Krönika: I väntan på nästa omstart
Så var det dags för vila igen då. Elitserien 2010/11 kan och bör beskrivas med tre enkla ord som börjar på bokstaven O... oförutsägbar, orytmisk och inte minst, oemotståndlig.
1.Oförutsägbar… Årets säsong liknar ingen annan som tidigare spelats i elitserien. Jämna matcher med en helt annan nerv än förut. Vi har ”redan” fått se en del skrällar av lag som innan säsongen ej var så speciellt betrodda. Tillberga och Vetlanda har skrällt på Zinken och tagit varsin poäng. Kungälv har imponerat efter den lite sämre starten och senast klippte man till mesta mästarna, Västerås hemma på Skarpe Nord. Sirius inledde med en något överraskande seger hemma mot SAIK, men sen har det gått sämre för ”stjärnlaget” från Uppsala.
Boltic reste ända upp till nordligaste Sverige och tog sin första tvåpoängare mot Haparanda/Tornio, och Edsbyn åkte på en oväntad mina då man föll mot ett hårt ansatt Vänersborg i näst sista omgången före Rossija turneringen, eller Russian Gouverment Cup som den numer heter. Ja listan kan göras längre men jag nöjer mig med dessa.
Årets överraskningar
Vetlanda och Kungälv är utan tvekan de två största uppstickarna denna säsong. Att Vetlanda hade många unga spelare som håller bra klass, visste vi… men att det skulle gå så här bra är både kul och viktigt för bandyns intresse i stort. Nu kan andra föreningar se att det inte ”bara” är pengarna som styr, utan att det är lika viktigt med en bra rekrytering ibland ungdomarna på hemmaplan. Edsbyn ska där också naturligtvis ha en elogé likaså… byn har något riktigt stort på gång och det är nog bara en tidsfråga innan bussarna går varma mellan Edsbyn och Uppsala igen.
IFK Kungälv med nye tränaren, Tommy Österberg imponerar mer och mer. I fartåkarna Gratjov och Lindberg har man två killar som kan avgöra matcher på egen hand, men nu uppträder man dessutom som ett lag och är bra både offensivt och defensivt. Det ska bli roligt att följa Kungälvs jakt på slutspel, jag tippade dem på näst sista plats inför säsongen, men nu vet de tusan om det inte kan räcka till en plats bland de åtta bästa. Österberg har något stort på gång där!
2. Orytmisk… Hela matchschemat är ett enda stort fiasko denna vinter. Visst, man var ute i tid och alla lag fick välja sina speldagar. Men dessa delade spelomgångar gör att spänningen till viss del försvinner, och även att lagen drabbas olika rent sportsligt. Tror inte Bollnäs tillexempel, ville spela 5 omgångar och sedan vila en vecka, sen 3 omgångar till och vila en vecka… det blir som sagt orytmiskt och svårt att hålla tempot uppe när man ska ägna veckorna mitt i säsongen åt att bara träna. Nu är det som det är och vi bandytokiga får ägna veckorna åt preliminära funderingar om vem som ligger på vilken placering efter den och den omgången.
Nej, här måste en ändring ske redan till kommande säsong. Jag tror faktiskt de vikande publiksiffrorna har med detta upplägg att göra. Folk i stugorna orkar helt enkelt inte med att intressera sig för ytterligare något som är oplanerat, man vill ha fasta dagar och rutiner… vilket har varit sportens signum i åratal med tillexempel annandagsbandy klockan 13.15. Människor har nog med jäkt och stress där man ska hinna jobba, lämna ungar och även att sköta ett fritidsintresse om kvällarna. Summan blir att man helt enkelt inte hinner med att gå på bandy eller någon annan sport. Fasta tider gör det enklare och lättare att planera.
Rossija turneringen med avhopp
Nu väntar några landskamper mot Finland och Ryssland där borta i öst. För Sveriges del så gäller det väl först och främst att spela in en del nya spelare efter att några veteraner fått lämna återbud.
Patrik Nilsson, Andreas Westh, Johan Andersson och Per Hellmyrs är fyra av veteranerna som saknas. Intressant då att se vad spelare som Fredrik Åström, Tobias Holmberg och Anders Spinnars kan göra i deras frånvaro. För Bollnäs del så vilar även de finska spelarna, Mikko Lukkarila, Juho Liukkonen och Ville Aaltonen… då de vitblå den här turneringen låter de yngre spelarna få vara med och känna på hetluften. Timo Oksanen lär väl också vara aktuell till VM senare i vinter.
3. Oemotståndlig… Visst är Elitserien 2010/2011 unik när det gäller jämnheten och dramatiken. Bortser man från spelschemat så finns där ändå en dramatik och längtan efter nästa match.
Lagens jämnhet gör att det oftast med något undantag, hela tiden är kamp ända in i slutet på drabbningarna… vilket är värt entrépengen även om det inte alltid spelas den bästa bandyn där ute. Jag tror och hoppas att det kommer att stegras och bli än bättre ju närmare slutspelet vi kommer, och inte minst då vi går in i de stora derbyna i december månad. Vi har även fått lärt oss en del nya namn av yngre spelare som nu mer och mer börjar kliva fram i rampljuset.
Här är några: Tim Persson, kvick och teknisk spelare i Vetlanda BK.
Felix Persson och Robin Ehn i Edsbyn, två av rödblås alla kommande stjärnor i klubben. Byn har för övrigt ett koppel med unga duktiga spelare. De båda 22 åringarna, Ted Wiklund och Robin Olsson i Boltic gör det riktigt bra i den gamla mästarklubben, trots att man oftast får jaga boll. Jakob Jenefeldt i Kungälv och Erik Säfström i Sandviken är två andra namn att lägga på minnet, båda har imponerat i upptakten av årets elitserie. Kul alltså med så många nya och duktiga lirare på vår bandykarta.
Liw och Nilsson imponerar
Bland de rutinerade spelarna så är jag mest imponerad av Västerås, Jonas Nilsson och Edsbyns, Daniel Liw, som båda vekar gå mot sina bästa säsonger på mycket länge. Nilsson öser in mål och ger VSK den rutin man så väl behöver längst där uppe på topp.
Daniel Liw har haft problem med skador från och till i många år… men verkar nu frisk och i ett strålande slag igen. Viktigt för byns unga lag det.
I mitt eget lag Bollnäs så finns det mycket mer att plocka ut… jag tror det kommer och vill så här långt framhålla, Mikko Lukkarila som den bäste i orangeblått. Men även Per Hellmyrs och Timo Oksanen ligger högt på listan. Linus Forslund är dessutom rejält på gång och jag tror genombrottet kommer mycket snart, även i de större kamperna. Sist men inte minst så känns det oerhört kul att kunna konstatera, att Anders Spinnars är tillbaka i landslaget igen.
Till sist så vill jag bara knyta ihop säcken och säga, att hur det än går… så kommer denna säsong bli den jämnaste och mest dramatiska någonsin, om det sen blir den mest välspelade? Det är en helt annan historia.
Heja Sverige… och lite Finland också.
