GT/76-Helenelund 3-2 och Helenelund GT/76 7-2
Tätt matchande mellan dessa lag, 27/12 och 30/12 föranleder en artikel med två matchrapporter. Underrubrikerna blir därmed: "Knapp förlust på Gubbängen" och "Skön revansch på Sollentunavallen".
GT/76-HIK 3-2
Knapp förlust på Gubbängen.
Efter att beskedet om att matchen flyttats från annandagen till dagen efter något sånär stillats begav vi oss mot Gubbängen just ”dagen efter” och möttes upp på Restaurgang Maxi i Gubbängen för mat och dryck inför matchen. Vi missade sedan bussen med 20 sekunder och fick gå till Gubbängens IP, dit vi kom fram med ca 2 minuters marginal till matchstart. Den nya bandyhallen under uppförande på den gamla bandyplanen var ännu inte mycket att se, mer bara ett hål i marken.
Förutom att matcher mot GT på bortaplan kan uppfattas som spännande är själva upplevelsen att vara på den gamla speedwaybanan i sig en mycket spännande upplevelse. Två pyttesmå träläktare ihopspikade någon gång under 1990-talet är det som erbjuds till det fåtal åskådare som beger sig till idrottsplatsen. Den vänstra av dessa är placerad bakom ena avbytarbåset, vilket gör det i princip omöjligt att få en bra överblick över planen. Den högra av dessa står placerad närmare det andra hörnet, vilket ger en lite mindre (men ändå långt ifrån bra!) vy över planen. Gemensamt för de bägge trästrukturerna är att de står ca 15 meter från sidlinjens sarg, så det är förmodligen en av Sveriges sämsta arenor att besöka om man vill se bandy. Undertecknad och några till insåg detta efter ca 20 minuter och ställde oss helt sonika på andra sidan, där det inte finns läktare över huvud taget, men desto bättre vy över bandyisen.
Matchen i sig kom att bli väldigt chansfattig och låst. GT gjorde dock mål på sina få chanser, och ledde med 3-0 efter drygt en halvtimme. En aning orättvist, då HIK haft en i princip lika många målchanser, men inte kunnat förvalta dessa på samma effektiva sätt. HIK fick dock en ”livlina” i form av 3-1 målet signerat målspottaren Martin Ohlsson i den 36:e minuten. Det såg med andra ord inte helt kört ut inför andra halvlek.
Ett besök i caféet på Gubbängens IP är mer eller mindre obligatoriskt när man är på besök, men denna såg ut att vara mitt i någon form av renovering (stolar uppställda på borden och kartonger med diverse kläder mm uppställda här och var), så myskänslan infann sig inte direkt…
I andra halvlek steppade HIK upp och pressade på. Förmodligen en av de bästa halvlekarna denna säsong, men fortfarande med stora svårigheter att skapa vassa målchanser. Hörnor, frislag och halvchanser radades upp, och GT var långt ifrån ofarliga i sina lägen. Därför var det trots det totalt sett fåtal målchanser som dök upp, ändå märkligt att andra halvlek blev mållös ända fram till slutet.
Någon gång runt den 86:e matchminuten fick HIK ett mål bortdömt för offside, som kanske inte borde blivit bortdömt. När bollen slagits in jublade HIK:are, GT-spelare såg deppade ut, och alla var på väg mot mittcirkeln, då plötsligt domaren får för sig att döma bort målet!
Jahapp… då kändes det som att poängjakten var körd, men HIK lyckades ändå till slut få in 3-2 målet i den tredje tilläggsminuten, och en mikroskopisk chans till poäng fanns det ändå! MEN, tiden räckte inte till. Bara 30 sekunder senare blåstes matchen av, och ett tappert kämpande HIK lyckades åtminstone nolla serietvåan i drygt 45 minuter.
En bra kämpainsats av HIK, som tyvärr inte gav någon poäng. Hälften av publiken var HIK:are, och vi hörde GT:are berömma HIK efter matchen som sa att det kunde lika gärna kunnat bli bortavinst.
Målföljd: 1-0 2-0 3-0 3-1. 3-2
Publik: 71.
HIK-GT/76 7-2
Skön revansch på Sollentunavallen.
Tre dagar efter förlusten på Gubbängen fick HIK en skön revansch då de vann med överraskande klara 7-2 mot det blågula söderlaget. Matchen innan var tät, jämn och fysisk. Första halvleken av denna match var mer eller mindre som en förlängning av den andra halvleken i föregående match, då två jämnstarka lag ånyo drabbade samman.
HIK tog ledningen i efterdyningarna efter en hörna efter knappt sex minuter, och höll sedan tempot uppe på samma sätt som i förra matchen. GT tryckte på, men hamnade mest ute i hörnen. HIK kunde även utöka till både 2-0 och 3-0 innan halvleken var slut. GT såg frusterat ut, medans HIK verkade ha hittat nyckeln för att dyrka upp låset. Vi var dock beredda på en tuff anstormning av bortalaget i den andra halvleken, eftersom detta var den andra halvleken i rad vi nollade GT.
Joel Portinsson hann dock göra 4-0 nästan direkt i andra halvleken på ett snyggt friläge, innan GT började sätta lite mer press. Frustrationen var påtaglig i bortalaget, och en hel del tjuvnyp, tacklingar (från båda hållen) samt sura kommentarer från ledarbänken (från ena hållet, gissa vilket?) gav matchen prägel att bli en riktig ”kämpamatch”, men HIKs målmässiga övertag kunde fortsatt lyckligtvis behållas. Dock kom det nerv i matchen när GT reducerade till 4-1, och HIK verkade i det skedet inte riktigt säkra på om de skulle fortsätta anfalla på samma frejdiga sätt som det gjort hittills, eller backa hem mer.
Lyckligtvis kom 5-1 på ett långskott som på något sätt hittade nätmaskorna, och senare 6-1 på en kontring efter det att Ludvig Jonasson knipit en GT-straff strax innan. GT krånglade in 6-2 i den 89:e, men HIK fick sista ordet med 7-2 målet i slutminuterna. En överraskande stor seger mot ett lag HIK haft väldiga bekymmer med de senaste åren. Oerhört skönt att äntligen bryta trenden efter en poängfattig svit med bara tre poäng av tolv möjliga de senaste sex matcherna.
86 personer på plats, och mer än 80 av dessa var nöjda med resultatet. The Lundeners fick igång bra stämning på läktaren (till skillnad mot på Gubbängen där det inte är lika lätt att höja stämningen), och vi kunde efter att ha gjort vågen med spelarna ropa ”Gott Nytt År” till laget och sedan ta ett par segeröl på Paddys vid Sollentuna station. En bra avslutning på året!!
Målföljd: 1-0 2-0 3-0. 4-0 4-1 5-1 6-1 6-2 7-2.
Publik: 86.
