Historisk förlust mot Växjö
Luleå inledde matchen precis så bra som man ville, bra fart och intensitet ledde till att Växjös sega backar drog på sig tvåminutare i parti och minut.
Luleå kom ut med den intensitet vi vant oss vid sedan fjolårets fina säsong och pressade tillbaka nykomlingarna Växjö redan från första nedsläpp. Både Simon Hjalmarsson och Elias Fälth hade bra lägen att sätta pucken redan innan minuten var spelad men Martin Gerber visade att han var med från start. 1 minut och 13 sekunder in i matchen så presenterade Niclas Wallin sig för sin nya hemmapublik. Först dräller han med pucken på blå och sedan tar han en interference utvisning för att förhindra att hans misstag ska leda till en chans för Växjö. Powerplay för gästerna och knappast den start Wallin hade drömt om. Växjö skapar ett par halvchanser men Luleås boxplay ser stabilt ut och städar undan alla lösa puckar. Efter att Luleå blir fulltaligt så är det egentligen bara ett lag på isen, Växjö börjar dra på sig utvisningar i parti och minut för att man står på hälarna och tvingas haka och interfera Luleås rappa forwards.
I matchens nionde minut så sätter succé-rookien Konstantin Komarek årets första mål snyggt framspelad av Kim Karlsson och Johan Fransson. 1-0 är ett faktum och Luleå ser ut att vilja välkomna Växjö till elitserien genom att fullständigt köra över dem. Luleå fortsätter att trumma på och Växjö har svårt att hänga med. När Luleå får chansen i spel 5 mot 3 kommer också nästa mål. Nyförvärvet Ville Viitaluoma sätter sitt första elitseriemål för Luleå efter att Joonas Vihko slagit en fin passning rakt genom Växjös tremannabox. Genom hela perioden fortsätter Luleå att skapa mängder av lägen men Martin Gerber håller nere siffrorna till 2-0 trots att Luleå haft närmare tio riktigt heta chanser. Skott: 16-6.
Om Luleå inledde första perioden precis som planerat så får man säga raka motsatsen om den andra perioden. Växjö har spelat upp sig och Luleå har gått ner sig, trycket i skridskoåkningen är som bortblåst och helt plötsligt så är det grabbarna med björnen på bröstet som ser ut som allsvenska nykomlingar. Hela period två blir ett ställningskrig där Växjö skapar de vassaste chanserna utan att glänsa. Det är ingen vacker hockey som spelas och perioden slutar mållös.
Mållös var också publiken i Coop Arena när Luleå kommer ut i tredje perioden och presterar ännu sämre än i den andra. Kedjan med Komarek, Sebastian Enterfeldt och Kim Karlsson blixtrar till emellanåt och skapar ett par heta lägen. Resten av Luleå hcokey ser ut att ha fått en kollektiv hjärnskakning, med Niclas Wallin i spetsen så spelar man bort sina egna chanser genom att gång på gång slå slarviga passningar och sätta varandra i tidsnöd trots att det inte sker någon frenetisk forechecking från Växjö. Luleås tafatta spel straffar sig givetvis, först kommer 2-1 reduceringen genom Växjös kanske bästa spelare Liam Reddox. Målet är inte så mycket att säga om, ett backskott i powerplay där Reddox snappar upp en retur framför målet och lyfter in trissan. Ett historiskt mål för Växjö och hela elitserien. Växjös transatlanter kände sig dock inte nöjda med det utan Mike Iggulden kvitterade bara minuter efter reduceringen. Luleå försökte komma tillbaka men det fanns ingen skärpa i uppspelen och matchen gick till förlängning och straffar.
Inför matchen så varnade jag för Martin Gerber och Luleådödaren Tomi Kallio, givetvis var det dessa två som klev fram och vann matchen åt Växjö. Med tanke på hur matchen utvecklade sig så får man väl säga grattis till Växjö för två välförtjänta elitseriepoäng.
Skotten totalt: 39-34
----------------------------------------------------------------------
Det är brukligt att leta efter lite positiva saker i en bitter premiäförlust.
- Damien Fleury var bra, jobbade hårdast av alla forwards både i offensiven och defensiven. Kul att se.
- Johan Gustafsson stod för ett par riktigt fina ingripanden och jag tror han kommer hålla bra i elitserien.
- Powerplay fungerar fint för finn-kedjan, övriga formationer kan bättre.
- Elias Fälth var riktigt bra.
- Publiken levde upp till förväntningarna.
- Janne Sandström satte in en patenterad höfttackling och skickade Jan Urbas på en flygtur.
- Enterfeldts kedja är riktigt på gång i år.
- Sandell är bättre än vad han får credit för, viktig i boxplay.
- Spelarna offrade sig och täckte massvis med skott, till och med Niklas Olausson!
----------------------------------------------------------------------
Men för att man nämner det positiva så ska man inte gräva ner de brister som finns.
- Under försäsongen har jag flera gånger varnat för hur Niclas Wallin har sett ut de gånger han spelat på stor rink sedan från lock-outen och framåt. Ikväll var han precis så dålig som jag befarat, ingen fart under rören och en puckbehandling som får Savilathi-Nagander att framstå som Mario Lemieux. Wallin parkerade flera gånger framför mål (precis som Styrman gjorde ifjol) och låg bara och bågade där, då faller han ur Luleås höga press och fyra gubbar får jaga skiten ur sig för att vinna puck. Rönnqvists system bygger på att samtliga spelare ligger på för fullt mot puckförare, faller en bort så faller också systemet. Wallin måste steppa upp i skridskoåkningen och börja slå passningar som inte sätter mottagaren i tidsnöd.
- Ville Vitaluoma visade samma tendenser som Wallin om än inte lika allvarliga.
- Vart tog glöden vägen? Det Luleå som spelade första perioden hade vunnit den här matchen med minst 5-0, men det Luleå som stälde in skridskorna i tredje perioden hade knappast slagit Asplöven.
- Johan Harju, var han med ikväll?
Nåja det här var omgång ett, femtiofyra kvar att lira innan allvaret drar igång. På lördag ställs Luleå mot Frölunda på bortaplan, en på förhand mycket svårare match än dagens men ett taggat Luleå ska kunna få med sig poäng även därifrån.
