Profilen: Dimitriy "Dima" Andreyev
Under våren och sommaren kommer vi Bollnäsredaktionen här på SvenskaFans att presentera en rad längre och djupare intervjuer med olika Bollnäsprofiler. Dessa profiler kommer att få chansen att verkligen tala till punkt om både små och stora saker. Först ut är en person som heter Dimitriy Andreyev.
Bandysäsongen är sen ett par månader över för Bollnäs GIF:s del. Det betyder förstås att det inte finns så mycket i nyhetsväg att rapportera om just nu. Men tro inte att vi här på SvenskaFans slår av på takten för det. Tvärtom faktiskt.
Under våren och sommaren kommer vi nämligen att presentera en rad längre och djupare intervjuer med olika Bollnäsprofiler – vissa mer kända än andra. Dessa profiler kommer att få chansen att verkligen tala till punkt om både små och stora saker.
Den profil vi börjar med är kanske inte så känd för den stora massan av Bollnässupportrar, men inte desto mindre är han en stor profil.
Han bor i USA, känner Sergei Lomanov Junior samt Misha Sveshnikov väl och favoritlagen är Vodnik och Bollnäs GIF.
Han heter Dimitriy Andreyev – men kallas kort och gott för Dima.
- Jag ”blev” Bollnässupporter när jag 2004 reste till Ljusdal och World Cup. Då såg jag en del av Bollnäs matcher och hur deras supportrar verkligen stöttade sitt lag. Det var helt ofattbart och jag har aldrig sätt något liknande på någon bandymatch i Ryssland, berättar han.
Dima kommer som namnet antyder ursprungligen ifrån Ryssland. Uppväxt i Oblast-provinsen Arkhangelsk som han är så är gulgröna Vodnik den självklara favoritklubben för 25-åringen. Redan i sexårsåldern började Dima besöka den storslagna Trudstadion för att se sitt lag, med unga stjärnor som svenskbekantingarna Igor Gapanovitj och Alexander Zinkevitj, spela matcher. Och det fortsatte han med i ungefär tio år.
- Men 1998 flyttade jag till Boston, USA, och jag har bott med min familj där sen dess. Men jag kommer aldrig att sluta älska bandy och kommer att fortsätta följa mitt favoritlag Vodnik och bandyn som sport.
Stolt över medlemskortet
Dima bor och arbetar i Boston, en stad med cirka 500 tusen invånare i nordöstra USA som är mest känd för en tebjudning samt för att vara en av USA:s ledande utbildningsstäder. Han bor där med sin fru Kristina och en liten kattunge i en lägenhet, och arbetar som produktingenjör på Adobe där han för tillfället är med och utvecklar programmeringsspråket Cold Fusion.
Han är en mångsidig man Dima, en annan sak som han brukar ägna sig åt är en lättare form av journalistik. Just nu håller han på att översätta Vodniks hemsida till engelska och svenska, och tidigare i vinter var han radiokommentator för Ryssland under bandy-VM i Stockholm.
Den gången hann Dima inte med något Bollnäsbesök.
- Första gången jag fick kontakt med Bollnäs GIF var under World Cup i Ljusdal. Tyvärr så missade jag turneringen 2005 – jag kan inte förstå hur glada alla Bollnässupportrar och laget måste ha varit när dom vann cupen, säger han.
En liten möjlighet för Dima att stilla sin orangeblåa bandyhunger finns ändå.
- När SVT har matchvideos tillgängliga på deras hemsida så brukar jag kolla på dem. Internet är tyvärr det ända sättet för mig att delta eftersom jag bor långt ifrån Sverige.
Dima är som sagt vann att hantera datorer då han arbetar med programmeringsspråk. Via chattprogram håller han sig a jour.
- Jag hade också några svenska vänner som visade sig vara Bollnässupportrar och det var ett stort plus, menar han.
- En speciell person jag har träffat är Kenta Jönsson som har varit Bollnässupporter sedan länge. Vi har pratat över Internet redan i 5 år. Jag har också pratat med Jimmy Bergman, ordförande i Flames, och Gustaf Lindborg, som skriver en hel del på olika webbsidor.
Dima berättar att han fått ett medlemskort i Flames och är både glad och stolt över det. Han säger vidare att han har relativt bra koll på spelarna i laget, men att han samtidigt vill lära sig mer om dom orangeblåa bandyhjältarna.
- Vad det gäller Bollnäs historia så är det där jag har min “lucka”. Jag behöver definitivt veta mer om Bollnäs än vad jag gör idag. Eftersom jag inte kan prata svenska så gör det saken svårare eftersom allt material är skrivet på svenska, och det finns inte mycket information på engelska. Så först kanske jag skulle förbättra min svenska.
Många av Sveriges bästa bandyspelare spelar professionellt i Ryssland, eller funderar på att börja göra det. De främsta namnen som redan finns där borta är Magnus Muhrén, Johan Andersson och Fredrik Rinaldo – samtliga proffs i Moskvaklubben Zorkij.
Ett annat namn som kan vara på väg till Zorkij är Giffarnas egen Timo Oksanen. Den finske landslagsmålvakten har visserligen ett år kvar på sitt kontrakt med Bollnäs, det tvåårskontrakt han skrev på inför den nyss avslutade säsongen, men feta dollarbuntar kan få vem som helst att tänka om.
- Inom stora idrotter handlar det, tyvärr, alltid om pengar, säger Dima.
Med tanke på att Dima följt händelserna i Ryssland på nära håll och samtidigt känner flera av de inblandade spelarna, så tänkte jag ta upp förhållandet mellan Sverige och Ryssland som ämne. Det är ju ingen hemlighet att Ryssland tagit över initiativet.
¤ För ungefär tio år sedan kom många spelare från Ryssland och spelade i Sverige. Det var stjärnor som Sergei Obuhov och Mikhail Sveshnikov. Nu är det tvärtom, det vill säga svenskar åker över till Ryssland. Varför har det blivit så?
- Under Sovjettiden så var ryska bandyspelare inte proffs. Precis som i Sverige så hade dom ”vanliga” jobb medan bandyn bara var deras hobby, säger Dima.
- Samtidigt hade spelarna inte möjlighet att åka och spela bandy – eller någon annan sport – utomlands, detta på grund av att Sovjet helt sonika förbjöd det.
Efter Sovjetunionens fall så började idrottare flytta utomlands bara för att det var så mycket bättre där än i Ryssland. Att man fick betalt var som en bonus när hockeyspelare flyttade till NHL och bandyspelare for till Sverige.
- Undertiden, i Ryssland, började idrotten så sakteliga bli professionell i den mån att utövarna åtminstone kunde få betalt för sitt idrottande. Dom behövde inte längre ha ett extraknäck utan tjänade fina pengar för det dom ville göra – till exempel spela bandy.
- Och när majoriteten av spelarna kom underfund med detta, och att man kunde tjäna mer pengar i Ryssland än i Sverige, ja då började stjärnorna flytta hem.
¤ Och om Sverige ska ta tillbaka det internationella initiativet från Ryssland, hur ska man göra?
- Jag tycker att frågan är lite luddig, för så vitt jag vet så finns folk från både Sverige och Ryssland i det Internationella Bandyförbundet. Jag tror till och med att Sverige har fler. Men oavsett vem som har makten inom förbundet så måste den göra allt den kan för att sprida bandyn till så många länder, svarar Dima.
”Bandyn måste in i Olympiaden”
Som tidigare nämnts så var Dima tidigare i vinter radiokommentator för Ryssland under bandy-VM på Zinkensdamm i Stockholm. Han var där tillsammans med Vladimir Jurin som är journalist på Sport-Express, Rysslands största sporttidning.
Där fick de se sitt kära hemland vinna ett mycket efterlängtat VM-guld.
- Dom spelade bra, i stort sett perfekt. Det var höga förväntningar hemma i Ryssland så allt annat än ett guld hade betraktats som ett fiasko.
Ändå fanns det en fadd eftersmak när man efter turneringen blickade tillbaka, tyckte Dima. Bandy-VM håller helt enkelt för låg kvalitet.
- Som det är nu så spelar flera av länderna i B-gruppen tre till fem matcher under VM-åren, och inget mer. Ibland har dom inte ens några ytterliggare samlingar. Det är klart att dom inte kan spela bra då, säger Dima och fortsätter:
- Bandyn måste in i Olympiaden. Det är nästa steg som sporten måste göra. Det vet vi alla. Jag menar, titta på nivån på många av de lag som är med i VM? Den är ofta löjligt låg. Det är kul att se matcher som Estland mot Mongoliet och Ungern mot Holland, men det blir nästan komiskt. Många svenska och ryska supportrar skulle nog spela bättre.
En annan sak som Dima känner sig orolig över är att bandyn i Norge har försämrats dramatiskt dom senaste åren. Norge är bandyns fjärde eller femte bästa nation i världen och sporten skulle inte ha råd att tappa ett av huvudlagen sådär.
Det är ungefär som om Italien eller Frankrike skulle falla bort från sommarens fotbolls-VM i Tyskland.
- Om några år kanske Norge spelar i B-gruppen tillsammans med Holland och Mongoliet. Så får det inte bli, menar Dima.
¤ Har du någon patentlösning för att utveckla bandyn?
- Om vi skulle kunna sprida sporten över USA och Kanada så skulle det vara ett stort steg framåt. Om de länderna kunde utöka antalet spelare och få mer publik på matcherna, samtidigt som man kunde breda ut sig utanför Minnesota och Manitoba, så vore det en stor framgång, förklarar han.
- För att återknyta till din grundfråga så tror jag inte att det spelar så stor roll vem som har makten inom internationell bandy, det viktiga är vad makthavaren kan göra för sporten.
Rysk bandy är rik – missuppfattning
Det är ju egentligen inte konstigt att Sveriges mest slipade bandyspelare flyttar till rika storklubbar i Ryssland. De vill naturligtvis, precis som alla andra, och kanske speciellt de lite äldre som kanske har en familj, trygga sin ekonomiska framtid.
Klubbarnas lönekostnader är inte officiella men om man läser på nätet och i tidningar så uppges siffror uppemot två miljoner kronor för en säsong. Det vore således konstigt om inte svenskarna ville ha en del av kakan.
Det handlar ju om rika, ryska klubbar.
Så tror ju gemene svensk bandysupporter i alla fall.
- En sak kan jag säga på en gång, bara några få klubbar i Ryssland är rika. De flesta klubbarna är inte det. Faktum är att många klubbar har finansiella problem och på grund av det är flera av dem utdöende. Under dom tre fyra senaste åren så har åtminstone fem klubbar tvingats avveckla sin verksamhet, och fler är på väg, berättar Dima.
- Så att påstå att rysk bandy är rik är en vanlig missuppfattning.
De klubbar i Ryssland som i realiteten är rika blir sponsrade av stadens politiker, vilket inte riktigt är fallet i Sverige även om vissa klubbar får ett ekonomiskt stöd av kommunen.
Det låter kanske trevligt att stadens politiker pumpar in mångmiljonbelopp i sin klubb – men det hela har också en mindre trevlig baksida. För om den generöse politikern försvinner så är det stor risk att pengarna också gör det, och försvinner klubbens pengar, ja då förstår ni själva vad som händer. Då försvinner också klubbarna.
Ett väldigt bra exempel på det är att bara se på vad som hände med Dimas favoritlag Vodnik förra året. Så fort Arkhangelsks nya överhuvud meddelade att han inte tänkte ge lika mycket pengar som den förre chefen, då for hela laget till Moskva och övertog Dynamo Moskva.
- Se också vad som har hänt med Start ifrån Novgorod. Det är en av de äldsta och mest kända ryska klubbarna som håller på att dö ut på grund att dom inte får några pengar från staden. Ingen annan sponsor vill heller gå in i en så nergången klubb, säger Dima.
- I Sverige är det här problemet inte lika stort eftersom det är ett mycket mindre land. Lagen flyger inte till bortamatcherna, dom hyr en buss. I Ryssland kan man inte ta bussen från Moskva till Krasnojarsk. Det skulle ta en vecka, fortsätter han menar att ryska klubbar behöver en större budget än svenska.
Alla bandyälskare drömmer förstås att just deras favoritlag ska bli mästare, oavsett om det är i Sverige eller i Ryssland. Men när man läser de ekonomiska rapporterna som dyker upp med jämna mellanrum, så förstår man att det är en bit kvar till toppen.
¤ Bollnäs GIF är en fattig klubb. Hur ska vi göra för att växa och bli mer lönsamma?
- Att få klubben att växa och att få den att bli lönsam är två olika saker. Klubben växer om den för en stark sponsor som kan investera pengar i klubben, som kan bygga infrastrukturer och som kan värva talangfulla spelare, säger Dima och fortsätter:
- Klubben kan bara bli lönsam när hela sporten blir det, och sporten kan bara bli det när den expanderar ut från Ryssland och Skandinavien.
Vi får alla tillsammans hoppas att Dima har rätt och att både Bollnäs GIF och Vodnik gör en stark säsong 2006/2007.
- Vodnik har inte värvat någon spelare än och lär placera sig som ifjol ungefär, tror Dima och avslutar:
- Vad det gäller Bollnäs så hoppas verkligen att laget kan slå igenom ordentligt, och i alla fall upprepa semifinalsuccén från förra året. Dom är helt klart kapabla att göra det, även om det alltid är svårt att besegra Edsbyn, Sandviken, Västerås och Hammarby – och för att ta sig förbi semifinalen så måste man det.
