Gustavsberg-Helenelund 4-6
HIK tog med sig båda poängen hem till Sollentuna från ett mycket välbesökt Ekvallen i Gustavsberg!
"Stormatcherna" avlöser varandra! För första gången på flera år fick HIK förmånen att spela hemma på Sollentunavallen på annandagen. Sollentunaborna vallfärdade (med HIK-mått mätt i alla fall!) och hela 208 personer fick se HIK vinna mot Spånga med 7-1.
Bara fem dagar senare, på självaste nyårsafton, var det dags att vrida upp publikbarometern ett par snäpp till, då 1042 personer (!) verkligen vallfärdade till mysiga Ekvallen i Gustavsberg för att se hemmalaget ta sig an serieledande Lunden. Detta innebar nytt publikrekord för Gurra, och det är väldigt kul som bortasupporter att få ha varit med om denna match, med så mycket folk på läktarna (och berget ovanför), seger för vårat HIK, och bra stämning och arrangemang som genomsyrade hela bandyupplevelsen. Om det skulle vara en sak man kan gnälla på vore det att hemmapubliken, över 1000 personer alltså, var så passiva! Inte en hejarramsa under hela matchen!? Det var vi i The Lundeners som i ensamt majestät fick stå för ljudbilden under hela matchen, men å andra sidan är vi ju vana att var den enda sjungande klacken på matherna, så vi tog gärna på oss den uppgiften, och jag tycker vi gjorde det med bravur!
Efter en dryg timme på pendeltåg, tunnelbana och buss anlände ett knappt tiotal sångsugna Lundeners i skärgårdsmetropolen, och efter en snabb öl på "kinesen" kom vi in på läktaren precis lagom till avslag. Banderoll hängdes upp och viftflaggor delades ut.
Efter en lite trevande start, då bägge lagen såg ut att "känna på varandra" kom ledningsmålet till vårat HIK efter drygt 20 miunter. Det hann även bli 0-2 på straff bara tre minuter senare. "Adde" premiärskytt och Modig säker straffexekutör.
"Gurra" jobbade dock in sig i matchen, och via en snygg variant på frislag efter en knapp halvtimme var det nu helt öppet,
Första halvlekens sista kvart bestod av mycket spel fram och tillbaka, men det blev alltså inga mer mål.
Inför andra halvlek bjöds det, traditionsenligt, på tifo från berget. Banderoller med texterna "Bruksorten försvinner - men bandyn brinner!", vecklades ut samtidigt som ett antal bengaler brann. Snyggt!
I andra halvleks inledning såg HIK lite sömnigt ut, och hemmalaget kvitterade till 2-2 på deras första anfall. Läge för timeout från HIK? Nejdå. Håkan Hults mannar tog sig i kragen och drämde in inte mindre än tre snabba mål inom loppet av knappt fyra minuter! Varje HIK-anfall resulterade i mål! Nu togs dock timeout, men självklart inte från HIKs sida, utan från det röda hemmalaget.
Det gav effekt i det fallet att det slutade rassla i målnätet bakom hemmamålvakten, men någon direkt kraftig Gurra-forcering blev det inte heller. Dock var det mycket kvar av matchen, och när hemmalaget snyggt piskar in en hörna till 3-5 i den 70:e minuten, och vips smög sig lite nervositet in i bortaklackslägret. Böljande spel fram och tillbaka (Hawaiibandy - Helenelulu) följde, men lyckligtvis var det HIKs tur att pricka in nästa mål.
Bandylegenden "Butta"´s son Willy stod för det målet i den 75:e minuten.
Matchen avgjord? Näe, ändå inte riktigt! Hemmalaget fick en liten livlina i form av 4-6 i den 88:e minuten. De röda försökte efter detta stressa och pressa HIK i uppspelen, men då matchuret obönhörligen tickade mot full tid rann energin ur hemmalaget, samtidigt som massiv segersång nu ekade från HIK-klacken på bortre träläktaren.
Efter segersång, vågen med spelarna, samt ett par segeröl och mat på tidigare nämnda krog ("kinesen"), var det ett gäng nöjda, glada och tacksamma Lundeners som styrde kosan norrut.
Perfekt slut på första halvan av säsongen, och nu hoppas vi på att formkurvan håller i sig under den andra halvan också, under 2020!
GIF-HIK 4-6 (1-2) P: 1042, varav ca 30 rödsvarta
Spelmål 3-4
Staffmål 0-1
Hörnmål 1-0
Frislag 0-1
Hörnor 7-8
Utvisningsminuter 20-40
