Krönika: Våga satsa ungt!
Bollnäs GIF har gått kraftfullt fram i Superallsvenskan. Efter snedsteget borta mot Derby i premiären så har det blivit full pott. 13 poäng på sju matcher, plus tre bonuspoäng, är Giffarnas fina facit. Det finns med andra ord utrymme för att testa saker. Ställ av ett gäng av de äldre och ordinarie spelarna, och spela med ett gäng yngre förmågor som kör järnet även om matcherna heter ”Sirius hemma” och ”Katrineholm borta”.
Bandy-VM blev ur Bollnäs GIF:s perspektiv ingen succé direkt. De orangeblåa prestationerna var, om inte bleka, i alla fall anonyma. Timo Oksanen fick till exempel inte riktigt chansen att visa upp sig eftersom han redan efter Norgematchen i gruppspelet tvingades lämna återbud på grund av en lårskada. Inte gick det så mycket bättre för Ville Aaltonen heller, som ändå fick mycket istid av förbundskapten Sören Persson. Aaltonen var anonym mest hela tiden och kom inte till sin rätt med den finska spelmodellen. Aaltonen vill ha mycket boll på mitten och utmana offensivt, men den finska taktiken var långa bollar upp mot firma Ari Holopainen och Sami Laakkonen. Därför kom inte Aaltonen in i matchen.
Kollektiv åderlåtning
Med tanke på Timo Oksanens skada och Ville Aaltonens diffusa vigör så anser undertecknad att båda dessa herrar bör vila hemma mot IFK Motala. Det är först och främst för att duon har spelat många matcher på kort tid – speciellt #22 som har spelat sju matcher mot internationellt motstånd på nio dagar – och behöver återhämta sig, både fysiskt och mentalt. Det mår killarna bara bra av efter en veckas VM-slit.
Men jag tycker inte att det räcker här. Bollnästränarna måste våga satsa på lite kollektiv åderlåtning nu. Ställ av ett gäng av de äldre och ordinarie spelarna, och spela med ett gäng yngre förmågor som verkligen kör järnet även om matcherna heter ”Sirius hemma” och ”Katrineholm borta”.
Giffarna måste utnyttja den poängmarginal som man har spelat ihop under Superallsvenskan. Det skiljer faktiskt fem poäng i tretton mål mellan oss och tvåan IFK Motala. Det finns med andra ord utrymme för att testa saker nu.
I mål vill jag se Henrik Rehnvall i en halvlek och färske nordiske mästaren David Borvall i en halvlek. Trebackslinjen kan vi hålla intakt bortsett från att U19-världsmästaren Marcus Hillukkala tar platsen till höger om Anders Spinnars, det istället för Daniel Skarps som håller bänken varm.
En intressant trio på mittfältet tycker jag vore Tobias Björklund, Fredrik Spinnars och Johan Kruse. Björklund är ung och målfarlig medan Spinnars kan städa upp som defensiv mittfältare åt ett relativt orutinerat lag.
Kruse har på senare tid huserat mycket på ytterhalven, vilket jag tycker är helt galet. Masens styrkor är hans fysik och han är en bra ”targetplayer”, men han är ingen bollkonstnär och ska där inte ha något defensivt ansvar. Kruse har inte riktigt fått något genombrott i Bollnäsdressen än. Han kan få sin chans i dom fyra avslutande omgångarna av Superallsvenskan.
Sju av elva Bollnäsprodukter
I anfallet spelar Bollnäsduon Jocke Hedberg och Marcus Ståhl. Jag har hela tiden hävdat att dom borde få chansen mer. Dom borde få speltid även om dom inte inkasserar poäng, för att få känna på hetluften och för att få skaffa sig lite hårdhet, men duon är inte direkt ofarliga på isen. I alla fall Hedberg har producerat riktigt mycket framåt – eller vad sägs om tolv mål på tolv matcher i grundserien? Bara Hasse Åström är vassare.
Värt att notera är att sju av elva spelare i ”mitt lag” har Bollnäs GIF som moderklubb. Om man räknar in avbytarbänken så blir det tolv av sexton. Giffarna skulle nog kunna ställa upp, och vinna, med ett lag med bara Bollnäsprodukter. Hur många andra klubbar skulle klara det? Men, det är en helt annan krönika…
Gustaf Lindborgs startelva mot IFK Motala
Henrik Rehnvall
Anders Rooth – Marcus Hillukkala – Anders Spinnars – Johan Berglund – Henrik Heed
Tobias Björklund – Fredrik Spinnars – Johan Kruse
Jocke Hedberg – Marcus Ståhl
Avbytare: David Borvall (målvakt), Daniel Skarps, Patrik Larsson, Hasse Åström, Stefan Persson (junior)