Helenelund-Köping 4-1
Seger i en sömnig match på ett vårvarmt Sollentunavallen.
Säsongen går förvisso emot sitt slut, men när vi vandrade ner mot Sollentunavallen denna söndag kändes det mer som skarven mellan mars och april än mitten av februari. De tjocka snötäcket i Sollentuna (1,5 decimeter utanför min balkong en vecka tidigare) hade i princip helt och hållet töat bort, och i 6 plusgrader och strålande sol slapp man frysa på Vallens läktare. Inte ens vi i The Lundeners, som alltid står under tak i skuggan, frös över huvud taget. Det var snarare så att man fick knäppa upp jackan, och vantar/handskar var inte heller någon nödvändighet.
74 tappra HIK:are hade letat sig ner till Vallen denna soliga dag (jag kunde inte se/höra en enda bortalagssympatisör), men dessvärre blev inte matchen lika strålande som vädret. Det kändes lite avslaget och "dagen efter" över det hela, och det rimmade synnerligen bra ihop med min personliga sinnesstämning, då det tydligt visade sig att det hade råkat bli några öl för mycket för min del under lördagskvällen...
För en gångs skull var i alla fall cirka hälften av The Lundeners på plats i god tid före avslag, och när matchen började tog våra svartklädda ishjältar kommandot tämligen omgåenge. Linus Hansson gjorde 1-0 efter drygt sex minuter, snyggt framspelad av Mökander. Tempot var skapligt första tjugo, men sen halkade matchen in i någon form av träningsmatchkänsla, och trots att målmaskinen Martin Ohlsson gjorde 2-0 i den 28:e minuten så var det en hel del gäspningar på läktaren under resterande del av första halvleken.
Efter ett traditionellt besök i HIKs mysiga bandycafé (med två kokta korvar som mycket efterlängtad lunch för min del), var det dags för andra halvleken. Den startade i samma sömniga anda som senare delen av den första genomfördes i. Vi hade förväntat oss en tempohöjning i jakt på poäng från bortalaget, men det uteblev i princip helt och hållet. Dock reducerade Köping i den 65:e minuten på en hörnvariant som var antingen misslyckad eller genial. Frågar man någon i KIS-lägret var den säkerligen genial! Från läktaren såg det i alla fall ut som att det var ett slumpmål, men oavsett tanken bakom det hela så blev det som sagt ändå mål.
Detta tände HIK, i ett par minuter i alla fall, och lyckligtvis kunde "legenden" Adde Karlsson göra 3-1 på ett vackert skott upp i krysset under denna korta men intensiva period.
Köpings spelare verkade så smått tappa hoppet om poäng efter detta, och i stället för kamp om poängen blev det istället lite småirriterad stämning på planen, men en del efterslängar och smågruff. Matchen punkterades definitivt i den 81:e minuten när alltid stabile Jonathan Sigfridsson drämde in en straff mellan benen på bortalagets målvakt.
Matchen "spelades av" efter detta och efter den sedvanliga segerramsan och vågen med spelarna kunde vi släntra hemåt.
Som sagt, en ganska sömnig historia, och dessvärre ganska sömnigt på läktaren också, trots skaplig uppslutning.
Vi får ta igen det i samband med sista matchen kommande söndag, då HIK avslutar säsongen med match mot Norrtelje. Matchstart 15:00.
Hoppas på bra publikuppslutning och grymt drag på klacken (sång i 90 minuter är det som gäller!).
Målföljd: 1-0, 2-0. 2-1, 3-1, 4-1. Publik; 74.
