82 dagar kvar - del 19 i artikelserien/intervju med Lars Gurebo
Året var 1979 och Michael Jacksons Don't Stop 'til You Get Enough förövrigt signaturmelodi för Värmlandssportens sändningar i P4 i många år var het på tapeten. Det var också ett år då IF Boltic inledde sin magiska resa som slutade i tio raka finaler och åtta vinster. Under den här serien kommer ni att möta en del profiler som var med från början, under storhetstiden och som är med idag. Det känns därför tryggt att inleda intervjuerna i artikelserien med Lars Gurebo, en man som under sina hittills 53 år i föreningens tjänst hunnit att vara spelare, styrelseledamot, suppleant och matchsekreterare för att nämna något. Idag sköter han hand om pressen tillsammans med Stig Höglund, något han har gjort den 1990.
Vi har valt att dela upp intervjun med Lars Gurebo i fyra delar, vi inleder idag med ställa frågor om hans egna bandyspelande och minnen från den tiden, 50-60 och början på 70-talet.
Som vi alla känner till är IF Boltic från början ifrån stadsdelen Herrhagen och där kom man att bygga upp en grund att stå på. Därför föll det naturligt för herrhagspojkarna att börja spela bandy eller fotboll för det blågula gänget.
Lars Gurebo som vid det här laget gick på Herrhagsskolan kom i kontakt med föreningen via klasskamrater som drog med honom. Skridskovanan hade han och nu blev det bara att lägga till en klubba så var han en fulländad bandyspelare.
- Det var några i klassen som spelade bandy och jag åkte skridskor. Sen om det var till träning eller direkt till match de tog med mig till kommer jag inte ihåg, berättar Lars Gurebo som därefter kom att spela i klubben fram till 1974. Han hade då varit med och fört upp klubben från trean till tvåan och hållit den kvar i divisionen. Tre år senare skulle man nå högsta divisionen.
Minnen har han såklart många från den egna tiden som spelare. Bland annat vart han gjorde sin första match i pojklaget med Boltic.
- Kommer så väl ihåg när vi spelade på Färjestads IP där de spelar amerikansk fotboll, då på den tiden fanns det en bandyplan där och på den platsen debuterade jag i IF Boltic. Sen rullade det på, på den tiden tränade man på tisdagar och torsdagar - inga andra träningar.
- När serien var slut framme i februari-mars var det ingen träning under sommaren, man drog igång lite lätt med landbandy i september och sprang lite sen väntade träning på konstfryset när det kom, det fanns inte i början. När jag sedan kom upp i juniorlaget fanns legendaren Gösta Skogh där som lagledare. Senare kom vi att sitta som matchsekreterare.
- Debuterade i A-laget 1965 efter att spelat mig upp genom juniorlaget och sedan b-laget.
Gurebo fanns med i det Boltic som säsongen 1966/67 tog steget tillbaka till division II för tredje gången och den gången man skulle stanna kvar och sedan gå vidare till det som kom att bli svenskbandy historia. Efter två matcher mot Storfors för det behövdes två då första mötet i Storfors slutade lika 3-3 kunde Boltic vinna i Örebro (is saknades i Karlstad) med 2-1 (1-1)
- Det var hårda bud, man kan säga att det egentligen var det som gjorde det. Hade vi inte gått upp då hade det aldrig blivit någonting utav det här tror jag för hade vi blivit kvar i trean då vet jag inte hur IF Boltic hade sett ut idag.
Det har funnits en hel del profiler i klubben (nu pratar vi om när Gurebo spelade)
- Om man ska gå tillbaka när jag spelade kom en spelare som heter Sune Almqvist till klubben 1967/1968 när vi hade gått upp till division två. Sen var han kvar som tränare och var huvudtränare något år när vi vann SM-Guld. Det är en bandylegendar i Värmland och kanske den bästa bandyspelaren som landskapet har fått fram - det vill jag nog påstå.
Apropå träningsmöjligheter, Grums och Forshaga var först ut med konstfryset innan Karlstad vilket gjorde att man fick åka iväg till Grums sent om nätterna och träna på Gurebos tid.
- Vi fick tid i Grums sent på kvällarna vid elva-tolv på nätterna. Sen kom det konstfryset på Tingvalla Isstadion som invigdes hösten 1967. Redan då var det projekterat för en hall, det var därför man byggde de höga pelarna. Men de tyckte att det skulle kosta för mycket att bygga tak över arenan. Det skulle ha kostat en miljon på den tiden, men då hade man kunnat ha varit en föregångare i Karlstad.
- Idag om man delar av Tingvalla får man nästan två hela planer och när vi arrangerade ungdomsturneringen Bolticcup delade vi av planen i mitten och körde två matcher samtidigt. Den är också gjord för skrinnarna och det är väl nästan Europas största isyta. Du har hallen i Hamar, Norge och en isyta i Moskva, Ryssland, men Tingvalla slår nästan allt.
- Hoppas att det kan bli en hall så småningom.
För att avrunda den personliga kapitlet låter vi honom ta fram den mest minnesvärda matchen från sin egna karriär i Boltic.
- Det var när vi tog hem division tre efter 4-3 borta mot Åmål och sedan kunde ta klivet upp i tvåan efter kvalvinsten mot Storfors.
