Studan - en redan klassisk bandymark
SM-finalen i bandy arrangeras på söndag på Studenternas i Uppsala, för artonde gången i ordningen. Jonas Olsson har tittat närmare på vad det är som gör "Studan" till en modern klassiker, dit folk vallfärdar för att se årets största bandymatch.
Väster om Fyrisåns lugna vatten i centrala Uppsala hittar vi en plats som de flesta i Sverige har hört talas om och oändligt med bandypublik har besökt, Studenternas IP. Första anblicken av arenan är inte allt för fängslande, över finalhelgen så anordnas påbyggnads läktare som är beredda att ta emot närmare tjugotusen kalla men väldigt glada besökare och det är dessa ståluppbyggnader som möter dig, men när du väl kommit innanför staketet på "Studan" denna härliga söndag i mars så spelar utsidan inte längre någon större roll.
Till vardags så spelar IK Sirius sina hemmamatcher på Studenternas, men med ett publiksnitt på fem-sexhundra åskådare så är det inte det man associerar till all den bandyhistoria som skapats på denna arena. Frågan man kan ställa sig är hur stark Uppsala är som bandystad egentligen? Tolka nu inte detta som att jag vill smutskasta IK Sirius som med fem SM-titlar på tio spelade finaler är ett väldigt klassiskt bandylag, men frågan var ju hur starkt är bandyintresset i Uppsala.
Från Småland i söder till Kalix i norr kommer bandyfanatiker för att se denna match, oavsett vilka lag som spelar. Redan tidigt på säsongens början så kommer biljettförfrågningarna haglandes över kansliet i Uppsala, vilket är ett starkt tecken på att bandy är en stark publiksport i Sverige. Att Uppsala i år för artonde gången i ordningen får arrangera SM-finalerna kan främst bero på att de har kapacitet för att ta emot mellan femton och tjugotusen åskådare, förbindelserna är bra då Stockholm bara ligger 40 minuter bort och tåg från hela Sverige passerar igenom staden. En annan tanke bakom det hela skulle kunna vara att den bandykultur som en gång fanns i staden ska få en nystart genom all entusiasm som visas inför sporten bandy under denna helg.
Jag kan tänka mig ett antal städer i landet där intresset för bandy är större än i Uppsala, men det är också platser där bandyn är ohotad som första eller andra sport så det är just därför det är så viktigt att finalhelgen får ligga kvar där den är i dagsläget. Hundratals personer hjälper glatt till med allt arbete runtomkring den tillställning som det har vuxit till, för att på söndag kväll packa ihop allt och börja räkna ner dagarna tills nästa års bandyfest. Jag hoppas inte minst för deras skull att inom några år så kommer även Uppsala att ha ett lag som lockar storpublik och är med och kämpar om att få spela den där sista matchen på året som alla lag drömmer om, hemma på Studenternas.
Precis som i många andra sporter så har motståndet internationellt blivit tuffare, för inte allt för många år sedan så bestod bandy-VM av två publik-lockande matcher och det var när Sverige mötte Ryssland i gruppspelet och dito i finalen. Nu måste både Ryssland och Sverige kämpa hårt för att ens ta sig till final, kanske ligger det bakom det faktum att intresset för bandy har sjunkit i Sverige de senaste åren, att vi inte längre är självklara världsmästare. Trots det så är en sak säker att så länge ett lag ska utses till svenska mästare på Studenternas så kommer publiken att finnas där och heja fram sitt lag, trots att det inte alls är säkert att det är deras lag som spelar.
Det ska nämnas att Studenternas bara ligger på en ljummen tredjeplats historiskt sett i antal anordnade finaler. Stockholm Stadion hade nämligen äran att få arrangera femtio stycken, 1959 sattes även publikrekordet i finalen mellan Skutskärs IF och Västerås SK med 28848 åskådare, ett rekord som kommer att stå sig många år framöver. Inom rimligare räckhåll finns Söderstadion i Stockholm som fick vara värd tjugotre gånger och en stilla förhoppning hos den (växande?) skara bandyentusiaster som finns i Uppsala är att Studenternas får stå värd nog många gånger för att iallafall klättra upp en placering i bandyhistorien, vem vet kanske har bandyn kommit till Uppsala för att stanna.
