Helenelund vann målorgiematchen i Söderfors!
Det var svängdörrar å det grövsta både framåt och bakåt då Söderfors och Helenelund drabbade samman på Bruksvallen på Lördagseftermiddagen, i en match som till slut slutade 8-9 till bortalagets favör.
Klockan 15:00 blåste domare Brolin igång matchen på Bruksvallen i Söderfors, i en match som kom att bli en mycket underhållande historia för oss på läktarna, men som förmodligen gav de bägge tränarna både huvudvärk och magsår på grund av ibland väldigt sviktande försvarsspel från bägge lagens håll.
Det var blidväder och en inte helt lättspelad isyta, samt blåsigt och ett par bandysarger som åtminstone jag aldrig sett maken till vad gäller konstiga studsar. I stort sett alla bollar som slogs mot sargerna, lösa eller hårda spelade ingen roll, kom tillbakastudsande i allt mellan en decimeters höjd till ungefärlig knähöjd. Bland det märkligaste jag sett!
Nåväl, vi var väl ett 50-tal åskådare till antalet som hade samlats på den lilla mysiga Bruksvallen, och det var väl i stort sett jag själv och min medhavda Lundensupporters-flagga som utgjorde det som med stor vilja kan benämnas som "bortastöd".
Trots detta så lyckades i alla fall HIK med mycket möda och stort besvär ta med sig de två poängen hem efter genomförd match. HIK började mycket bra, och första nätrasslet kom efter endast fem minuters spel genom Jonny Lind, snyggt framspelad av Martin Mentell. Två minuter senare spelade Jonny Lind fram Jasper "Jappe" Felder, som utökade ledningen till 0-2. Både trean och fyran kom sedan i rask takt, och efter 17 minuters spel såg det ut som att HIK, då i ledande läge med 0-4, skulle gå en rätt säker seger till mötes.
Men bandy är bandy, och när HIK blev lite mer än lovligt passiva kom de orangefärgade igång med sitt spel och stod för en triss i reduceringsmål fram till 3-4. Alla dessa mål kom inom loppet av knappt fem minuter! Skulle även kvitteringen ha kommit efter detta vet man inte vart matchen hade tagit vägen, men istället kom ett skede av matchen utan mål i cirka 20 minuter.
Halvlekens sista mål, inslaget efter hörna, stod Jonny Lind för, och det stod alltså 3-5 när spelarna tog sig ut till halvtidsvila.
I den andra halvleken började HIK lite sömnigt och Söderfors hade het vilja, och kunde efter bara några minuter i den nyss påbörjade halvleken konstatera att man var ikapp målmässigt, 5-5!
Varningsklockorna (eller kanske väckarklockorna!?) ringde nu på högsta volym för de svartröda, och ivrigt påhejade av den enda bortasupportern på plats (jag!) tog de återigen tag i sitt spel genom att göra tre mål och därmed förvandla ställningen till 5-8. Värt att nämna är Martin Mentells 5-7 mål i den 66:e minuten, en riktig pärla! Märkligt nog gick inte bollen igenom målnätet...!
Men de envisa orangeklädda hemmaspelarna gav sig inte, utan gjorde 6-8 på hörna med tio minuter kvar av ordinarie tid.
Helenelunds sista mål, 6-9, kom genom hete Jonny Lind i den 81:a minuten, innan Söderfors på slutet klämde in två mål så att ställningen till slut alltså blev 8-9. Noterbart är att det i slutminuterna utbröt något som man kan kalla "rallarslagsmål" nere i ena hörnet, precis framför läktaren där bland annat jag stod. Lite hakningar, tröjdragningar och allmänt dåligt humör utlöste en rätt hetsig situation, som föranledde matchstraff för en spelare i vardera laget. Det var tveklöst det hetsigaste bråk på en bandyplan jag sett (hittills).
Som sagt, 8-9 blev det till slut, i en match som var lika underhållande som hafsigt spelad. HIK kan flera 100% bättre än så här, det visade de minsann mot Skutskär tidigare, men det är ändå starkt att ta de viktiga två poängen i en match som man inte har riktigt kontroll på. Visst glimtade det till ibland, men en jämnare och inte minst högre nivå på spelet vore något att eftersträva. Jag kunde också notera att de onödiga slarvfelen i försvaret återigen var tillbaka, dessvärre. Mot Skutskär var HIKs försvarsspel i stort sett felfritt, men mot Söderfors serverades det bollar på silverfat åtminstone fem-sex gånger. Sådant måste slipas bort.
Hur som helst så var det med ett brett leende på läpparna man kunde lämna arenan, och inte blev det sämre av att hela HIKs lag kom fram och tackade sin enda trogna supporter (med tillhörande flagga) på läktaren efter matchen! Kul som f-n! :-)
Härliga Helenelund!!
