Ensam i ett hockeynäste
För att dämpa min påfrestande bandyabstinens så har jag nu återupptagit arbetet här på Svenska Fans på riktigt. Detta är min första krönika för denna säsong men absolut inte den sista, förhoppningsvis kommer krönikorna att regna över er.
Denna tisdag har för mig inneburit skolstart. Jag kan inte påstå att saknaden efter skolan har varit lika stor som bandyn, inte ens nära faktiskt. Som alltid när alla kommer tillbaka från det långa och förhoppningsvis sköna sommarlovet så finns det mycket att prata om. Trots det stora urvalet av samtalsämnen så var det ett som var återkommande hela tiden. Ämnet som fanns på de flestas läppar var Brynäs. Ett Brynäs som ikväll spelar sin första träningsmatch på hemmais mot finska Kalpa vilket tydligen har framkallat en slags hockeyfeber för en stund.
Att bo i en hockeystad som Gävle och vara bandyälskare är inte lätt. Jag är själv totalt ointresserad av ishockey vilket gör att man ofta hamnar utanför i de heta diskussionerna. Som stor supporter till Gefle IF hoppas jag nästan att Brynäs åker ur högsta serien för att mer fokus ska läggas på fotbollen i Gävle. På vintern när man inte kan se hjältarna sparka boll på Strömvallens konstgräs riktas istället mina blickar norrut, nämligen till Bollnäs och Sävstaås IP.
I skrivande stund sitter jag ensam i lägenheten i centrala Gävle. Thomas Andersson Wijs låt ”Hälsingland” ekar i lägenhetens alla rum och saknaden av bandyn är enorm. Att få utlopp för sin saknad av bandyn är inte lätt. Vem ska jag snacka Villes återkomst med? Med vem ska jag diskutera den nya bandyhallen? Med vem ska jag diskutera Bandy? Att bo i en stad fylld av hockeysupportrar och själv vara bandysupporter gör att man får hålla sina tankar inom sig själv. Därför är Svenska Fans en räddning för mig, ett forum där jag kan ventilera mina bandytankar och få gehör. Jag slipper kommentarer som ”Bandy är för fjollor, man får ju inte ens röra varandra” eller ”Det blir ju mål på varje skott”.
Nu tror jag ni Hälsingar förstår mitt problem, det finns säkert någon stackare som mig uppe i Bollnäs som älskar Brynäs men hittar ingen i sin närhet som delar dennes passion, den personen har samma problem som undertecknad. Den personen känner sig lika ensam som mig.
Nä, nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och drömma vidare, drömma om att få sitta på X-Tåget sådär förväntansfull som vanligt, sådär spänd och nervös som vanligt men framförallt sådär förälskad som vanligt. Förresten, syns vi i Läkerol Arena ikväll? Knappast.
Jimmy Ryström
j.rystrom@hotmail.com
