Dramatik, trevligt väder och god stämning på Studenternas
Nils Johansson fanns på plats på Studenternas när Bollnäs i lördags besegrade Sirius med 5-4, efter ett sent avgörande från Juho Liukkonen. Johansson skriver här om sina reflektioner från matchen.
Fyra plusgrader och eftermiddag. Uppsala var lagom aktivt. Studenternas sådär lagom välbesökt. Matchen börjar och jag konstaterar att Flames inte är på plats. Bollnäspubliken, vi var många, stod tyst. Västra sidan lät desto mer. Bollnäs spelade som Bollnäs brukar. Mycket snurrande och vändande och hemvändande och hemspelande. De virvlar runt och bara väntar på det riktigt fina tillfället att gå framåt eller slå en lyra.
Man tänkte att Bollnäs nog skulle vinna. Men Sirius vägrade ge sig. De försvarade sig mycket väl, och började hämta igen. Så var det bara 10 minuter kvar, och något mycket märkligt hände. Det var som om alla visste att nu behövs det en injektion från läktarplats. Det var som om vi alla Bollnäsfans börjat bli rädda att matchen skulle förloras. Som på en given signal tog någon tag i det hela och startade igång en klassisk "Bollnäs - klapp klapp klapp". Jag tror att varenda orangeblå själ på läktaren hakade på direkt. Sen fortsatte det. Det märktes att Flameskärnan, trumman och fyllan inte var där. Men det fanns något vackert över hur alla olika människor slöt upp bakom laget. Ute på isen var drabbningen inne i sitt mest dramatiska skede. Giffarna satte en hörna. Sirius svarade direkt med ett riktigt konstmål på volley. Lippi avgjorde med en sekund kvar.
Den bandy Bollnäs presterade är nog den som kallas tråkbandy. En god vän berättade att när han var liten och Giffarna spelade såhär brukade hans farsa ta med honom och åka hem i paus. Skitbandy skulle man inte titta på.
Men jag tycker inte att man ska klaga. I mina ögon har Sirius lite samma grundidé som Bollnäs. Fokus på defensiven, att inte gå bort sig. Och då är det inte konstigt att matcher mellan dessa två lag ser ut som det gjorde i lördags. Giffarna hade otroligt mycket boll på egen planhalva. Och av de fem målen kom fyra på hörna eller hörnretur, ett tecken på att Sirius försvarade sig väl snarare än att Bollnäs vore ett okreativt gäng.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var dramatik, trevligt väder och god stämning på Studenternas.
Noterbart:
Sirius har kanske bandysveriges trevligaste klack. Besök gärna deras hemsida www.vastrasidan.se Det är gentlemen som sjunger starkt och melodiöst. Ingen trumma här inte!
Liukkonen utvisad två gånger om. Var han irriterad över Bollnäs spel och försökte tända laget eller var det bara dåligt omdöme? I alla fall andra utvisningen såg mycket onödig ut från läktaren.
Patrik Johansson, Sirius halvback, var vass som vanligt. Landslagsman inom tre år?
Förövrigt tyckte jag att Broberg - Vänersborg var en mycket rolig match att följa. De som överraskade positivt var definitivt Vänersborg. Här följer mina tre höjdpunkter:
3. Nils Berners hårsvall. Inte många idrottare kör idag på en mäktig pudelrocksfrisyr. Jag tycker det tyder på en skön attityd från unge Berner. Gör en powerslide som målgest nästa gång grabben!
2. Fagerströms fart och kraft. Han var helt makalös, påminner om Liw i storform, eller kanske om Liws arvtagare Simon Jansson. Fan, varför är det alltid Edsbyspelare man vill jämföra talanger med...
1. Sixtensson-Ottosson erkännande i utvisningsbåset. Vilken sköning. Att vara ärlig tycker jag hör bandyn till. Det är inte proffsfotboll eller proffshockey. Det är bara bandy. STOR ELOGE TILL DIG! (Ja, jag hoppas att S-O läser detta)
