Inter legender - nr. 2
Förra veckan startade vår serie om legendariska spelare i Inter genom tiderna. Då presenterades vår främste målskytt. Här kommer berättelsen om en av de mest folkkära spelarna genom tiderna. Han var svensk och trollband Interpubliken under 50-talet. Varsågod, Lennart ”Nacka” Skoglund.
När Inters president Massimo Moratti för någon vecka sedan talade om Inters historia under en intervju sade han något som värmer i svenska hjärtan.
”I Inters historia återfinns mängder av olika spelare. Alla spelare som burit lagets tröja har varit med om att forma klubbens historia. Sedan finns det givetvis ett antal spelare som varit något särskilt, som har betytt något extra för Inter. Av dessa vill jag framhäva tre specifika spelare, Lennart Skoglund, Antonio Valentin Angelillo och Ronaldo. Skoglund var en spelare som besatt oerhörda kvalitéer på sin tid, han var den som inte följde taktiken utan bjöd på det oväntade. Angelillo var en av de skickligaste spelarna av alla då han var i Inter, kanske den allra skickligaste. Ronaldo, slutligen, en underbar spelare som vi fortfarande förväntar oss mycket av.”
Då man läser detta kanske man kan förstå hur stor Nacka faktiskt var. Han var ingen skicklig spelare som vilken annan. Han var en skicklig spelare utöver det vanliga. En konstnär, en som bjöd publiken på underhållning. Han var inte någon utpräglad målskytt, som satte den ena efter det andra i stil med exempelvis Meazza. Istället var han spelaren som hittade den näst intill perfekta lösningen i varje komplicerad situation. Dock inte menat att hans lösningar var de enklaste. Verkligen inte, allt som oftast löste han sina situationer med ett dribblingsnummer utan dess like. Han kunde på egen hand uppehålla ett par tre spelare under långa stunder. Hans motspelare var att liknas statister, rundningsmärken som bara fanns där för att markera vart han skulle ta sig förbi. Allt medan hans medspelare gott kunde vara åskådare om de så önskade. Han klarade sig utan dem. Men Nacka var en spelare som trots sina individuella konster alltid spelade för laget. En drömspelare att ha i sitt eget lag med andra ord, men samtidigt en mardröm för motståndarna.
Karl Lennart Skoglund föddes den 24 december 1929 och inledde sin fotbollskarriär i Stjärnan. 1950 kom han till Italienska Inter efter en kort sejour i AIK samma år. I Italien påbörjades en framgångsvåg som skulle sätta djupa avtryck i Inters historia och dess kunniga publik. Under sin debutsäsong i den blåsvarta dressen mellan 1950/51 deltog han i hela 29 ligamatcher och gjorde godkända 12 mål, vilket också kom att bli hans bästa notering för Inter. Detta trots att målskyttet inte vare hans främsta uppgift. Istället serverade han sina lagkamrater den ena smörpassningen efter den andra och bjöd gång på gång publiken på sina solonummer.
Efterföljande 8 säsonger gjorde han sammanlagt 43 ligamål och två i europacupspel och vid det här laget var hans namn känt i hela Italien. Han trollband en stor skara fotbollssupporters, inte bara Interfans, runt om i det vackra landet. Efter sin nio år långa era i Inter bar det av vidare till Sampdoria och Palermo innan han sedan kom hem till Stockholm och Hammarby där han tillbringat flera år innan han flyttade utomlands. Han avslutade sedan karriären i Kärrtorps IK 1968. Nacka deltog i 11 A-landskamper för Sverige och gjorde ett mål. År 1958 utsågs han till världens bäste vänsterytter. Lennart Nacka Skoglund dog den 8 juli 1975 endast 45 år gammal. Journalisten Björn Fremer beskrev Nackas karriär som följer.
”Nacka levde på applåder, liksom komikern lever på skratten. Nacka hann göra väldigt många lyckliga. När skrattet dör, dör komikern. När jublet slutade, dog Nacka.”
Nacka är och kommer alltid att vara en ikon för Inter och dess historia, något man som svenska kan sträcka på ryggen åt och vara stolt över. För stolt, det bör man vara av att ha haft en kille som Nacka som landsman. Den blonde Söderkisens minne lever vidare än idag, både bland svenskar och bland italienare.
