GT/76-Helenelund 2-2
Snacka om dramatik! Säsongens sista match, tillika final i division 1 östra, innehöll alllt... och mycket mer därtill!!
Som jag tidigare nämnt så spelades alltså bara den första halvleken på söndagen. Detta eftersom den dåliga isen inte höll för mer speltid, enligt vissa i alla fall. Jag har förstått att HIK hemskt gärna hade spelat klart matchen på söndagen, men så blev det alltså inte.
Detta innebar att andra halvlek startade 20:00 på måndagskvällen. "Halvtidspausen" blev med andra ord väääääldigt lång, närmare 28 timmar faktiskt!
Samma gäng Lundeners tog sig återigen ner till söderort, och trots lite irritation över en något försenad buss, och att matchen faktiskt blåstes igång FÖR TIDIGT hann vi precis se (knappt...) HIK ta ledningen med 0-1 efter knappt en minuts spel!
Vi kom gående in på arenan, såg HIK gå till anfall, hörde ett jubel och en samling HIKare stå och jubla på plan. Mer detaljer än så kan jag alltså tyvärr inte bidra med gällande matchens första mål.
Väl framme på plats vid läktarna kunde vi i alla fall avnjuta (känns lite fel att använda ett ord som innehåller termen "njuta" i det här avseendet dock) resterande matchtid. Så länge HIK ledde kändes det helt okej. Vetskapen om att vinst eller oavgjort skulle leda till serieseger och efterföljande kval gav stor optimism till de många HIK:arna på plats. Men att spela på en ettmålsledning är i princip omöjligt i bandy. GT/76, som ju alltså behövde göra ett mål mer än HIK, anföll mer och mer frenetiskt, och belönades med ett flertal hörnor. I den 61:a minuten drämde rutinerade Bryngelsson in 1-1, och nu började det bli riktigt darrigt, både på planen och på åskådarplats. Nu böljade spelet fram och tillbaka, men varje gång GT anföll var det med mer tyngd än när HIK gjorde detsamma. GT tog timeout för att formera trupperna inför slutet, och nå det nödvändiga ledningsmålet som skulle ge dom förstaplatsen. Ännu fler hörnor för hemmalaget, och stigande frustration på läktaren följde. Sen kom knivhugget; i den 81:a minuten gör samma Bryngelsson 2-1, på hörna givetvis!! Nu var GT plötsligt i serieledning, för första gången någonsin under hela säsongen! Lundens förlustnolla låg riktigt illa till, och likaledes både serieseger och kvalspel. Frustrationen var enorm från min personliga sida. Jag minns att jag sa högt något i stil med "Det kan ju inte vara möjligt att vi leder serien från start till mål, och går på EN enda mina, i säsongens sista halvlek, och missar kvalet på grund av det... det får ju inte vara sant!!".
HIK tog nu timeout, och nu var det bara framåt som gällde. Kvittering = serierseger = kval till allsvenskan.
Det blev ett par EXTREMT nervösa minuter i slutet av matchen, då GT fortsatte att anfalla, och HIK hade svårt att skapa vassa lägen. Det smälldes på rejält i närkamperna, och det uppstod en hel del grinigheter på plan.
Nu gick plötsligt också matchklockan väldigt fort, och med drygt 4 minuters stopptid (pga bland annat timeouterna) var det bråttom, bråttom, bråttom.
Sen kom det, det förlösande primalskriks-framkallande 2-2 målet! Efter en hörna blev bollen kvar i GTs straffområde, och med en halvvolley drämmer "Adde" Karlsson in bollen i mål! Glädjevrålen på plan och från långsidan gav förmodligen utslag på Richter-skalan! Såååå skönt, och såååå efterlängat!
Det var bara en liten detalj kvar i det hela; matchen var inte riktigt slut än!
GT kastar allt framåt och formligen plöjer sig rakt mot mål, och får en hörna. Nu är det fullständig panik på åskådarplats, då vi i färskt minne har kunnat se GT, med skarprättaren Bryngelsson, drämma in hemmalagets bägge mål.
Var exakt hörnskottet tar vägen vet jag inte, men bollen blir kvar i straffområdet i ett par sekunder, innan den slutligen lyfts ut mot ena långsidan. Domarens slutsignal ljuder, och skickar in oss HIKare i ett euforiskt glädjerus vars proportioner är för stora för att ens beskriva. Själv går jag bara runt med min viftflagga och vrålar "JAAAAA" rakt ut, och kramar alla jag kommer i närheten av. Totalt glädjerus, och min röst är bara en spillra av vad den en gång var. Vilken underbar känsla!!
Till slut samlar sig laget vid sargen och gör vågen med oss supportrar, och vi blir kvar i lyckorus-vimlet i ytterligare ca 10 minuter innan tankarna så smått återgår till verkligheten.
I och med 2-2 på Gubbängen vinner alltså Helenelund division 1 östra med en poäng, före tvåan GT/76. Till de eventuella GT-supportrar som läser detta, och som tycker att GT var bättre i den här matchen kan jag bara säga att jag håller med. Men vi vann serien. Vi tog tre poäng av fyra mot er. Vi vann bägge matcherna mot serietrean DIF, som ni tappade en poäng mot. Vi gick igenom serien obesegrade (13 vinster och 3 oavgjorda), vi ledde serien hela säsongen förutom under 12 ynka minuter i sista matchen, och vi är så värda den här divisionsvinsten och kvalplatsen så det är helt odiskutabelt.
För övrigt har GT/76 faktiskt kvalat de tre senaste säsongerna, och förra säsongen kunde de gått upp, om de ville. Men man tackade nej. Varför har jag ingen aning om!? Kanske för att man ville "vänta in" bandyhallen som byggs på Gubbängen? Den kommer stå klar till kommande säsong, och blir säkert ett lyft för klubben. Att bevittna matcher på Hammarby speedways gamla hemmabana, som blev GTs isbana, har varit en ren pina. Inte bara för att HIK aldrig verkar kunna vinna där, utan mest för den urusla möjligheten att kunna se bandy på ett acceptabelt sätt. Två pyttesmå träläkare som står mellan 12-15 meter från bandyplanen är i min värld inte något bra sätt att välkomna sin bandypublik.
Apropå publik så rapporterades den officiella publiksiffran på 364 personer in. Det kan nog stämma, om man slår ihop söndagens publikmängd med måndagens. Det var fler på plats på söndagen, men överraskande många även på måndagskvällen. Stämningsmässigt var det som vanligt bara HIKare som hördes och syntes. Inga överraskningar där alltså. Och det är väl ytterligare en poäng som belyser hur skönt det var att faktiskt HIK gick till allsvenskt kval. Vi må ha en liten publik vi med (106 i snitt under grundserien), men den är engagerad och aktiv. Vi sjunger och stöttar, vi syns och hörs och är trogna vårat lag. I 75 matcher i rad har vi varit på plats, hemma som borta. Vi förtjänar den här framgången. Och nu väntar alltså ett kval till allsvenskan.
Under tiden jag skrivit den här långa texten har jag fått bekräftat att Kalix får kvala, och det betyder att HIK möter laget från Norrbotten i den norra gruppen. Ett lag till ska tillkomma, och det blir klart på söndag, då dubbelmötet mellan Västanfors och Östersund är avgjort. Vi avvaktar resultatet med spänning, samtidigt som det kan vara läge för oss i The Lundeners att i alla fall börjar snegla på resealternativ och priser för flyg kontra tåg till Luleå/Kalix.
Vi vill till Allsvenskan!!
