75 dagar kvar till premiären - del 26 i artikelserien
Med 75 dagar kvar till avslag i Västerås den 28:e oktober har serien kommit fram till del 26 och första delen i intervjun med tidigare Bolticmålvakten, 1980-1988, Anders Bridholm, Under hans tid i klubb utvecklades han till en världsmålvakt som kom att bli årets man i svensk bandy både 1984 och 1985 och var med och tog sex SM-Guld.
Målvakten Anders Bridholm kom till Karlstad och IF Boltic på hösten 1980 ifrån Lidköping och spel i division ett med Lidköpings AIK. 22-åringen hade som mål att ta en plats och det kan man säga att han gjorde för efter annandagsmatchen hemma mot IF Göta inför 4-5 000 åskådare tog han hand om målvaktsrollen och det slutade i succé.
- Kom till klubben på hösten 1980 och då hade man redan varit framme i två SM-finaler och vunnit båda två. Jag var med och spelade hem det tredje raka guldet. Kom ifrån spel i division ett och var ganska omeriterad på den tiden, jobbade för att ta en plats i laget och få vara reservmålvakt första tiden.
- Konkurrerade med Bengt Johansson vill jag minnas och självklart fanns det mycket att lära och det blev en hel träning men det hade jag inget emot. Jag upplevde miljön som stimulerande och vi hade bra spelare, duktiga ledare och tränare. Göran Svensson var min första målvaktstränare i Boltic och vi jobbade bra tillsammans med övningar och tränade bland annat en hel del i den militära hinderbanan som fanns då.
- Vi tränade mycket vill jag minnas och det är med glädje man minns alla de här nio åren i IF Boltic som var toppen på min sportsliga karriär. Det finns bara positiva tankegångar och minnen från den tiden.
I intervjun med Lars Gurebo pratade vi om minnesvärda matcher och Gurebo nämnde en av matcherna emot Jenisej i Europacupfinalen där Stefan Karlsson manövrerade ut Sergej Lomanov. Det var något som jag och Anders Bridholm kom in på och han tycker att en del av styrkan med Boltic var att man hade många bra spelare som kunde kliva fram i varje match.
- Vi hade många duktiga spelare och styrkan var att det var alltid någon eller flera som var bra varje match och det gjorde oss till nästan oslagbara. De gångerna när vi verkligen var bra och flera än en eller fler fick till det då var vi nästintill oslagbara.
- Det fanns väldigt många bra spelare både offensivt som defensivt och systemet vårat gick ut på att vi skulle ha en stark defensiv där alla skulle ta jobbet kopiöst i defensiven med styrspelet som det var på den tiden. Alla skulle vara med hemåt och sedan ställa om framåt och då hade vi våra duktiga offensiva spelare som kunde göra de individuella prestationerna plus att vi hade ett bra skytte.
- De matcher man minns mer är de gångerna jag höll nollan och då har vi SM-finalen mot Edsbyn 1984 när vi vann med 2-0 (0-0) inför 18 000 åskådare på Söderstadion i Stockholm. Men även finalen mot Villa/Lidköping året innan då jag hade hög feber. Jag lyckades få ner febern med vätskeersättningstabletter så jag kunde spela. Det var givetvis inte mycket att göra i den matchen då det var spel mot ett mål.
- Deras målvakt Göran "Fisken" Johansson gjorde sin bästa match i karriären och det var också hans sista. Han höll nollan under ordinarie tid men när Peter Olsson satte 1-0 i förläningen gick tappen ur tunnan som man säger och målen ramla in. Det var som jag läste i intervjun med Lars Gurebo, Villa rasade och våran styrka var att vi kunde orka hålla på i 90 minuter men även 120 utan att drabbas av någon svacka som man normalt gör. Vi hade fokus och visste att om vi var med i matchen i den andra halvlekens slut skulle vi avgöra matchen/matcherna för den tron hade vi på oss själva.
De internationella matcherna som mot Jenisej fungerade som en biljett till svenska landslaget för Anders Bridholm.
- Matcherna mot Jenisej var kryddan på det hela med Europacupspel där man fick komma ut och spela internationella matcher. Jag fick bli uppmärksammad lite också och det gjorde att jag blev med/uttagen till landslaget.
- Minns framförallt matchen när det regna och det var före jul - man fick skjuta upp matchen. Vi skulle åka hem direkt efter och hem till våra orter men vi fick skjuta på våra resor och istället för spel mitt på dagen blev matchen på kvällen och vi vann mot Jenisej, matchen spelades två dagar innan julafton vill jag minnas. Är inte helt säker på om det var första eller andra matchen men vi vann sammanlagt.
- Sen kommer man ihåg lite gran från matcherna i Ryssland och framförallt en match i Moskva, Europcupfinal som spelades i inomhushallen två dagar efter en SM-final. SM-finalen var på söndagen och matchen i Ryssland på tisdag eller onsdag och jag tror jag lyckades hålla nollan och vi vann med 2-0. Det är speciella matcher man kommer ihåg och självklart också framförallt de många matcher där laget lyckades bra i och vi var med i tio raka SM-finaler och lyckades ta åtta vinster, det om något säger ganska mycket.
"Lite för snälla i finalen mot Motala 1987"
- Sen tycker jag att vi var lite väl för snälla i finalen 1987 mot IFK Motala, vi tyckte för bra om dem och vi hatade inte tillräckligt mycket att förlora den matchen för annars hade vi nog vunnit den med. Mot Vetlanda året innan var det bara lite tillfälligheter får jag lov att säga.
- 1988 då isen var så dålig fick vi revansch på Vetlanda.
"Minns lirarna"
- Det värvades en hel del duktiga spelare till IF Boltic som jag, Peller Togner, Ola Johansson för att nämna några men jag vill passa på att hylla och nämna Karlstad killarna i laget som Lars Clarin, Björn Tömmernes, Bengt Carlsson, Mats Carlsson, Gunnar Föhr med flera och många av dem blev sedan landslagsspelare.
- De ställde upp och underordnades och skötte sina roller och de var också viktiga och de hade verkligen känslan för IF Boltic, hjärtat för föreningen som vi alla andra som kom utifrån också fick, vi som värvades hit. Men du har även alla duktiga tränare och ledare, inte bara huvudtränarna utan även tränare som Göran Svensson, Lill-Jan Jansson som också var med som målvaktstränare och Leif Odhe som var med som lagledare i många år.
- Ulf Karlsson var med på någon försäsong vill jag minnas, det var på den tiden när Våxnäshallen kom till som han hjälpte till lite med kastteknik för oss målvakter och även så Per-Erik Saikoff var med mycket på den tiden också som assisterande och så.
- Ulfs träning var mycket i skadeförebyggande syfte så man skulle slippa skador under säsongen.
Intervjun fortsätter under måndagen.
