Krönika: Vi måste sätta press på halvorna
Den senaste matchen mot Sirius gav två sköna poäng men inte ett dugg utöver det. Den första halvleken får väl godkänt, och då är man snäll, medan den var en kavalkad i missade lägen. Det står helt klart att Giffarna behöver lyfta sig till den stundande elitserien, och krönikören Gustaf Lindborg har en idé för hur laget ska göra:
- Vi måste sätta press på halvorna.
Trots den fiaskobetonade bortaförlusten mot Ljusdal förra veckan så masade man sig plikttroget upp på ”Åsen” igen i fredagskväll. Då för returmötet med jumbon Sirius.
Giffarna svarade för en hygglig första halvlek men tappade i den andra. Sirius mål kom dock på fasta situationer och i övrigt fick dom knappt ett skott på mål överhuvudtaget.
Det blev seger ändock till slut med 4-2.
Om de orangeblåa ska lyckas även i Elitserien så måste spelkvalitén skruvas upp ett par grader över hela banan. Det känns inte riktigt bra när en försvarsspelare får högst betyg i en lokaltidning efter en hemmamatch mot blåsvarta Sirius.
Efter den matchen kom jag att tänka på någonting som jag tycker att Giffarna borde kunna göra bättre, och prova på i sina tre återstående seriematcher mot Broberg, Edsbyn och Falun. De matcherna är ju ändå betydelselösa rent resultatmässigt, så det borde finnas plats för att testa lite nya saker.
Det som jag tänkte på var i alla fall det här med att sätta press på motståndaren. Pressen bör börja på offensiv planhalva – jag förespråkar personligen en väldigt hög press – just för att inte motparten ska få tid att spela runt bollen med överlappningar, och på så vis förbereda sina attacker.
Hos Giffarna tycker jag inte att pressen är tillräckligt tuff. I alla fall inte i de matcher som jag har sett i vinter. Det är i princip bara två toppar som ligger och småfiskar på topp, och visst räcker det mot ett lag som Sirius – men hur blir det på Annandagen?
Magnus Granberg var för övrigt en mästare på det där med att åka och ”meta” på topp – men nu är inte han kvar och det gäller att se sig om efter nya alternativ.
Min idé bygger på att så fort motståndarna får bollen på egen planhalva så ska våra egna ytterhalvor gå fram och ”låsa fast” deras motsvarigheter. Det ska helt enkelt inte gå att spela bollen till dem.
Då blir motståndarna tvingade att spela upp bollen centralt i planen och det är inte lätt. Inte heller kan dom slå sina patenterade långbollar upp mot kvicka anfallare.
Visst kommer det att öppnas ytor på våra egna kanter med den här taktiken, men det kan det vara värt. ”Smakar det så kostar det”, heter det ju.
Giffarnas kommande motståndare, de båda hälsingekollegorna och tillika ärkefienderna Broberg och Edsbyn, är kända för att ha ett mycket bra kantspel med Jonas Nygren och Per Hellmyrs i spetsen.
Låser vi dem så vinner vi matcherna.
