermålet kom efter 92 minuter gjorde inte saken sämre. Det kändes som om Gefle IF samlat ihop till det här medflytet. Efter att så många marginaler varit emot laget både denna säsong och förra var det på tiden att man fick lite medvind. Sa jag att Lundevalls mål satt stolpe in förresten? Sa jag att detta var Gefles första seger mot Häcken på hemmaplan?
Simon Lundevalls mål tillhör förstås Simon Lundevall. Att han var den som gjorde skillnad till slut var ingen överraskning. Tillsammans med René Makondele var Lundevall matchens joker, intill dessa två kraftfält hände det hela tiden något. Och eftersom både Gefles och Häckens försvarslinje sjönk rejält lågt allt som oftast vill det till att det finns spelare som bryter mönstret.
Nu finns det ju ingen möjlighet att Gefle säljer Lundevall så länge det finns ett kontrakt. Det skulle i så fall vara om man plockar nio raka poäng och känner sig kaxiga nog att sälja sin matchvinnare och trollgubbe.
Annars gjorde Lundevall en ojämn insats, ja, lite som vi vant oss att hela Gefle gör denna säsong, varvar topprestationer med djupdykningar. Bland annat slarvade Simon bort några hörnor och frisparkar. Å andra sidan är Eskilstunasonen ingen stjärna när det gäller att sparka på liggande boll, det är när den rullar som hans tillslag blir som bäst. Ett farligt distansskott i första halvlek vittnade om det.
Ändå är jag inte säker på om Gefle vunnit den här matchen om man inte bytt in Emil Bellander i den 88:e minuten. För det var när Bellander kom in som vi äntligen fick fast bollen på Häckens planhalva. Att se ”Bella” ikväll var som att se Micke Dahlberg i högform. De passningar som slogs till Emil sögs fast och fördelades.
Det var precis så som skedde före 1-0. Simon Lundevall spelade ”Bella” som vände bort två Häcken spelare och spelade tillbaka bollen till Lundevall. Lundevall avancerade mot mål. Häckens mittback Walid Atta backade och backade, vilket gjorde att Simon kunde dra till med högern strax utanför straffområdet. Bollen smällde i insidan av högerstolpen innan den letade sig in i nätet.
Också förste inhopparen Dardan Mustafa (kom in istället för Oremo) gjorde ett gediget inhopp. Särskilt minns vi Dardans enorma insats när han ensam dödade två av tilläggstidens fyra (som förlängdes till fem) minuter.
Gefle ska inte be om ursäkt för segern, även om både Kari Arkivuo (mycket bra idag) och Oscar Lewicki hade var sitt stolpskott för bortalaget. Det som slog en var att Gefle verkligen fått till försvarsspelet under uppehållet. Idag var motståndarnas inlägg och hörnor aldrig några problem. Och det var svårt att spela igenom Gefle på kanterna och centralt.
Nackdelen var att vi sjönk tillbaka lite väl mycket med den nedre försvarslinjen, vilket gjorde att det tog tid för oss att komma upp i kontraattacker. Ja, anfallsspelet blev lite väl stereotypt. Jesper Florén sökte gång på gång Dioh Williams och Oremo med den (från Pelles tid) patenterade bananbollen.
Det ska sägas att Häcken dessutom spelade ett otroligt aggressivt försvarsspel. Faktum är att Häcken var bättre än många lag som gästat Strömvallen i år. Kalmar FF spelade vi till exempel ut under första halvlek, några sådana tendenser syntes aldrig idag.
Många spelare klev fram, det är nästan synd att utelämna någon. Men det mest glädjande var att centrallinjen höll ihop. Anders Wikström och David Fällman tillsammans med Anders Bååth, Marcus Hansson och Robin Nilsson agerade med pondus på alla delar av planen. Ja, Bååth gjorde sin bästa insats i Gefletröjan (han var dessutom ytterst nära att sätta en cykelspark i första halvlek, något som också Oremo prövade med hyfsat lyckat resultat).
Säsongens stora överraskning måste dock vara Robin Nilsson. Från Superettan har han kommit, men det verkar som om han känner sig mer och mer bekväm i högsta serien. Nu vågar han sig dessutom på egna initiativ i högre utsträckning. När Robin får bollen känns det som om det inte kan bli fel.
12 poäng. Gud, vad skönt. Tvåsiffrigt. Nu ska jag åka på en liten semesterresa och se Örebro-Norrköping och Åtvid-AIK. Fasen vad befriande det ska bli att se allsvensk fotboll med Gefles trea i bagaget! Ja, den här segern tror jag gör att Gefles trupp och ledning växer mentalt. Vi har varit bra under våren, hoppas nu att utdelningen kommer retroaktivt. Vi behöver inte spela så underhållande som vi gjorde i våras, bara vi spelar som vi gjorde idag. Som ett lag.
Jonas Lantto var skadad och hängde vid entrén för att vänta in Micke Dahlberg (?).
Geflefansen gick bananas efter 1-0.
För andra gången i år fick Skyblues tacka spelarna, och tvärtom.
MATCHFAKTA
Gefle IF-BK Häcken 1-0 (0-0)
Gefle IF: Emil Hedvall (mv) – Jesper Florén, Anders Wikström, David Fällman, Jens Portin – Anders Bååth, Marcus Hansson (K), Robin Nilsson, Simon Lundevall – Dioh Williams (Bellander 88), Johan Oremo (Mustafa 79).
Avbytare: Sasa Sjanic (mv), Jonas Olsson, Skuli Jon Fridgeirsson, Jesper Florén, Erik Olsson, Oscar Karlsson, Dardan Mustafa.
BK Häcken: Källqvist - D.Frölund, Björck, Atta, Arkivuo - M.Ericsson (82 Sa.Gustafson), Si.Gustafson, O.Lewicki - Mohammed (63 Anklev), Jeremejeff (87 L.Zuta), Makondele
Mål: 1-0 Simon Lundevall (90+2)
Avslut: 8-17
Hörnor: 5-7
Bollinnehav: 43-57
Publik: 2 918
Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping (ganska bra, men var kom den extra minutens tillägg ifrån?)