Edsbyn - Bollnäs3 - 1
Finalkrönika: Tre dagar kvar... Vinst eller emigrering?
Ja dagarna går och nerverna ligger mer och mer utanpå kroppen, med allt vad det innebär.
Samtidigt som man känner en oerhörd förväntan, så finns hela tiden ångesten där för att ”om” vi skulle förlora? Var någon som skrev i media, ”den som förlorar detta kommer att må dåligt i resten av sitt liv”… jag kan bara skriva under på det, oavsett om jag vet att det bara är idrott det handlar om.
Det här derbyt är så mycket mer än just ett vanligt derby, ja till och med ett annandagsderby, eller den lilla SM finalen som vi kallar det här i bandyland, bleknar vid blotta jämförelsen. Det finns en historia till Snoddas tid, kanske längre bak än så, då just derbyt mellan dessa två lag gäller så mycket mer i prestige och att vara laget som regerar i Hälsingland. Nu dubblar vi det gånger tusen, så börjar det nog klarna för alla om denna finals betydelse.
Edsbyn gjorde en storsatsning efter milleniumskiftet, och plockade där en räcka med guld, sen om det gick helt enligt regelboken, det kommer vi aldrig att få veta fullt ut… men de som spelade, de hade ändå inget med det på sidan om att göra. Man hade en dröm i byn, och man förverkligade den, kosta vad det kosta ville. Sen efter alla vinster kom vardagen tillbaka, och sen dess har Edsbyn liksom legat i dvala, fram tills i söndags, då hela jäkla byn exploderade igen!
Bollnäs var nära de med två gånger, men det räckte inte hela vägen... och att bli kallad för SilverBollnäs gillas verkligen inte av folket i orangeblå kommun. Ja man kan ge igen på många vis, trots att vi tände marschaller för byn vid viadukten då de vann? Nu förstår ni kanske vad jag menar, det betyder så, så mycket mer denna gång.
Hatkärleken mellan klubbarna är stark… på lördag så finns bara en utväg för oss, SM Guld, allt annat är lika med år av lidelse och nedvärdering från våra grannar i väst. Just nu snackas det på arbetsplatser och i media, ”vem som än vinner så är det en seger för Hälsingland”, skitsnack, jag tror inte på det där… vi i Bollnäs har väntat över 60 år nu på det där guldet i modern tid - nu står vi där igen för tredje gången på drygt 7 år… och förlorar vi igen så kanske man blir tvungen att emigrera till sydligare trakter, där surfing är sporten, långt från kalla vintrar och isande skridskoskär?
Först snöade guldet bort, sen dömdes vi bort i solskenet i Uppsala… Mikko skjuter i stolpen med ryggen mot mål, en millimeter till åt höger så!? Linus Forslund som annars är en av de två bästa på plan, missar fri framspelad av Myran, eller Othen räddar… och till sist så gör Hellmyrs det där målet, som döms bort för offside!? Man kan nöta den där filmen hur många gånger som helst, och visst är det mål varje gång. SM Guldet flög all världens väg, och jag kommer aldrig att glömma den hemresan, det var som att åka i en buss där folk kom från en begravning! Så starka är känslorna här i Hälsingland.
Edsbyn har fått uppleva den där euforiska känslan att vinna, och nu är de tillbaka igen med ett lag som överraskat på många den här vintern. Byn har bredden, men vi har ändå de lite mer kreativa spelarna som jag tror kan avgöra detta… eller jag måste tro, jag vill inte sitta i en buss igen fullt med folk som kommer från en begravning. Vill ni?
På läktaren har vi chansen att påverka rätt mycket… den 12:e spelaren, ja visst kommer det att bli så – problemet denna gång, bägge lagen har en 12:e spelare, så vi lirar tolv mot tolv. Det kommer att viftas med röda och blå flaggor och det kommer att viftas med orange och blå färger… frågan är bara vilken färg eller vilka flaggor som det viftas mest med, då matchen runt 17.50 är till ända?
Per Hellmyrs sa igår på en pressträff ungefär så att ”folk har ont i magen i både Edsbyn och Bollnäs… men att vi skulle lägga ner det, njut istället”, försökte Myran!
Jocke Forslund talade som vanligt i sina egna termer, där han förklarade att spelet har ändrats så mycket från förr, och att vi fans ofta bär gamla minnen med oss hur bandy skall spelas.
Utvecklingen går framåt, och visst har han många poänger den rätt sköne Forslund, som är en tränare som inte är lik någon annan… han talar kanske i tungor ibland, men man hör ändå att han vet vad han menar och att han tror på det han gör - och kanske är det också därför vi är i final igen?
Tycka vad man vill om Jocke Forslund, men en färgstark person är han med ett stort hjärta för vår stad och Bollnäs GIF bandy! Andreas Westh såg lugn ut, allt är bra, vi trivs och alla är på topp… inombords så tror jag en vulkan av känslor ligger och pyr hos den ypperlige liberon, som förmodligen är vår och kanske den bäste svenske försvararen genom tiderna!?
Men att se så cool ut är en stor ledares bästa egenskaper, en egenskap som Bollnäs verkligen behöver nu på lördag. GO Westh, du är värd alla guld som finns, men det kommer att kosta blod svett och tårar, och jag vet att du fixar det! Och Myran, vi försöker njuta, men det är svårt då kroppen inte vill lika mycket som hjärnan.
Känns ändå skönt att Bollnäs verkat landa efter semifinalerna… men landa bara inte för mycket, det har hänt förr i sådana här sammanhang, att det lag som vilat mest har svårt att prestera på grund av just det… så var vaken direkt, vi på läktaren är vaken redan klockan sju på morgonen, bara så att vi vet var vi har varandra!
Vem är då favorit? Ja enligt mig så är det omöjligt att säga, men det lag som kan tackla denna situation bäst med allt vad det innebär av att gilla läget, eller bara njuta av stunden och våga, det laget har helt klart en fördel och ett litet övertag.
Patrik Nilsson vs Mattias Hammarstöm
Daniel Berlin vs Hans Andersson
Andreas Westh vs Jocke Svensk
Per Hellmyrs vs Daniel Burvall Jonsson
Christian Mickelsson vs Oscar Wikblad
Där har ni fem matcher i matchen… det gäller att plocka flest poäng, välj själva och utvärdera hur det går?
Bara man skriver namnen så ryser man till… hur skall det då kännas runt 15.30 på lördag, då avslaget sker på Tele 2 Arena - förmodligen rätt skakigt och någon öl är ett måste för att lugna känslorna, så att man inte svimmar av nervositet!
Jag har snart skrivit bandy i 14 år om Bollnäs nu… men aldrig har det känts så här laddat och viktigt, och då är man snart 53 år fyllda… så ni som säger att det här är en seger för Hälsingland oavsett vem som vinner… ni är inte orange och blå inuti och utanpå!
Farsan sitter nog däruppe nu och skriver laguppställningen på ett block som han alltid gjorde… så har vi Ståhl, och så har vi Westh… o.s.v, eller som han alltid sa innan då vi träffades hemma hos honom eller på mitt jobb, ”Nu skall vi på Åsen och sjunga grabben”… tar med mig min egna vuxna son nu farsan, och ett kort på dig med såklart… denna final får du fasiken i mig inte missa!
Bollnäs spelar i favoritvitt på finaldagen… bara en sån sak!
Låt sången börja…
Kämpa Bollnäs Olé Olé Olé
