Finalen till VSK
Det blev Västerås som fick jubla i Tele2 Arena efter en mycket bra bandymatch. Det som avgjorde var i mina ögon att VSK gjorde färre misstag
Jag har, för att kunna skriva en rättvis matchanalys, sett matchen igen på TV sedan jag kom hem från Stockholm och bilden jag hade av att det var en bra bandymatch förstärktes av TV:s kameravinkel. Jag tycker efter att ha sett matchen en gång till att SAIK var bättre och närmare att vända än jag tyckte på plats.
Det började surra rykten på väg till Tele2 Arena, Abbe står som förstemålvakt! Martin Falk som varit så bra i slutspelet och tagit målvaktsjobbet hade alltså drabbats av magsjuka dagen innan finalen och för andra året i rad kastades Abbe Bodin in i finalmålet, utan att ha varit förstaval under säsongen. Och för andra året i rad tacklar Abbe det på ett utmärkt sätt och gör en bra match, men tyvärr med ett silver som resultat den här gången.
SAIK började matchen i högt tempo och satte press på VSK. Men chanserna som kom var inte 100procentiga. VSK:s försvar styrde ut så det blev vinkelskott eller skott som blockerades. Men trycket höll i sig och SAIK ägde första kvarten rejält.
När Holmberg pricksköt in VSK:s ledningsmål mycket vackert svängde det över och SAIK fick allt svårare att få till anfall och ännu svårare att få till målchanser.
Förspelet till Västerås andra mål var en riktig delikatess av Johan Esplund. Han håller bollen och vänder hemåt och sänker tempot men med en backhandsflipp ställer han SAIK försvaret som nog slappnade av när Esplund vände hem. Att Mikael Olsson sedan mycket skickligt lirkar in bollen i mål är bara att applådera. Ett vackert bandymål.
Sedan följde en period med ett ställningskrig men med VSK i förarsätet. Esplund får ett mål bortdömt, svår situation som jag väljer att inte kommentera, men SAIK är rejält i brygga när första halvlek börjar närma sig slutet.
På en högerhörna tar så SAIK chansen att komma in i matchen. Patrik Nilssons fösning på hörnan letar sig in i mål och den svartvita delen av publiken jublar.
Sen händer det som inte får hända, SAIK slappnar av och direkt på avslag blir Jonas Nilsson fri och ger VSK ett tvåmålsöverläge. SAIK stora miss NR 1.
Högt tempo i första halvlek, en is som verkade bra i 25 minuter och sen blev seg och svårspelad. Jag förväntade mig en enorm SAIK forcering i början av andra medans isen var bra.
En forcering blev det och nu var det Bergwall som med flera fina parader som höll kvar VSK i ledning. Sedan kom SAIK:s stora miss NR 2. Allt fokus på Grön som i sakta mak åker runt passiva SAIK:are som helt tappat bort Jonas Nilsson i straffområdet och när Nilsson fick bollen var han säker i avslutningen.
Kanske var det i ren ilska över lagets passiva försvarsspel men Patrik Nilssons reducering 2 minuter senare var ett av finalhistoriens hårdaste skott. Från en bit utanför straffområdet bombade Patrik i bollen i Bergwalls ena kryss. Hoppet levde och VSK såg lite slitna ut.
SAIK är bra i den här perioden av matchen och det finns chanser men det vill inte bli de klara målchanserna. Säva och Mossan får mer och mer ytor att pumpa igång SAIKoffensiven och en ytterligare reducering hänger i luften.
Då kommer SAIK:s 3:e stora misstag. Ett lyft från Bruun på egen kortlinje och 2 svartklädda spelare missar bollen helt och Jonas Nilsson blir helt fri med Abbe och sprättar in 5-2 till VSK. Misstag och passivitet och ett motlut för SAIK värre än vad skidåkarna har i Tour de ski!!
Men SAIK har vänt för och trots att EP blev utvisad körde SAIK och gav de sista som fanns kvar. Ett fint anfall i 72:a minuten gav Säva ett bra läge och vår kapten gav oss hoppet åter genom att sätta SAIK:s 3:e.
Kraft och energi in i SAIK och en liten oro i de grönvita. Anfall på anfall och efter 81 minuter pricksköt Säva in även 4-5.
Timeout från VSK och efter det tog VSK lite fler initiativ och tiden rann ifrån SAIK när VSK fick några hörnor och fick tiden att gå.
I jakten på en kvittering kom avgörandet. I mina ögon alltför taffligt försvarsspel igen av SAIK då anfallet bryts och bollen ligger lös och studsar innan Janne Rintala prickar in 6-4 och det hela var över.
VSK vinner välförtjänt i mina ögon, de minimerade de egna misstagen och SAIK fick jobba mycket hårdare för sina mål och målchanser.
Johan Esplund var planens bästa spelare i första halvlek medans den andra tillhörde dominerades av Erik Säfström.
PUBLIKEN
15877 hade hittat till finalarenan. Jag kan säga att det var fler SAIKARE på plats än vad det är på hemmamatcherna i Göransson Arena, jag är också ganska säker på att det var flera VSK:are där än vad de har hemma. Så det går inte att skylla publiksiffran på finallagens publik.
Så frågan är: vart var alla andra? Arenan är perfekt! även om isen behöver bli bättre. Det går att åka bil ända fram, även om det igår var störningar i trafiken. Man kan ta sig med kollektivtrafik till Arena området och på sätt parkera vid en pendlarparkering vid Stockholms infarter.
Är inte bandysverige intresserade av se de två bästa lagen göra upp i final?
Bandyn har en del att jobba med för att locka mer publik, både till seriematcher och final.
Hoppas förbundet och alla styrelser ägnar sommaren till att komma med attraktiva lösningar för publiken för spelarna är värda välfyllda arenor.
