Jubileumsranking 5 - Magnus Granberg
Under hela vintern kommer Bollnäsredaktionens Gustaf Lindborg ranka Giffarnas tio viktigaste bandyspelare sedan den allsvenska återkomsten 1997. Här kommer nummer fem på listan.
Dags för nästa namn i listan. Ett namn som jag är lite kluven till. Jag vet personligen inte så mycket om den berömde bandyspelaren Magnus Granberg. Jag ska dock ärligt erkänna att jag länge varit tveksam till storheten hos "Trettiosjuan", och faktiskt skrivit en del kritiska rader på nätet under hans sista säsonger i Bollnäs GIF och Broberg, och det främst på grund av hans slöhet och oengagemang i matcherna. Men det kanske bara är en synvilla. Alla kan inte ha samma spelstil och Granberg kanske har just den egenheten att han ser ut att lida av både slöhet och oengagemang i matcherna, men att det i själva verket inte alls är så.
Många personer beskriver också Granberg som en bohem, vilket är intressant. Jag slog upp det ordet i Nationalencyklopedin, och fick fram följande:
"Bohem (franska bohème 'zigenare/rom', eg. 'böhmare' Böhmen ansågs vara zigenarnas/romernas hemland), ursprungligen dels en krets av oregelbundet och sorglöst levande artister, författare, studenter m.fl., främst i storstadsmiljö, dels en medlem av detta kollektiv; numera allmänt om en person som lever ett fritt liv som avviker från mängdens. Ordet kom i allmänt bruk genom Henri Murgers roman "Scènes de la vie de bohème" (1851). Librettot till Puccinis opera "Bohème" bygger på denna roman."
Jag har inte så många Magnus Granberg-minnen, jag är nog lite för ung för det, men jag har faktiskt två stycken bra att återge. Det är framförallt ett då Granberg just återvänt till Giffarna 2001/2002 efter två säsonger i Edsbyn. Direkt i premiären, på hemmaplan, ställdes han mot sina tidigare klubbkamrater från Edsbyn. En bit in i första halvlek, när Edsbynspelarna samlar fart på egenplanhalva så blir det till slut en slarvig passning, och Granberg läser passningen och sträcker blixtsnabbt ut klubban på dess fulla längd får att nå det röda nystanet. Han skrinnar med bollen i sin ägo i full fart mot offensivt mål med två jagande försvarare efter sig, och med några meter kvar till mål så drar han in den med ett rappt handledsskott. Det är bara ett av många mål - men just det har etsat sig fast hos mig.
Det andra Granbergminnet jag har är från korvkiosken "Mamma Mos", ingen plats som som man direkt sammanknippar med bandy. Det var förmodligen samma vinter som jag nämnde nyss och jag satt i bilen utanför kiosken och käkade samtidigt som jag lyssnade på radio Gävleborg med Charlotta Cederlöf i spetsen. De sände från Sävstaås där man hade lite momenttävlingar á la NHL mellan Bollnäs, Broberg Edsbyn och Ljusdal. Ett av momenten var då att pricka ribban från straffpunkten. Ingen hade lyckats träffa ribban, utan istället gjort mål, när Granberg gled fram till straffpunkten och sköt klockrent i ribban så det sjöng om det.
"Men hörrudu, Magnus, det blev inget mål det där", sa Charlotta.
"Men du ville ju ha den där, i ribban", svarade "G".
Personligen har jag som tidigare nämnds inte sett så mycket som jag skulle vilja av denne 34-åring, men jag är inte dummare än att jag inser hans storhet och betydelse för det, och enligt många Bollnäsprofiler är han de facto den största talangen som Bollnäs GIF någonsin fått fram. Granberg skulle ha skrivit in sig i historieböckerna som en av Sveriges största - och mest spektakulära - målskyttar genom tiderna. Han var grymt explosiv, spektakulär och sannerligen en målskytt av rang. Såhär efter bandykarriärens slut så kan man konstatera att han förmodligen hade fler dimensioner i sig än han fick ut - ändå var han som sagt riktigt bra när han va som bäst.
Av Gustaf Lindborg
www.gustaflindborg.wordpress.com
