"Det var väl inte så konstigt – egentligen"
"Jag har hört flera ängsliga röster som surrat oroligt över att båda lagen – med blott en vecka kvar till den Allsvenska bandypremiären – uppträder så passivt och oengagerat som dom gör. Det verkar oroväckande, anser dom."
Ofta har den aktuella väderleken en betydande roll i hur stor hausse det är inför en bandymatch. Bra väder bör betyda bra is, vilket i sin tur brukar betyda rätt så fin bandy. I alla fall är det så om man inte har Ovanåkersvägen 31 i Edsbyn som sin hemvist om matchkvällarna, för då är det alltid frid och fröjd oavsett om det snöar eller blåser.
Av just meteorologiska anledningar så var de publika ambitionerna riktigt höga inför fredagens match mellan Bollnäs och Broberg på Hällåsen i Söderhamn. Det var ett par minusgrader i den fräscha kvällsluften, perfekt is och ingen nederbörd. Dessutom var det som grädde på moset första derbyt lagen emellan för säsongen.
Men matchen blev trots det en tämligen blek föreställning för den publik som valt bort Idol 2006 och lekprogrammet Doobidoo på TV för att istället pallra sig upp på läktaren. Och det är kanske inte så konstigt vid närmare eftertanke. Istället kan man nog se det som rätt så väntat. Det är i alla fall den slutsats som jag drar efter två nätters sömn.
Jag har hört flera ängsliga röster som surrat oroligt över att båda lagen – med blott en vecka kvar till den Allsvenska bandypremiären – uppträder så passivt och oengagerat som dom gör. Det verkar oroväckande, anser dom – rösterna.
Till exempel så är det flera Brobergssupportrar som tycker att Elitseriespel och slutspel känns väldigt avlägset för deras del just nu. Lägg därtill att man öppet kritiserar egna nyförvärv och gamla spelare, så förstår man att allt inte står rätt till ute vid kusten.
Men detsamma gäller även Bollnäs. Enligt rösterna har vårat spel inte riktigt fungerade heller – och då menas förstås den offensiva biten av spelet. Kritiken riktas mot den oförmåga som finns att verkligen ”trycka till” inne i straffområdet. Men jag håller inte med.
Faktum är dock att trion Jocke Hedberg, Patrik Larsson och Ville Aaltonen ligger bakom ungefär hälften av Bollnäs offensiva mål. Det känns som en precis lagom siffra, tycker jag. Ett lag behöver alltid några ”toppar” som kan kliva fram och göra några pytsar när det kniper, men samtidigt får man inte bli alltför beroende av det. Det där är en balansgång.
Att både Bollnäs och Broberg underpresterade i fredags beror förstås på att inget av lägren ville förbruka sina ”toppar”. Bollnäs hade spelat 16 matcher tidigare under hösten och hade därför ingen anledning att avslöja några anfallskombinationer. Likadant för Broberg, förmodar jag.
Båda lagen kommer att gå bättre i Allsvenskan, det är jag övertygad om. Motivation slår klass heter det ju, och till veckan lär motivationen skjuta i höjden.
Det är lätt att dra paralleller till i eftermiddags, då vann nämligen Häcken över Helsingborg med 3-0 i fotbollsallsvenskans avslutande omgång. Häcken kämpade med näbbar och klor för att hänga kvar, och lyckades, medan Helsingborg, med massor av raka segrar på slutet, bara hade en plats i Royale League att spela om. Den turneringen har ju Henke Larsson dessutom dömt ut totalt i Sveriges största kvällstidning.
Men framför allt så tror jag att varken Bollnäs eller Broberg vill riskera några skador nu. Bollnäs har redan haft så många skador i truppen under försäsongen, i stort sett halva laget, och med tanke på Brobergs interna kritik så behöver dom allt pelarmaterial dom kan få.
Så att båda lagen underpresterar med en vecka kvar… Det var väl inte så konstigt – egentligen.
