Presentation: Émerson Ferreira da Rosa
Spelaren som kallas ”Puman” för sina smidiga rörelser, men som buades ut i Madrid för sitt tråkiga spel, har kommit till Milan för att vinna och bevisa att han är da Milan.
Émerson Ferreira da Rosa föddes den 4 april 1976 i staden Pelotas i södra Brasilien. Han började sin karriär i Gremio 1992, men han lånades ut till Botafogos juniorlag 1993. Året efter återvände han till Gremio, där han gjorde sin seniordebut samma år. Tiden i Gremio blev framgångsrik – han vann bland annat ligan, cupen och Copa Libertadores (1995).
Efter totalt 115 matcher och 15 mål var det dags för nästa steg i karriären då drömmen om en flytt till Europa blev verklighet när tyska Bayern Leverkusen köpte honom under sommaren 1997.
Efter en bara några månader i Tyskland kallade Zagallo upp honom till det brasilianska a-landslaget den 10 september 1997 inför matchen mot Ecuador. Den första säsongen i Tyskland gick bra, men han kom inte med i den brasilianska VM-truppen när den presenterades i maj 1998.
Men när legenden Romario bara någon vecka före VM skadade sin ljumske så allvarligt att han var tvungen att missa VM, fick Emerson en plats i truppen. I VM blev det inhopp mot Danmark i kvartsfinalen och mot Holland i semifinalen, men det blev som bekant bara en silvermedalj för Brasilien. Året efter fick han dock vinna med det brasilianska landslaget när de vann Copa America.
Sommaren år 2000 var det dags för nästa steg i karriären. Det var dags för det första mötet med mentorn Fabio Capello, när AS Roma köpte honom. Men efter bara någon vecka i Roma var olyckan framme när han råkade ut för en korsbandsskada, vilket innebar att han var tvungen att missa de första sex månaderna av säsongen 2000/2001. En anekdot säger att Emerson satt gråtandes på läktaren och tittade på Romas första match i Serie A.
Tiden i Roma blev i alla fall lyckosam – Roma vann Serie A 2001, för tredje gången i klubbens historia och för första gången på 18 år. Han vann även den italienska Supercupen med Roma.
Inför VM 2002 var Emerson lagkapten för Brasilien. Allt såg bra ut fram till veckan innan turneringen skulle börja. Då fick Emerson för sig att leka målvakt när Rivaldo skulle öva skott. Detta är nog något som Emerson ångrat sedan dess – efter en medioker räddning landade han så illa att han axeln gick ut led, och han blev därmed tvungen att missa hela turneringen. Extra surt måste det ha varit att den som ersatte honom som lagkapten – Cafu – sedan fick lyfta VM-pokalen några veckor senare….
När Capello drog till Juventus sommaren 2004, passade han på att ta med sig sin favoritspelare – Emerson. Under sommaren 2005 var Emerson med och vann Confederations Cup med Brasilien. I Juventus ”vann” Emerson två ligatitlar, men dessa blev Juventus sedan av med i och med Calciopoli 2006. I och med den skandalen flydde Capello till Real Madrid och för tredje gången i karriären köpte han Emerson.
Innan det deltog Emerson i VM 2006, där han spelade mot Kroatien, Australien och mot Ghana. Tyvärr för Emersons del blev det inget VM-guld den här gången.
Tiden i Madrid var dömd att misslyckas. Capello har en förkärlek till att spela med två defensiva mittfältare. Emerson, som är en duktig defensiv mittfältare skulle kampera ihop med Diarra som också han är en defensiv mittfältare. Problemet är att kreativiteten då är nära noll - och det uppskattas inte av publiken.
Emerson hamnade snabbt i onåd hos Madridpubliken och efter bara några månader buades han ut varje gång han hade bollen. Detta var givetvis inget roligt för Emerson som samtidigt drogs med skador. Men under våren 2007 såg det i alla fall bättre ut och Real kunde under de sista veckorna av säsongen spela hem La Liga.
Redan i januari 2007 ryktades det om att Emerson skulle återvända till Serie A. Enligt uppgifter var han villig att sänka sin lön för att återvända till Juventus. Men utåt hävdade Emerson att han ville stanna i Madrid. Men när Capello fick sparken i juli 2007, pekade det mesta på att Emerson skulle säljas, vilket bekräftades av Real Madrids president, Ramon Calderon.
Inter var intresserade, Mancini ville ha Emerson till Inter, men den 21 augusti 2007 köpte Milan honom för 5 miljoner euro. Detta var möjligt då Emerson sedan tidigare är italiensk medborgare.
***
Milanledningen sa hela tiden att Milan var ”a posto cosi” - de ville inte hindra Gourcuffs utveckling genom att ta in Emerson. I efterhand är det bara att konstatera att det var en taktik för att få Emerson till ett bättre pris.
Under hela sommaren lurades Calderon och co att tro att Milan aldrig skulle vilja köpa Emerson då de ”absolut inte” ville hindra Gourcuffs utveckling. När Real sedan brände och brände pengar på spelarköp blev de alltmer desperata att offloada Emerson som satt på en lön på hela 5 miljoner euro.
Milanledningen hade tålmodigt väntat på sin chans och när den väl kom slog de till. Calderon kanske insåg vad som hade hänt när han plötsligt dubblade övergångsumman, men tillslut insåg han att han inte hade mycket att välja på.
Han kunde välja mellan att bli av med Emersons lön och i alla fall få tillbaka lite av de 16 miljoner euro han spenderade på Emerson för ett år sen, eller att behålla honom och se honom ruttna bort på läktaren. Han valde det förstnämnda.
Kontentan är att Milanledningen ännu en gång maskerat en transfer som man var ute efter redan från början. Och ännu en gång har Milanledningen satt Realledningen på plats och visat vad rutin är. Jag tror att Ancelotti begärde att få in Emerson redan i juni. Han har länge beundrat Emerson och jag tror han vet hur han ska använda honom. Jag både tror och hoppas att syftet med köpet av Emerson är att höja kvalitén i truppen ytterliggare några snäpp.
Många har fasat för att Milan skulle köpa Emerson – visst det är inte en speciellt attraktiv spelartyp, och visst, vi har redan Ambrosini, och visst, detta innebär säkert att Gourcouff får göra ännu förre inhopp – MEN, Emerson är en vinnare, det har han redan bevisat med Gremio, Brasilien, Roma, Juventus och Real Madrid.
Han är rutinerad och han vet hur man vinner Serie A. Jag tror att han kommer att bli värdefull i matcherna mot smålagen i ligan. Dessutom så kommer han att vara väldigt revanschsugen, då han upplevde ett riktigt helvete under sin tid i Real.
Den direkta konsekvensen är egentligen att vi kommer att få se mindre av Brocchi denna säsong. Och efter hans framträdanden i de absoluta toppmatcherna förra säsongen - så förstår jag Milanledningen. Även Ambrosini riskerar mindre speltid om han tappar i form.
***
Frågan är hur det blir med Gourcuff. Hur kommer han att drabbas av denna transfer? Det är oerhört svårt att svara på hur Ancelotti och ledningen tänkt sig. Galliani sa att Milan bara hade fem spelare (Pirlo, Gattuso, Seedorf, Ambrosini och Brocchi) för de tre positionerna på mittfältet. Med Emerson blir de sex. Detta innebär att de troligtvis ser Gourcuff som en ersättare för Kaka’.
Det gör det väldigt svårt för Gourcuff, speciellt med tanke på att Kaka’ är så otroligt viktig för Milan samt att han fortfarande är ung. Kaka’ kommer att spela de flesta matcherna, och det är mission impossible att peta världens bästa spelare. Så Gourcuff måste utvecklas snabbt om han ska få spela mer.
Källor:
acmilan.com sambafoot.com, wikipedia.org
