Den turkmenska ligan

Den förbehållsamma nationen i mitten av intet har börjat öppna sin korpulenta kropp för omvärlden, likaledes grasserar fotbollen och kvaliteten blir alltmer aptitlig. Med ytterligare en upplaga av den turkmenska ligan hoppas landets entusiaster på god underhållning när ännu en exalterande kamp om ligaguldet skall uppenbara sig.

Med ett namn som evident påminner om den europeiska nationen Turkiet är Turkmenistan för den illa kultiverade en illusorisk plats där teknologi och framsteg inte hittat fram. En generande myt naturligtvis, även om det finns viss sanning i att 2000-talet ännu inte gjort sin omväldigande entré. På gott och ont, förvisso. Landets nuvarande president, Gurbanguly Berdimuhammedow, må vara vek och besitta ynkansvärt lite pondus. Hans föregångare å andra sidan, den enigmatiske Saparmyrat Nyýazow, var sannolikt en av den moderna historiens mest besynnerliga figurer. Under sin ämbetsperiod, som varade från år 1990 till hans död år 2006, svarade han för ett imponerande antal bisarra lagar.

Nyýazow förbjöd män att bära vare sig långt hår eller skägg och han gjorde guldtänder illegala och föreslog att befolkningen istället skulle tugga på ben för att följdaktligen slippa tappa tänder eftersom han hade sett hundar göra detta under sin ungdom. Ytterligare en mystisk lag, som dock aldrig materialiserades, var att ett ispalats skulle byggas nära huvudstaden Ashgabat, en plats i konstant hetta. Några fundamentalt sällsamma regler gällande fotboll skapade han aldrig och det förblev ett av få instrument inom samhället som kvarstod oberört, även om den sportsliga nivåen var passabel. Idag är situationen en annan - på de flesta plan - om än enkom föga.

För den trollbundne
Ýokary Liga, som högstadivisionen är betitlad, är generellt på ett strukturellt och kvalitetsmässigt plan bättre än både den kirgiziska och tadzjikiska ligan i och med att den utvecklas på ett successivt sätt och har grandiosa ambitioner. Faktum är att ligans bästa lag inom en snar framtid åter lär delta i AFC Cup istället för AFC President's Cup. När den förstnämnda cupen inleddes, år 2004, deltog två turkmenska lag (Nisa och Nebitci Balkanabat), men de presterade underhaltigt och fastnade i gruppspelet båda två. De efterföljande tre åren innebar samma sak, det vill säga respass redan i gruppspelet för de turkmenska representanterna.

I President's Cup, en turnering för klubblag ifrån Asiens sämst rankade nationer, såg Turkmenistans lag ut att ha bättre chans och, i enlighet med AFC (Asian Football Confederation), deltog för första gången en turkmensk representant i President's Cup år 2008. Med tanke på att Ýokary Liga är en prominent division, kan vi inom något år åter få stifta bekantskap med dess lag i AFC Cup, även om inget turkmenskt lag någonsin vunnit President's Cup. Lappri, emellertid.

Startskott
Turneringen Turkmenistan President's Cup är icke att blanda ihop med varianten AFC organiserar, istället är den en hyllning till landets flagga - en symbol för gemenskap och stolthet - och turneringen har agerat som ett slags inofficiellt startskott på säsongen under februari månad sedan begynnelsen år 1995. Turkmenistan bidrar med två lag (oftast cupvinnaren och de regerande ligamästarna/ligatvåorna), därtill bjuds lag in ifrån vitt skilda delar Asien och Europa för att få upp antalet till åtta för slutspel.

Årets upplaga bjöd på exotiska inslag som litauiska Ekranas, armeniska Gandzasar och en salig röra under manteln Turkiets U-21 landslag. Oftast är de utländska gästerna inte fullt lika engagerade som de inhemska inslagen, vilket brukar innebära att ett turkmenskt lag vinner. Som av en slump möttes Altyn Asyr (regerande cupmästare) och Nebitci Balkanabat i finalen där Altyn Asyr vann med 1-0 och blev drygt 100 000 kronor rikare.

Fluktuation och Bagtyýarlyk
Ligan bestod av tolv lag till en början år 2008. På grund av påtagliga finansiella bekymmer var dock ansedda Köpetdag tvungen att dra sig ur innan ligastarten. Lebap bytte dädanefter namn till Bagtyýarlyk och drog sig kort därpå ur, sannolikt monetära besvär även där, samtidigt som Ahal och Gara Altyn degraderades. Till säsongen därefter flyttades inget lag upp, men Bagtyýarlyk fanns utav mystiska anledningar kvar i den då nio lag stora Ýokary Liga. Hur de presterade under fjolåret? De slutade på en klar jumboplats. Men på grund av expansionen till tio lag det här året klarade de sig kvar än en gång och passade sedan på att byta tillbaka till det ursprungliga namnet - Lebap. Hur de presterat i den pågående säsongen? Titelutmanare. Fotbollen är ibland en underlig företeelse.

Brukliga styrkeförhållanden
Under de senaste åren har HTTU (Halkara Türkmen Türk Uniwersiteti) etablerat sig som en majestätisk entitet i den omfattande nationen. Sedan HTTU grundades år 2003 har de vunnit tre ligaguld och placerat sig på en andraplats två gånger om. Det är emellertid fler lag som gör anspråk på tronen. FC Ashgabat har allt som oftast varit en enerverande antagonist i tabellens toppskikt och gjorde ofta livet frusterande för de mest trogna supportrarna till HTTU fram tills deras miserabla fjolår och följdaktligen patetiska öppning på det aktuella året. Kapacitet för avancerad fotboll finns icke desto mindre. Vad som spetsar till situationen ytterligare är att tidigare nämnda Nebitci (tvåa förra säsongen) är ett mycket kapabelt lag som definitivt har potential att även dem märka sitt revir på ett notabelt vis.

Mittenskiktet utgörs i princip konstant numer av Dasoguz (tidigare betitlade som Turan), Sagadam Türkmenbasy, Talyp Sporty och Altyn Asyr som brukar turas om att landa bakom Merw Mary som i sin tur har oturen av att allt som oftast hamna strax utanför topp tre. Ahal är årets nykomling och ett typiskt jojo-lag som pendlar fram och tillbaka emellan divisionerna i likhet med en föga underhållande pendel.

Väl värt att beakta
Stycker ovan redogör de vanliga förhållandena. Året har dock visat sig ställa uppseendeväckande mycket på sin kant. Med ett flertal av årets omgångar avklarade i Ýokary Liga kan vi enkelt skönja mönster av alla dess slag. Nebitci blev tvungen att byta namn till Balkan under maj månad efter ett beslut av Turkmenistans fotbollsförbund. Det till trots har klubben åtnjutit förträffliga framgångar i ligan och toppar före överraskningen Lebap. Därefter följer Altyn Asyr och Merw och först på femte plats kan vi finna de regerande mästarna HTTU. Både de och FC Ashgabat (åttondeplacerade just nu) har presterat direkt abominabel fotboll och är förmodligen inga lag för ligatiteln. För det sistnämnda laget kan faktiskt även en kamp emot nedflyttning uppdagas såvida ingen markant skillnad sker. De har för närvarande Dasoguz och Talyp (även dem en besvikelse) bakom sig, lag som är klart sämre - vanligtvis. 

Oförblommerad framtid
I fotboll, liksom flera andra sporter, drar du (oftast) nytta av att besitta en omfattande fysik. Turkmenerna har fysiken och kilona för att i detta hänseende knappa in på kontinentens desto mer framstående nationer. Det som saknas är självfallet en individ, entitet eller ett väsen som kan låsa upp portarna så att potentialen kan blomma vilt, istället för den dunkelt instängda och aningen torra växtlighet vi ser idag.

Uzbekistan, Centralasiens starkaste fotbollsnation, har cirka 27 miljoner invånare. Turkmenistan har drygt 5 miljoner. Att länderna skall kunna mötas med liknande styrka är i detta tankesätt absurt. Däremot är det viktigt att ha i åtanke att folkmängd sällan speglar verkligheten. Enligt FIFA-rankingen är Litauen 49:a (3.5 miljoner i folkmängd), vilket är före Polen (58:a) och Saudiarabien (66:a) som har 38 respektive 29 miljoner invånare. Det kommer att krävas mycket tid och arbete för att höja klassen på både ligan och landslaget, men i och med att inget lag är vida överlägsna de andra kan det trissa upp konkurrensen på ett sätt som på sikt gör Ýokary Liga till en liga som kliver upp ifrån den suspekta ävjan och in i en tillvaro med mindre modd.

Här nedan kan vi se sluttabellen i Ýokary Liga Liga ifrån förra året. Att observera är att det gröna laget kvalificerade sig till President's Cup.

4 kommentarer

Alex Kejving2010-05-31 19:30:00