Sävstaås IP - vårat eget bandymekka
Sedan 1974 spelar Bollnäs GIF sina hemma matcher på Sävstaås IP. Där har vi gråtit av både glädje och sorg. Före hemmamatchen mot Broberg i fredags så bestämde jag mig för att ta reda på lite mer om om vårat bandymekka, och jag snackade med några för dagen aktuella personer om "Åsens" betydelse. Här är resultatet.
Förra fredagen var det dags för ännu ett hälsingederby, den gången emot ärkefienden Brobergs IF, och Bollnäs GIF vann matchen helt rättvist. Resultatet skrevs till 4-2 i den tjocka dimma som omsvepte de 2000 personerna på läktarna, men segermarginalen hade nog kunnat ha varit större om inte en viss domare fått för sig att spela huvudrollen i den stökiga föreställningen, som ledde till hela 195 utvisningsminuter.
Hälsingederbyna mot Broberg brukar spelmässigt vara jämnare än det i fredags, ibland är det ett 60 minuter långt ställningskrig innan matchen tar fart på allvar – och inte sällan vinner hemmalaget med ett eller två mål. Hemmaplan är därför oerhört viktigt i fejder som dessa (och även i andra matcher). Den här gången hade alltså Giffarna hemmaplan, och vann.
För att ta reda på mer om Sävstaås IP och dess betydelse för föreningen Bollnäs GIF så beslutade sig undertecknad för att forska lite i ämnet. Jag ville hitta lite fakta, se tillbaka på historien och ”höra” med lite folk som dagligen befinner sig på ”Åsen” och andra bandyarenor i Sverige.
Alla som känner till Bollnäs GIF:s bandyhistoria vet dock att laget inte alltid har spelat sina hemmamatcher i Bollnäs västra distrikt, det vill säga på just Sävstaås IP. Från början spelade Giffarna mer centralt i staden, nämligen på Långnäs.
Flytten till Sävstaås skedde 1974 och tio år senare fick arenan konstfruset. Som för alla andra bandyarenor så var konstfrysningen ett enormt lyft för hela föreningen – hela vägen från minsta knattelag upp till A-laget.
Sävstaås är inte bara bra för bandy, arenan är för närvarande kommunens huvudanläggning för bandy, fotboll, ishockey, friidrott och konståkning.
Den konstfrusna bandybanan har läktare med tak för cirka 3 500 personer. Fotbollen har två fullstora gräsplaner, varav en med läktare, och två grusplaner för sin verksamhet. Där finns även en friidrottsarena med läktare. Ishockey och konståkning bedrivs i ishallen som har plats för cirka 1 800 besökande.
En person som nästan dagligen rör sig på och runt Sävstaås är Kalle Hagelin. Efter flera år som ungdomstränare för olika lag, vilket dom flesta vet för med sig många obekväma arbetstider, gör han nu sin debutsäsong titulerad assisterande A-lagstränare. I den rollen så har Hagelin många uppgifter att göra på platsen och god uppsikt över arenan.
- Föreningen gör ett bra jobb med själva arenan, sen att omklädningsrummen i gula huset och ishallen kanske börjar bli lite slitna, så är det på många ställen så det är inte så mycket att säga om. Dom är ju stora och rymliga och det är väl bara SAIK och ”Byn” som kan erbjuda samma storlek på omklädningsrum som vi erbjuder våra motståndare, säger han till OrangeBlått.
- För oss som har ”Åsen” som hemmaplan är det fantastiskt att spela på där. Nu är ju isen bättre än på många år, hoppas det håller hela säsongen.
En som kanske inte är lika imponerad, men som ändå har respekt för arenan, är Brobergs Peter Isaksson. Före matchen i fredags så frågade jag vad den Sandvikenbaserade Brobergstränaren tyckte om Sävstaås, och han var inte överdrivet positiv.
- Man vet vad man får på Sävstaås. Det är alltid bra stämning och bra is, och det är alltid krångel med omklädningsrum då det är hockeylag i vårt när vi kommer varje år…
Spelare, ledare och förbundspampar i alla dess färger och former i all ära, men en klubbs arena ”tillhör” i mångt och mycket supportrarna. Därför kändes det berättigat att ta ett snack med någon i supporterklubben Bollnäs Flames, en av Sveriges ljudligaste och bästa bandysupporterklubbar.
Piero Eriksson därifrån ställde upp och svarade på några frågor.
- När jag hör namnet Sävstaås så känner jag en intensiv längtan att få gå på bandy.
¤ Vad är din relation till Sävstaås?
- Är inte den ganska solklar? svarar Piero med ett skratt.
Hur trogen en supporter kan vara till sitt lag går inte att uppmäta med någon fysisk manick, men nog finns det folk som viger sitt liv åt sina favoritlag alltid. En skara av dem finns helt klart i Flames.
Och enligt Kalle Hagelin är ”kärleken” ömsesidig.
- Stämningsmässigt så är Sävstaås en bra arena, Flames är grymt bra och jag tror att även gästande lag uppskattar trycket på ”Åsen”. Det är en upplevelse att spela där, säger han.
Efter fredagens match så talade jag även med Robin Sandström, mer känt på nätet som Brobergssupporten ”Braziljacken”. Han är inte känd för att favorisera bandyn i Bollnäs direkt, och därför var hans åsikt om Sävstaås inte så överraskande.
- Dålig arena. Bortaklacken får stå på något jäkla skit bara.
Men allting har som bekant en ände (utom korven som har två). Förut var det konstfruset som alla klubbar ville ha – nu är det inomhusarenor.
I Edsbyn finns som bekant en bandyhall redan och i städer som Kalix, Sandviken, Falun, Västerås, Vetlanda och Göteborg är det på gång. Men vi i Bollnäs kan ju med en gång konstatera att det tyvärr känns väldigt avlägset med bandyhallsnacket på Sävstaås.
Det som jag grundar den åsikten på är främst den ekonomiska biten. Att bygga bandyhallar är inte billigt – Dina Arena i Edsbyn sägs ha kostat mellan 30 och 40 miljoner kronor och Sandvikens Göransson Arena lär landa på ungefär 100 miljoner – och Bollnäs GIF ägs inte av någon krösus direkt.
Därför är det nog rimligt att tro att klubbens avgående ordförande Olle Nilsson-Sträng drabbades av en tillfällig hybris i somras när han på Giffarnas årsmöte kläckte följande kommentar:
- Edsbyn är ju ett föredöme, och nu är det arenor på gång lite varstans. På sikt tror jag inte Bollnäs kan ha ett allsvenskt lag utan en egen arena, sa han till tidningen Ljusnan och menade på att Giffarna skulle ha en bandyarena inom fem till tio år.
Det känns som sagt mycket avlägset med en bandyhall i Bollnäs – men kanske är det rätt melodi att sikta så högt. Det vore en dröm att spela sina hemmamatcher i en egen bandyhall – en önskedröm för några och en mardröm för andra.
Huvudsaken är dock att man inte inger sina supportrar förhoppningar som man inte kan fylla.
