Djurgården-Helenelund 2-3
HIK stod för en riktigt stark insats mot seriefavoriten DIF på Östermalm, och förlängde sviten till fyra matcher utan förlust.
Det var upplagt för en riktig holmgång på urklassiska Östermalms IP, där snön och tre minusgrader ramade in matchen på bästa tänkbara sätt vädermässigt. Inte heller några vindbyar att tala om, och isen såg riktigt jämn och fin ut. DIF hade inlett sin säsong med två målkalas, förvisso mot lag som på förhand ska hamna längre ner i tabellen (10-1 mot Eskilstuna och 11-0 mot Norrtelje), och var inför denna säsong ett tippat topplag. Det var med andra ord ingen lätt uppgift för HIK att ta sig an, speciellt med tanke på den svaga insatsen "hemma" (i Relitahallen) mot Gustavsberg senast (3-3).
Blåränderna, som denna säsong märkligt nog bytt matchställ till enfärgat mörkblått (!?) tog ledningen, på första hörnan, efter bara knappt 13 minuter. Tuff start för Lunden, som var tillbakapressat och hade svårt att skapa chanser inledningsvis.
Men allt eftersom tuggade HIK på och jämnade ut spelet, samt började skapa en del chanser. HIK blev tilldömd en solklar straff i den 23:e minuten, och Niklas Modig satte den säkert, till stor glädje för oss bortasupportrar på plats. Strax efterår luktade det ny straff för HIK, men denna viftades bort av domarteamet.
Tempot var nu relativt högt från bägge lagen, och det växlade mycket fram och tillbaka. Ett par hörnor och utvisningar avlöste varandra, och i ett snabbt anfall på högerkanten kunde DIF skapa en farlig chans, som resulterade i 2-1 målet, i den 42:a matchminuten. HIK protesterade vilt, då det kan ha handlat om en "bredsida" av DIFs målskytt Eriksson, men vi på läktaren kunde inte avgöra huruvida detta kunde stämma eller inte.
1-2 i paus alltså för HIKs del, men det kändes ändå inte helt omöjligt att vi skulle kunna knipa åtminstone en poäng.
Andra halvlek inleddes på ungefär samma sätt som det såg ut i den första, och HIK hade svårt att komma igenom DIFs täta försvar. Ett genidrag i form av en tidig timeout (i 51:a matchminuten) fick dock ordning på HIKs spel, som började trycka på och stressa högre upp i planen.
Vi på läktaren gladdes åt att HIK tog för sig mer, och skapade fler farliga lägen, samt en del hörnor.
Kvitteringen till 2-2 kändes logisk, och kom genom Alexander Hult, som fick ett så kallat "smörpass" från Willy Johansson. Samme Johansson drämde i den 70:e minuten in en hörna med ett slagskott (!) till ledningsmålet 2-3. Bara sju minuter mellan målen, och vips var alltså HIK i ledningen!
Det sjöngs och jublades, samt viftades med svartröda flaggor, å det gladaste under andra halvleken, och vi fick belöning för vårat jobb, då HIK kunde hålla ut hela matchen och ta, lite otippat, bägge poängen med sig hem från Östermalm.
En riktigt härlig kämpamatch av Lunden, och helt klart den bästa matchen hittills denna säsong. Fortsätter man att spela på det här sättet ligger HIK garanterat någonstans i toppen när säsongen summeras i slutet av februari. Dit är det dock långt...
Från läktarplats var det en ren fröjd att se HIK jobba sig ikapp DIF, och förbi målmässigt. Skapligt drag på läktaren i första, och rent ut sagt grymt drag under större delen av den andra halvleken. Tyvärr verkar DIFs fåtaliga bandysupportrar ha tappat stinget totalt, både antalsmässigt och röstmässigt. Två stycken obligatoriska "Klockan slår..." vid målen, och ett par "Kämpa, Djurgården" i slutet av matchen, när HIK hade vänt till ledning, var det enda vi hörde av våra klackmotståndare. Trist. DIF hade en riktigt skön och högljudd klack en gång i tiden, då de spelade på Spånga IP. Då stod vi HIK:are tysta och kunde inte undgå att bli imponerade av deras röststyrka, flaggviftande och till och med rökbomber och bengaler (!). Man hade ju trott/hoppats på att flytten till "klubbens revir" på ÖIP skulle ge en positiv effekt publik och klackmässigt, men det har blivit precis tvärtom. Vad det beror på kan vi bara spekulera i, men det är i alla fall tråkigt. Det är roligare med "klackdueller" än att stå och heja fram Lunden mot lag som inte har en tillstymmelse till support (som tyvärr passar in på i princip alla lag i serien...)
Hur som helst, det förringar inte vår insats på läktaren, och The Lundeners blev givetvis belönade med "vågen" från spelarna efter matchen (klipp från detta finns, som vanligt i samband med HIK´s segrar, på HIKs facebooksida).
Härnäst väntar Eskilstuna BS hemma på Sollentunavallen, på söndag 8/12. EBS har inlett mycket svagt, och är HIK på tårna ska det kunna bli en säker tvåpoängare.
Djurgården-Helenelund 2-3 (2-1)
Publik: 87 (snarare runt 40, varav ca 15 HIK-are)
Straffar 0-1, Hörnor 11-6
Temperatur: -3
