Finalkrönika: "Blott en dag ett ögonblick i sänder"
Ja så var vi där igen då, mars månad med kalla nätter och friska sköna dagar med dagsmeja och skitiga bilar. Men vad gör väl det en vecka som denna, då det enda viktiga får mitt hjärta att klappa oregelbundet i tid och otid.
Vissa timmar så blir man nästan illamående av bara tanken på att Bollnäs åter ska spela final. Inte för att man inte vill vara där, utan mer för att man så gärna vill att laget ska få vinna och visa alla de där förståsigpåarna att vi kan vi också. Men att ha tagit sig till en final, är bara det en stor prestation i sig. Problemet är bara att de flesta kommer ihåg vinnaren, förloraren får liksom stå i skamvrån trots att man är tvåa i Sverige.
Förra veckan kollade jag in väderprognosen från SMHI, då lovade man snö hela finalhelgen. Jag deppade ihop och tänkte, jag åker inte. Men i måndags då jag var upp och hälsade på Sören Persson på kansliet, så knäppte sportchefen upp en databild med massor av solar över Uppsala, då gick pulsen ner på normal nivå igen. Allt i Bollnäs handlar nu om final för oss som vill ha Bollnäs på kartan. Tyvärr så finns det motståndare med politiker inblandade, som hellre vill ha ett kulturkvarter där de kan sitta och dricka kaffe. Dessutom ett jäkligt dyrt kulturkvarter som skjutit i höjden enormt under uppbyggnaden.
Tänk om man istället kunde samarbeta och marknadsföra staden Bollnäs med all den publicitet man får ifrån bandyn, ja då skulle vi haft hall för längesen, och allt hade varit frid och fröjd. Nej, jag hoppas verkligen att de där kommunpolitikerna inte kommer på efterfetsen heller, men då vill man nog gärna vara med och glassa, antar jag.
Såg att Pelle Fosshaug sökt sig till Sävstaås för att kolla in Hellmyrs för Expressens räkning... ja att den karln var tokig visste man, men att efter att kalla Bolllnäs för, jag citerar från Expressen "Det är äckligt, jag vill inte se lag som Bollnäs i en SM final, jag vill se lag som Villa o.s.v , så kan man undra vad den mannen äter för medicin då han åker till Bollnäs för att träffa någon som han tycker spelar destruktiv bandy. Troligtvis hann inte Pelle med då Hellmyrs seglade förbi honom med trollstaven i årets två möten, eller så fick han bara bra betalt för att säga något dumt igen?
Min far gick bort 2001, och han fick aldrig uppleva det som jag vet hade varit hans dröm, att se Bollnäs spela SM final. Minns alla telefonsamtal och snack vi hade under säsongerna. Farsan noterade och skrev upp allt som hade med bandy att göra. Det märkliga var att min far som var född i Östanå, bara några kilometer från rivalerna Edsbyn, inte sammanfogade sig med sina åtta syskon och höll på det rödblåa bylaget. I den stora syskonskaran på tio barn, så var det två som vände byborna ryggen, och som tog bussen ner till Långnäs istället. Idag är jag väldigt glad över att jag också fick bli en Bollnässupporter, och faktiskt så hade jag inte bytt ut någon av de här två SM finalerna mot Edsbyns alla guld. Varför inte? Nej, en gång Bollnässupporter, alltid Bollnässupporter.
Minnena från min uppväxt där man halkade omkring i snöhögarna på Sävstaås, är oförglömliga. Ibland svor farsan hela vägen hem till Annefors… och ibland så var det rena rama finalstämningen efter en vinst mot Selånger eller dylikt. Sen kom man med i den nya klacken på läktaren, man gjorde egna flaggor och reste land och rike runt för att se Bollnäs missa kval efter kval. Visst hade vi bra spelare, men organisationen i och runt föreningen var tyvärr inte lika bra. Man värvade spelare på fel platser, och man körde till slut Bollnäs ekonomi i botten fullständigt. Men klacken gav aldrig upp och till slut kom det förlösande året i 1997/98, då vi tog steget upp igen. Resten är sen historia, och nu spelar vi vår andra final på två år! Allt går att fixa, bara man tar det steg för steg.
Att skriva är ett bra sätt att få ner pulsen, och nu går mina rader på den sista versen. Det har varit ett nöje att skriva, och denna säsong har varit den roligaste sen jag började för några år sedan. Men nu väntar nya uppgifter inom idrotten, och det känns både inspirerande och spännande att ta steget till något nytt.
Jag vill passa på att tacka min överordnande Andreas Söderman på SvenskaFans.com… som varit ett stort stöd under de här åren. Sen vill jag också rikta ett tack till alla andra skribenter som jobbat med vår fina sport. Bandy, det är både själ och hjärta det.
Nej, nu får man ta minut för minut, eller timme för timme, och vips så står vi där när ballongerna flyger mot skyn och spelarna gör entré på Studenternas i Uppsala. Solen skiner och de orangeblå gör en av sina bästa matcher genom tiderna. Per Hellmyrs är härföraren som får hela det övriga laget med sig. Ville Aaltonen avgör med 5 minuter kvar då han tar ner en lyra och kör solo mot Joel Othén i Saikmålet.
Nej, inte rusa iväg nu pulsen… en sång dyker upp från farsans begravning… ”Blott en dag ett ögonblick i sänder”. Visst, så måste man tänka.
