Jesper Ericsson: "Man måste vara lite ego"
Jesper Ericsson lämnade Hammarby för Uralskij Trubnik inför den här säsongen. Hammarby-redaktionen har snackat med Jesper om livet i Ryssland. - Man måste vara lite ego här borta och tänka på sig själv så man klarar denna utmaning.
Berätta lite om den första tiden i Ryssland, hur fungerar det sportsligt och socialt?
- Livet i ryssland är väldigt speciellt, det är många timmar träning och långa sega dagar.
Bor tillsammans med Robin Sundin och Kalle Spjuth så socialt fungerar det oerhört bra, vi trivs väldigt bra ihop.
Sedan är även Timo Oksanen (tidigare målvakt i Bollnäs) med i "familjen".
Sportsligt började det ganska sådär, det blev svårt att få ut det jag är bra på och ryssarna körde väldigt gärna själva och släppte bollen väldigt lite.
Tidigare har många matcher inte haft så uppstyrt spel, men det är bättre på de viktigare matcherna, som mot storlagen.
Dock har det sportsliga blivit mycket bättre sedan World Cup.
Hur fungerar kommunikationen i laget?
- Det är helt okej, Driagin från SAIK och Pascha som tidigare spelat i Katrineholm kan flytande svenska vilket underlättar väldigt mycket. Sedan kan tränaren lite svenska, men visst är det svårt ibland.
När ni inte tränar hårt, hur fördriver ni tiden dessa sega dagar?
- Det blir en hel del filmer och tv-serier, läser även lite böcker och ibland spelar vi lite kort också.
När du kom till Bajen från Örebro, flyttade du upp helt själv och du bodde med David Karlsson, nu flyttar du igen, till Ryssland, har det varit svårt att anpassa sig till en helt ny miljö?
- Jag bodde inte med Davva när jag flyttade upp, men vi bodde i huset bredvid så det blev i princip som att vi bodde ihop. vi blev ruggigt bra kompisar. Bajen satte oss i Vårberg, haha det stället var nästan inte bättre än Pervouralsk.
Denna gång har jag ju inte åkt själv, Robin har jag växt upp med i Örebro och Kalle och jag spelade ihop i Bajen från 2002, så ensamt har det inte alls varit.
Vad har du för personlig målsättning i Uralskij Trubnik?
- Att överleva, sedan får vi se hur det går, haha. Det är sant, jag har ingen mer målsättning. Sen är det klart att det vore skoj om de tyckte jag tillförde någonting.
Vad är skillnaden mellan rysk och svensk bandy?
- Det går mycket fortare här och alla är mycket bättre på skridskorna. I Sverige är man mycket bättre på den taktiska biten, ryssarna kan åka i en hel match, de bara kör som en maskin. Sedan vill man ha alla passningar i sidled i rysk bandy, varför vet jag inte.
Hur långt tror du Bajen kan gå i år?
- De kan gå till final, det är jag säker på. Men inte med spelet som de har visat upp på försäsongen... Då går dem inte ens till slutspel.
Många i bajen tänder inte till på försäsongen, Koch, Björkman och Oscar, detta är absolut inget illa menat, utan dessa gubbar tänder till rejält så fort matchen spelas inför publik på Zinken.
Dessutom tar det tid att få igång ett nytt spelsystem men Lillis är oerhört duktig och han kommer få igång sina gubbar.
Sedan finns dom som tvivlar på Davva och som har fel, han gör garanterat 40-50 mål som vanligt, det finns inte en tvekan om det.
Vem slår i genom?
- Jag skulle vilja säga Micke Jacobsson, men det är nog lite tidigt men på långsikt är han en klassspelare, han har ett snuskigt bra spelsinne.
Sedan tror jag och hoppas mycket på Linus Rönnqvist han är också duktig.
Vad saknar du mest i Sverige?
- Har ärligt talat inte saknat så många människor, däremot livet i Sverige saknar jag mycket, men visst familj, vänner, Bajen och Zinken är ju självklart något som ligget varmt om hjärtat. Men man måste vara lite ego här borta och tänka på sig själv så man klarar denna utmaning.
Hur stor är chansen att du kommer tillbaka till Sverige, och är det Hammarby som gäller då, Örebro har ju faktiskt tagit steget upp?
- Jag är Bajens spelare så om det blir Sverige så blir det Bajen om dom inte sparkar mig, haha.
