Lindborg: Det var World Cup 2007
Dynamo Moskva är världens bästa bandylag men att spela där kan inte vara helt lätt. Se bara på landslagsliberon Marcus Bergwall som är en av världens bästa försvarsspelare, men bara får komma in på offensiva hörnor. Han håller masken i TV-intervjuerna - men det är inte mer heller. Missnöjet lyser igenom och det är förståeligt.
Dynamo Moskva är utan tvekan världens bästa bandylag för tillfället. Det har de varit sedan de tog sitt pick och pack från Arkhangelsk till Moskva för ett par år sedan - och det kommer de säkerligen att förbli i flera år till om inget oförutsett inträffar.
Men det är inte speciellt roligt att titta på när Dynamo spelar bandy. Det glimtar förstås till titt som tätt under matcherna, som när Rinat Shamsutov svarade för sitt magnifika solomål i finalen till exempel, men med tanke på spelarnas kvalitéer så borde det kunna bjudas på lite mera lekfullhet mellan varven.
Jag har svårt att riktigt sätta fingret på vad det beror på, men jag tror ändå att jag har liten aning om var skon klämmer någonstans. Min tämligen orevolutionerande tes bygger på att - det enligt mig halvknackiga - ryska spelet beror på en kombination av dåliga förutsättningar och en gnutta mättnad.
Tre miljoner kronor
Det är väldigt positivt för svensk bandy att de bästa spelarna kan få chansen att pröva sina vingar i österlandet, och dessutom tjäna en rejäl hacka på kuppen. Uppemot tre miljoner kronor per säsong, hävdade Hans Elis Johansson i helgens SVT-sändningar att de bästa spelarna kan räkna med att inkassera. Anta att det är stämmer - då kan man ställa sig fråga: Är tre miljoner kronor vad åtta månader av ens liv är värt?
I somras så gjorde jag en stor intervju för SvenskaFans.com med hemvändaren Fredrik Rinaldo. Han hade mycket gott att säga om sin tid i Ryssland hos klubbarna Zorkij och Uralskij. Men han hade även en del intressant att säga som inte var lika smickrande om hur förberedelserna gick till inför matcherna.
- De har en syn på hur det ska gå till innan en match. Den stämmer väl inte riktigt in på hur vi vill att det ska vara. Man lever kvar i hur det var för 30 år sedan. Man ligger på en bas innan hemmamatcherna, detta för att spelarna skall få mat och sömn. Sen finns det en övertro på olika mediciner och naturmedel, men det är för Ryssland i stort, sa Rinaldo.
Att spela i Dynamo Moskva kan inte heller vara lättare. Det finns det även dagsaktuella exempel på. Se bara på landslagsliberon Marcus Bergwall. Han är en av världens bästa försvarsspelare - ja, kanske rent av nummer ett - men han får bara komma in på offensiva hörnor, annars är han förpassad till avbytarbåset. Han håller masken i TV-intervjuerna - men det är inte mer heller. Missnöjet lyser igenom och det är förståeligt.
TV-kommentatorerna pratar om att Bergwall borde kunna resonera sig fram till en bra lösning tillsammans med svensktalande ledaren Andrei Nuzhdinov, det vill säga han som tidigare var tränare i Kalix Bandy. Jag tror dock att det blir svårt. Enligt de källor som jag har så har han en rätt så kylig inställning till allt vad träning, lagarbete och glädje heter. Men det kanske inte är så viktigt komponenter trots allt, jag har haft fel förr.
Marko Herajärvi och Martin Apelqvist.
Lite kort om Giffarna cupspel också. Jag hade egentligen aldrig några större förhoppningar på Bollnäslaget rent resultatmässigt - det fanns liksom ingenting i den närliggande historien som tydde på en turneringssuccé i stil med den 2005 - men jag hade ändå hoppats få se killarna spela en kvartsfinalmatch i TV-rutan på lördagskvällen.
Av olika anledningar har jag inte kunnat se någon match i höst, och det grämer mig förstås mycket. Nu fick jag inte ens se dem från favoritschäslongen inne i vardagsrummet. Jag gick bet på den kakan också.
Det är därför svårt för mig att kritisera laget för helgens spel. Det är därför svårt för mig att tycka till om lagets spel överhuvudtaget i höst. Många andra finner inget problem i att kritisera i blindo, men jag står över det idag.
Det enda intryck som jag har fått av dem jag diskuterat med är positiva omdömen om burväktare Marko Herajärvi och målspottaren Martin Apelqvist. Men som sagt; Det är svårt för mig att tycka till om lagets spel överhuvudtaget i höst.
Istället ser jag med mycket stor spänning fram emot lördagen den tionde november, då Giffarna tar emot högintressanta Villa Lidköping på Sävstaås IP i Elitseriepremiären. Då ska jag banne mig vara på plats. Det är med andra ord dags leta fram långkalsongerna och ladda termosen för det är mindre än två veckor kvar nu - tolv dagar!
