11-1 hemma mot Spånga
Bästa medicinen efter en förlust (som det blev mot DIF borta föregående helg) är att snabbast möjligt komma in på vinnarspåret igen. Det lyckades HIK med denna fredagskväll på ett regnigt Sollentunavallen.
Vädergudarna har inte varit nådiga mot Sverige de senaste veckorna. Stora mängder snö både i norr och söder, köldrekord för december i Lapplandsfjällen, och tvåsiffriga minusgrader ända nere i Småland. Därför kom det lite som en chock att när det plötsligt blev plusgrader i Stockholmstrakten, så smälte i princip all snö bort på mindre än en dag (i alla fall i Sollentuna med omnejd)! Krydda detta med en konstant regnande under matchdagen, och den absolut livsfarliga "regn-på-is-halkan" gjorde sin inte alltför populära debut denna vinter. Det var med extrem försiktighet och med många pareringar mot den farliga halkan som vi trotsade det farliga underlaget när vi promenerade ner till Sollentunavallen denna fredagkväll, efter sedvanlig förträff med mat och dryck på O´Learys. Ingen av oss drattade på ändan, vilket får anses nästan mirakulöst, i synnerhet för undertecknad, som bar viftflaggor i ena handen och bandyportfölj i den andra. Väl nere på Sollentunavallen tackade vi återigen Sollentuna kommuns fritidsförvaltning för genidraget att sätta ett tak över läktaren när anläggningen färdigställdes på tidigt 1990-tal. Under tak samlades den för kvällen riktigt skrala publiken bestående av 37 tappra bandysjälar. The Lundeners utgjorde ca en femtedel av den totala publiksiffran.
Vädret, matchdagen, samt inte alltför lukrativt motstånd i form av Spånga Bandy aka SpångaBromsten BK utgjorde ingredienserna för den väldigt skrala publikuppslutningen.
Redan efter några minuter hade de stackars bandyspelarna blivit genomblöta ända in till kallingarna, men de kämpade i dryga 90 minuter på trots vattentortyren. Planen blev följaktligen inte så lättspelad, med fält av ömsom vattenpölar kontra knottrig is i ett ojämnt fördelat bandyplanspussel.
HIK startade bäst, och tog tag i matchen redan från avslag. Under de första tio-femton minuterna var Spångaspelarnas besök på HIKs deffensiva planhalva få och ofarliga. HIK tog ledningen på hörna efter sju minuter genom Micke Andersson, och tolv minuter senare petade Joel Portinsson in 2-0.
Sen visade HIK sin frikostiga sida, när man genom slarv i bakre leden gav Mattias Sandberg i bortalaget ett friläge, som han förvaltade snyggt. 2-1, och plötsligt såg HIK väldigt darrigt och skakigt ut. Spånga trummade på och spelade sin bästa bandy under denna match, då man skapade ett antal halvchanser samt hade en bra hörna, som lyckligtvis inte resulterade i mål. 2-2 i det läget och matchen hade kunnat bli riktigt intressant.
Men, efter cirka tio minuters skakigt spel av HIK redde man ut situationen och återgick till sin spelplan, samt gjorde 3-1 på hörna (Andersson igen) strax innan paus. Där kändes det verkligen som att HIK återtog kontrollen på matchen.
I halvtid trotsade vi den farliga blöta isen och trippade som vingliga pingviner in i ishallen och vidare in till HIKs mysiga Bandycafé.
Bandylegendaren Björn "Butta" Johansson var, som vanligt, på plats, och denna dag hade jag en av hans gamla matchtröjor med mig för att få den signerad, vilket han gladeligen hjälpte till med.
I andra halvlek var det i princip bara en fråga om hur mycket HIK skulle vinna med. Spånga stretade emot så gott de kunde, men det var skillnad i kvalitet på lagen, vilket alla 37 på läktaren kunde se. Jag har sett en del märkliga mål i samband med HIKs matcher, och i denna kategori kan vi nu addera 5-1 målet. Helt plötsligt, samtidigt som vi i klacken stod och diskuterade spelschemat och kommande bortaresor, hördes ett litet jubel från planen. Inte en HIK-spelare i straffområdet, men ändå mål!? Väldigt oklart hur detta gick till! Distansskott? Ja, det är väl det mest troliga, då det som sagt inte fanns en enda HIK-spelare i närheten av målet.
Spånga blev slarviga och uppgivna, och åtminstone tre av målen var rejäla bjudningar av bortalaget.
Stämningen var hög på läktaren allt eftersom målen trillade in, men i ärlighetens namn ser jag hellre en jämn batalj som slutar 5-3 än en match som denna som rinner iväg till 11-1. Andra halvlek slutade alltså 8-0, och hörnstatistiken för matchen slutade 15-4. Dessa siffror vittnar och understryker det faktum att matchen var en ganska enahanda tillställning.
För att undvika vurpor tog The Lundeners en stortaxi från Sollentunavallen mot Tureberg denna gång, och vädergudarna spelade bandyspelarna ett spratt genom att "stänga av" vattentillförseln uppifrån i princip i samma sekund som matchen blåstes av.
Noterbart från matchen var att debuterande Hjalmar Nergård gjorde 3 mål! Kul!
HIK-Spånga 11-1 (3-1)
Publik: 37 (såg/hörde inte några bortasupportrar)
Hörnor: 15-4.
Målskyttar HIK: Nergård 3, Andersson 3, Portinsson 2, Bridholm 1, Bolkeus 1, Johansson 1.
Nästa match är redan nu på söndag mot Örebro SK U borta i Behrn Arena.
Heja Lunden!
